Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Paz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näring än åkerbruket. Jakt och fiske
spela också en stor roll i
hushållningen samt för lapparna renaveln. I n.
L. finnas ett flertal betydande
järnmalmsfält, bland vilka Kiruna och
Gällivare malmberg äro föremål för stor
brytning. Vid norska gränsen ligger
Nasafjälls gamla silvergruva, sedan
länge nedlagd.
L: s folkmängd är 110,000, varav
blott 6,000 äro lappar.
Huvudorter: Åsele, Lycksele,
Vilhelmina, Arvidsjaur, Jokkmokk,
Gällivare, Kiruna.
Lappmark. — 1. Benämning på den
del av n. Skandinavien, vilken
tidigare huvudsakligen innehades av’
lappar. Jfr Finnmark. — 2. Fem
vidsträckta områden, nämligen Åsele,
Lycksele, Pite, Lule och Torne L.,
samtliga belägna i Lappland.
Lappmarkslagen, en för Lappland
gällande särskild skogslag, som
föreskriver, att skog ej får avverkas utan
utsyning och stämpling av
skogstjän-steman.
Lap’po, socken i Vasa län, Finland,
vid älven med samma namn. Under
finska kriget anföllo Adlercreutz och
von Döbeln här ryssarna, som drogo
sig tillbaka mot Alavo (14 juli 1808).
Lapp-porten, ett fjällpass, 12 km.
sö. om Abisko, som är synligt på
långt avstånd som en halvcirkelformig
utskärning i fjällranden.
Lapp’ri, småsaker, strunt, bagatell.
Lappsparv (Calcarius laponicus) hör
till fältsparvar. Den är tecknad i
svart, brunt och vitt. Flyttfågel, som
allmänt häckar i Sveriges fjälltrakter.
Lap’skojs, stuvning av oxkött och
potatis, kryddad med peppar, salt och
lök.
Lap’sus, lat., fel, förbiseende. —
L. ca’lami, skrivfel. — L. 1 i n’g u se,
språkfel, felsägning.
Lapu’ta, namn på en flygande ö i
Swifts ”Gullivers resor”. L.
användes som beteckning på ett samhälle
med bakvänd styrelse.
Larehevesque [larsjeväk’], P. H.,
1721—78, fransk bildhuggare, från
1755 verksam i Stockholm. L: s mest
bekanta arbeten äro Gustav II
Adolfs ryttarstod, som L. dock
aldrig hann fullborda, samt Gustav
Vasa, staty framför Riddarhuset.
La’rer, i det gamla Rom som
gudomligheter dyrkade ättefäder.
Lar’g:o, it., mus., långsamt. — L a r
g-hetto el. largetto, tämligen
långsamt.
Laris’sa. — 1. Stad i Tessalien, ö.
Grekland. 20,000 inv. Strategiskt
viktig knutpunkt för flera vägar. — 2.
Forntida eolisk stad vid Hermosfloden,
ett av sätena för den helleni ska
kulturen i Mindre Asien. Vid tiden för
Kristi födelse var L. ödelagt. — I bör-
jan av 1900-t. företogos utgrävningar
vid L. under svensk ledning, varvid
gjordes värdefulla fynd.
Larista’n, landskap vid Persiska
viken, s. Persien. Till stor del öken.
Befolkningen, omkring 90,000, till
största delen nomader.
Larm, buller, oväsen. Inom
militärväsendet m. m., signal till utryckning
el. uppställning.
Larmoyant [-moajang’], fr.,
känslofull, gråtmild. Jfr Comédie
larmoy-ante.
La Rochefoucauld [-råsjfokå’], F.,
hertig de, 1613—80, fransk
skriftställare, deltog i intrigerna mot Riclielieu
och i Frondens uppror. L. var under
senare delen av sitt liv en av de
ledande inom Frankrikes litterära
kretsar. Hans mest berömda arbete är
Les Maximes, där han
framträder som en skarp satiriker. För L.
står det egna intresset som grunden
till även en människas dygder. L: s
stil är sällsynt klar och uttrycksfull.
La Rochelle [laråsjäll’], stad vid
Atlanten, v. Frankrike. 40,000 inv.
Livlig handels- och sjöfartsstad. God
hamn. Starkt befäst.
Larousse [-os’], P., 1817—75, fransk
läroboksförfattare. L. utgav bland
annat en encyklopedi, som fortfarande
utgår i nya upplagor.
Larsen, K. H. E., f. 1860, dansk
författare, bland vars arbeten kunna
nämnas Bland kälkborgare i det
gamla Köpenhamn, En
modern var dagshistoria.
Larssen-Björner, Anna, f. 1875, dansk
skådespelerska, som 1909 övergick till
en svärmisk religiositet med
tungomålstalande o. dyl., för vilken hon
sedan ivrigt drivit propaganda.
Larsson. — 1. Markus L., 1825—64,
landskapsmålare, studerade i
Dlissel-dorf och Paris, där han vann stora
framgångar. Besökte även London och
Leningrad m. fl. ställen. L. är den
mest utpräglade romantikern inom
svenskt måleri; han har valt sina
flesta motiv från den svenska
vild-marksnaturen. Till hans berömdaste
tavlor höra Vattenfall i
Småland, Skeppsbrott vid
bohuslänska skärgården. —
2. Liss Olof L., 1838—96, riksdagsman,
invald i andra kammaren 1866. L.,
som var en skicklig debattör, blev
snart en av lantmannapartiets
främsta krafter och erhöll en mängd
uppdrag. Under 1880-t. gjorde sig L. till
förkämpe för protektionismen och
övergick mer och mer åt höger. Vid
1890 års val till andra kammaren föll
L. igenom men invaldes s. å. i
första kammaren, där han tillhörde den
protektionistiskt konservativa
gruppen. — 3. Jacob L., f. 1851, v.
häradshövding, politiker, ledamot av andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
