dos orsakar kräkning, i större dos medför farliga förgiftningssymtom. Kräldjur (Reptilia), en klass bland ryggradsdjuren, som har 3-rummigt hjärta oeh hela livet andas med lungor. Kroppsbetäckningen utgöres av hornfjäll el. hornplåtar. Släktskapen mellan kräldjur och fåglar är stor, bägge kunna förenas till en klass (Sauropsida). Från och med kräldjurens klass erhåller fostret skydd av fosterhöljen, amnion och allantois, som dessutom finnas hos fåglar och däggdjur, varför de tre klasserna sammanfattas såsom Amnioter i motsats till fiskar och groddjur, som saknande fosterhyllen äro Anamnioter. Kräldjuren bilda en grupp, som i nutiden ej alls har den betydelse, den en gång liaft. Under jordens s. k. medeltid, framför allt under jura- och kritatiderna, hade de sin blomstringsperiod och behärskade då både land, vatten ocli luft. Då funnos skräcködlor (Di-nosaurier), av vilka en del nådde gigantisk storlek, svanödlor, fisködlor och flygödlor. De nu levande kräldjuren delas i: 1. ödlor (Sauria). 2. Ormar (Ophidia). 3. B r y g g ö d-lans ordning (Rhynchocephalia). 4. Sköldpaddor (Chelonia). 5. Krokodiler (Crocodilia). Kränga. Då ett fartyg lutar över åt ena sidan för att snart återtaga sitt normala läge, säges det Iv. Kräpp, fr. crépe, tunt (silke) tyg med krusig yta. — K r ä p p e’r a, krusa, göra vågig. Kräpp-papper, krusigt papper (omkring blomkrukor etc.). Jfr Kräpp. Kräva är en hos vissa fåglar befintlig utbuktning på matstrupen. Störst är K. hos fåglar, som nedsvälja okrossade frön o. dyl. K. tjänar till förvaringsrum för födan, som också uppmjukas i den. Hos duvorna avsöndras från krävans vägg en mjölklik vätska, varmed ungarna matas. Även^ hos insekter förekommer ofta en K. i form av en utbuktning på matstrupen. Krö’nika, ”tideböcker”, historisk skildring, oftast i tidsföljd. K. har utbildats ur annalerna Av medeltida krönikörer må nämnas Adam av Bremen, Saxo, Yillliardouin och Frois-sart. Erikskrönikan är den förnämsta svenska K. Vidare märkas Karlskrönikan, Peder Svarts K. m. fl. Krö’nikeböekerna, två böcker i Gamla testamentet, skrivna sannolikt under första hälften av 200-t. f. Kr. Krö’ning;, högtidlighet, under vilken en monarks trontillträde bekräftas genom ett högtidligt påsättande av kronan. K., som ursprungligen är en österländsk sed, har åtföljts av flera ceremonier (smörjelsen). Boms kejsare läto kröna sig liksom de egyp- tiska och israelitiska härskarna hade gjort. Under medeltiden förekom K. och har fortsatts av moderna monarker. De svenska konungarna kröntes först i Uppsala domkyrka, senare i Stockholms Storkyrka. Kröyer [kröj’er], P. S., 1851—1909, dansk målare, studerade i Paris, Spanien och Italien, blev inom dansk konst banbrytare för friluftsmåleriet. K. liar särskilt skildrat fiskarliv och landsskapsstämningar från Skagen (Fiskare på Skagens strand) men även utfört interiörer och porträtt. Kuangsi’, se Kvangsl. Kuangtung, se Kvangtung. Kuan-yin, en personifikation av barmhärtigheten, som ofta framställes med många armar och huvuden (ser allt, kan hjälpa alla). K. framställes ofta inom den kinesiska konsten, där detta motiv i vissa avseenden spelar samma roll som madonnan i kristen konst. Kub, en av sex lika stora kvadrater begränsad kropp. Om längden av kubens kantlinje är a, är Kubens totala begränsningsyta 6a2 och dess volym a3. Ku’ba, se Cuba. Kube’ring, bestämning av volymer. Kubi’kmått, rymdmått. Om längdmåttet är en meter, är motsvarande K. en kubikmeter, d. v. s. en kub med en meters kantlinje. Kubi’krot. K. ur ett tal c, som 3 tecknas y a , är det tal, som multiplicerat med sig självt tre gånger är a el., med ett annat uttryck, vars kub är a. Kubism, en konstriktning, som uppstod i början av 1900-t. och som liksom expressionismen opponerade emot impressionismens strävan efter illusion och likhet med verkligheten. K. uc-märkes av en strävan att uppdela alla former i enkla, geometriskt regelbundna ytor. Riktningens grundare är Picasso. Flera svenska målare, t. ex. Georg Pauli och Otte Sköld, ha kortare el. längre tid anslutit sig till K. Riktningen är numera i det närmaste utslocknad. Ku’blai klian, en sonson till Djingis klian, vilken grundläde mongoldynastin Yuan i Kina. Kuen-Lun (Kwenlun), centralasiatisk bergskedja, sträckande sig från Pamir i v. mellan ö. Turkestan (Ta-rim) i n. och v. Tibet i s. åt ö. in i Tibet och över Hoanghos källområde in i v. Kina. V. delen är den högsta med kammar ocn toppar på 6,000— 8.000 m :s höjd. Den höjer sig hastigt 5.000 m. över Tarimbäckenet, mindre tvärt över Tibet, mot vilket den för-