spannmålsimport från Ryssland. Universitet. Kö’nig-Hhiitte, polsk stad i Schlesien. 75,000 inv. Järnindustri. I stadens närhet stora stenkolsgruvor. Tillhörde före världskriget Tyskland. Königsmarck. — 1. H. K. von K., 1600—63, f. i Altmark, fältmarskalk. K. gick 1629 i svensk tjänst och förde från 1639 befäl över en del av den svenska hären. Under såväl Banérs som Torstenssons överbefäl visade K. stor duglighet och utförde flera framgångsrika expeditioner. 1648 ledde han en skicklig överrumpling av ”lilla sidan” av Prag. Efter freden var K. svensk generalguvernör i hertigdöme-na Bremen och Verden och utnämndes 1651 till riksråd. — 2. O. V. von K., 1639—88, den förres son, fältherre. K. utförde flera diplomatiska uppdrag i svensk tjänst och blev 1671 svensk minister i Paris. Samtidigt deltog K. i Ludvig XIV: s fälttåg. 1676 blev K. fältmarskalk och Wrangels efterträdare som överbefälhavare över den svenska hären i Pommern. K. skötte denna post med utomordentlig skicklighet och vann bland annat en lysande seger vid Warksow 1678 men blev s. å. innesluten i Stralsund och måste kapitulera. Efter freden 1679 var K. generalguvernör i Pommern. 1685 deltog K. i den kejserliga härens strider mot turkarna i Ungern; dock med bibehållande av sina svenska ämbeten. Därefter stred han med glänsande framgång mot turkarna i Grekland som republiken Venedigs överbefälhavare till lands. Vid K: s bombardemang av Aten sprängdes Partenon, som av turkarna användes till krutmagasin, i luften. Under belägringen av Negroponte insjuknade K. och dog i pest. — 3. Aurora von K., 1662—1728, den förres brorsdotter, berömd för sin ovanliga skönhet och begåvning. K. är mest bekant för sitt kärleksförhållande till kurfursten av Sachsen, sedermera konung August II av Polen. Kö’nigstein, saxisk fästning, byggd i en sandstensklippa 250 m. över Elbe. Behärskar trafikleden Dresden-Boden-bach. Könlös fortplantning, se Fortplantning. Könsorgan, genitalia el. fortplant-ningsorgan, utgöras av könskörtlarna samt på olika sätt byggda parnings-organ. De honliga K. utgöras av äggstockar, vilka ligga en på vardera sidan i lilla bäckenet. I närheten av dessa finnas rörformiga äggledare, vilka mynna i livmodern, som är uppbyggd av en tjock, muskulös vägg. Hos en del djur är livmodern kluven i två mer el. mindre skilda hålrum. Hos människan är livmodern enkel. Livmodern mynnar i slidan. De hanliga K. utgöras av tvenne testiklar, vilka anläggas i bukhålan intill njurarna men strax före födelsen nedsjunka i skrotalsäcken. Testiklarnas utförsgångar gå framtill över bäckenranden in i buken och mynna i urinröret, strax nedanför urinblåsan. Här finnas dels två säckformiga utbukt-ningar, sädesblåsorna, dels en omkring valnötsstor körtel, prostata. Könssjukdomar. Till K. räknas gonorré, mjuk schanker och syfilis, I Sverige förekom år 1922 omkring 11.000 fall av gonorré, 1,500 fall av syfilis och 500 fall av mjuk schanker. För att motverka K:s utbredning har man i olika länder gått fram efter olika vägar. I Sverige infördes nya bestämmelser genom en lag av den 20 juni 1918, den s. k. Lex veneris. Den reglementerade prostitutionen avskaffades och i stället bestämdes, att var och en, som misstänker sig lida av K. i smittosamt stadium, är skyldig att genast söka läkare. Kostnadsfri behandling erhålles hos tjänsteläkare (provinsialläkare på landet, stadsläkare i städer). I städer med o ver 20.000 inv. finnes poliklinik, där kostnadsfri behandling lämnas. Vid första besöket får den sjuke underteckna en förklaring, att han blivit underrättad om sjukdomens beskaffenhet och erhållit en tryckt skrift med föreskrifter och upplysningar. Denna skrift bör noggrant geuomläsas, så att den sjuke vet, vad som fordras av honom, och ej på grund av okunnighet om lagens stadganden råkar i konflikt med rättvisan. Den sjuke får vidare uppge namn och adress på den, som smittat honom. Denna person inkallas därefter till undersökning. Vid ohörsamhet kan den sjuke hämtas till undersökning el. behandling genom polisens försorg samt, om så erfordras, interneras på sjukhus. Principen är alltså att genom kostnadsfri vård underlättas behandlingen av sjuka samtidigt som slarv med behandlingen och medvetet spridande av sjukdomen förhindras. Smittokällorna uppdagas genom anmälningarna från de sjuka, och härvidlag bygger man alltså pä allmänhetens medverkan. Under den tid lagen gällt, har också antalet fall av K. stadigt minskat. Utsätter man sig för risk att smittas, finns ej något alldeles pålitligt medel, som förhindrar följderna. Del säkraste skyddet lämnar ett tunt överdrag av gummi el. fiskblåsa, s. k. kondong. Snarast möjligt tvättas kön sdelarna med tvål och vatten och därefter med något antiseptiskt medel, t. ex. sublimatlösning (1:1,000). Man kan även använda Neisser-Sie* berts desinfektionssalva, som utan lä-