näring än åkerbruket. Jakt och fiske spela också en stor roll i hushållningen samt för lapparna renaveln. I n. L. finnas ett flertal betydande järnmalmsfält, bland vilka Kiruna och Gällivare malmberg äro föremål för stor brytning. Vid norska gränsen ligger Nasafjälls gamla silvergruva, sedan länge nedlagd. L: s folkmängd är 110,000, varav blott 6,000 äro lappar. Huvudorter: Åsele, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna. Lappmark. — 1. Benämning på den del av n. Skandinavien, vilken tidigare huvudsakligen innehades av' lappar. Jfr Finnmark. — 2. Fem vidsträckta områden, nämligen Åsele, Lycksele, Pite, Lule och Torne L., samtliga belägna i Lappland. Lappmarkslagen, en för Lappland gällande särskild skogslag, som föreskriver, att skog ej får avverkas utan utsyning och stämpling av skogstjän-steman. Lap’po, socken i Vasa län, Finland, vid älven med samma namn. Under finska kriget anföllo Adlercreutz och von Döbeln här ryssarna, som drogo sig tillbaka mot Alavo (14 juli 1808). Lapp-porten, ett fjällpass, 12 km. sö. om Abisko, som är synligt på långt avstånd som en halvcirkelformig utskärning i fjällranden. Lapp’ri, småsaker, strunt, bagatell. Lappsparv (Calcarius laponicus) hör till fältsparvar. Den är tecknad i svart, brunt och vitt. Flyttfågel, som allmänt häckar i Sveriges fjälltrakter. Lap’skojs, stuvning av oxkött och potatis, kryddad med peppar, salt och lök. Lap’sus, lat., fel, förbiseende. — L. ca’lami, skrivfel. — L. 1 i n’g u se, språkfel, felsägning. Lapu’ta, namn på en flygande ö i Swifts ”Gullivers resor”. L. användes som beteckning på ett samhälle med bakvänd styrelse. Larehevesque [larsjeväk’], P. H., 1721—78, fransk bildhuggare, från 1755 verksam i Stockholm. L: s mest bekanta arbeten äro Gustav II Adolfs ryttarstod, som L. dock aldrig hann fullborda, samt Gustav Vasa, staty framför Riddarhuset. La’rer, i det gamla Rom som gudomligheter dyrkade ättefäder. Lar’g:o, it., mus., långsamt. — L a r g-hetto el. largetto, tämligen långsamt. Laris’sa. — 1. Stad i Tessalien, ö. Grekland. 20,000 inv. Strategiskt viktig knutpunkt för flera vägar. — 2. Forntida eolisk stad vid Hermosfloden, ett av sätena för den helleni ska kulturen i Mindre Asien. Vid tiden för Kristi födelse var L. ödelagt. — I bör- jan av 1900-t. företogos utgrävningar vid L. under svensk ledning, varvid gjordes värdefulla fynd. Larista’n, landskap vid Persiska viken, s. Persien. Till stor del öken. Befolkningen, omkring 90,000, till största delen nomader. Larm, buller, oväsen. Inom militärväsendet m. m., signal till utryckning el. uppställning. Larmoyant [-moajang’], fr., känslofull, gråtmild. Jfr Comédie larmoy-ante. La Rochefoucauld [-råsjfokå’], F., hertig de, 1613—80, fransk skriftställare, deltog i intrigerna mot Riclielieu och i Frondens uppror. L. var under senare delen av sitt liv en av de ledande inom Frankrikes litterära kretsar. Hans mest berömda arbete är Les Maximes, där han framträder som en skarp satiriker. För L. står det egna intresset som grunden till även en människas dygder. L: s stil är sällsynt klar och uttrycksfull. La Rochelle [laråsjäll’], stad vid Atlanten, v. Frankrike. 40,000 inv. Livlig handels- och sjöfartsstad. God hamn. Starkt befäst. Larousse [-os’], P., 1817—75, fransk läroboksförfattare. L. utgav bland annat en encyklopedi, som fortfarande utgår i nya upplagor. Larsen, K. H. E., f. 1860, dansk författare, bland vars arbeten kunna nämnas Bland kälkborgare i det gamla Köpenhamn, En modern var dagshistoria. Larssen-Björner, Anna, f. 1875, dansk skådespelerska, som 1909 övergick till en svärmisk religiositet med tungomålstalande o. dyl., för vilken hon sedan ivrigt drivit propaganda. Larsson. — 1. Markus L., 1825—64, landskapsmålare, studerade i Dlissel-dorf och Paris, där han vann stora framgångar. Besökte även London och Leningrad m. fl. ställen. L. är den mest utpräglade romantikern inom svenskt måleri; han har valt sina flesta motiv från den svenska vild-marksnaturen. Till hans berömdaste tavlor höra Vattenfall i Småland, Skeppsbrott vid bohuslänska skärgården. — 2. Liss Olof L., 1838—96, riksdagsman, invald i andra kammaren 1866. L., som var en skicklig debattör, blev snart en av lantmannapartiets främsta krafter och erhöll en mängd uppdrag. Under 1880-t. gjorde sig L. till förkämpe för protektionismen och övergick mer och mer åt höger. Vid 1890 års val till andra kammaren föll L. igenom men invaldes s. å. i första kammaren, där han tillhörde den protektionistiskt konservativa gruppen. — 3. Jacob L., f. 1851, v. häradshövding, politiker, ledamot av andra