reaktionära strömningarna. L., som även verkade såsom nationalekonomisk författare (L: s järnhårda lönelag), kan betraktas som en av den tyska socialdemokratins grundläggare. Lassen, K., 1800—76, norsk-ty sk språkforskare, den indiska fornkun-skapens grundläggare, 1840 professor i fornindisk litteratur vid universitetet i Bonn. Las’so, en lina, i ena ändan försedd med en snara, som kastas och användes för infångande av djur. Lastagepiats [lasta’sj-], hamnplats. Last, but not least [la’st batt nått li’st], eng., ”sist, men icke minst”. Lastmärkc, även kallat fribordsmär-ke, ett på ett fartygs sida anbragt märke, som anger den linje, lastlinjen, till vilken fartyget djupast må nedlastas. Lasu’r, se Lasera. Låszlö [la’slå], F., f. 1869, ungersk målare, vars mest kända arbete är porträttet av påven Leo XIII. Lat., förkortning för latin och latitud. La Ténetiden [latä’n-], se Järnåldern. Latent’, dold, som ännu ej kommit till uttryck. — L. el. bundet värme, värme, som kan tillföras en kropp utan att dess temperatur stegras. Is, som placeras i en omgivning varmare än 0°, smälter på grund av det tillförda värmet, men temperaturen stiger ej över 0°, förrän all is smält. Värme åtgår för smältningen av is liksom då andra kroppar smälta, el. med ett annat uttryck värme bindes vid smältningen. Då vatten stelnar till is, frigöres den värmemängd, som bundits vid smältningen. Motsvarande äro förhållandena, då en vätska övergår till gas el. en gas förtätas till vätska. Jfr Smältvärme och Ångbild-ningsvärme. Latera*l, belägen på, hörande till ena sidan, sido-. Latera’ler (sidoljud), språkv., språkljud, vid vilkas bildande luftströmmen tvingas åt sidan genom att ett hinder uppstår. Exempel på L. äro 1-ljuden, vid vars frambringande tungspetsen föres mot tandköttet. Latera’nen, palats i Rom, fordom påveresidens (till 1309), numera museum. L. är sammanbyggd med Late-rankyrkan, uppförd av Konstantin den store. Lateri’t, en i tropikernas regnrika trakter vitt utbredd, intensivt rödbrun vittringsprodukt, rik på lerjords-och järnoxidhydrat; jordens troligen mest utbredda jordslag. La’terna ma’gica, ett skioptikon av enkel konstruktion. Latifun’dium, lat., romersk benämning på större jordegendom. Lati’nare. — 1. (Latiner), invånare i Latium. — 2. Lärjurige på latinlinjen i de allmänna läroverken. Lati’ngymnasium. Enligt 1905 års läroverksstadga meddelas undervisningen på gymnasiet på två linjer, en humanistisk och en naturvetenskaplig (latin- och realgymnasium). Se vidare Skolväsen. Latinism, latinsk språkegenhet el. ordvändning, använd i andra språk än latinet. — L a t i n i s e’r a, göra till latin, bilda ett ord på latinskt vis. Lati’nlinje, se Latingymnasium. Lati’nsegel, trekantigt, spetsigt segel, användes numera särskilt vid Medelhavet på små båtar och fartyg. Latinska folkgruppen, beteckning för folk, som tala latinska språk. I rashänseende är L. ej en enhetlig grupp. Latinska kejsardömet, ett välde, som 1204 upprättades av romersk-katolska korsfarare efter östromerska rikets fall. Konstantinopel blev L: s huvudstad. L. fortlevde till 1261. Latinska myntunionen, en mellan Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz år 1865 träffad överenskommelse, till vilken Grekland anslöt sig 1868, om gemensam myntfot och andra därmed sammanhängande frågor. Genom de under och efter kriget inträdande rubbningarna på penningväsendets område har L. på centrala punkter satts ur funktion. Latitu’d. Med en orts L. el. dess geografiska bredd förstås den vinkel, som ortens lodlinje bildar med ett genom ekvatorn lagt plan. L. är nordlig, om orten ligger norr om ekvatorn, sydlig, om den ligger söder om ekvatorn. L. mätes alltså i grader och delar av grader. Latitudina’rier, vanligen benämning på personer med frigjorda tänkesätt i religiösa och moraliska frågor. Uttrycket härstammar från mitten av 1600-t., då det användes om ett religiöst parti i England. Latitu’dsystem kallas det straffsystem, som för ett brott fastställer ett lägsta och ett högsta straff, med rätt för domaren att efter omständigheterna utmäta straffet inom dessa gränser. Härvid skall han taga hänsyn till förmildrande och försvårande omständigheter. La’tium, landskap i mellersta Italien. 12,000 kvkm., 1,520,000 inv. L. är ett av låga bergsträckor och kullar uppfyllt lågland, som i allmänhet är osunt och ofruktbart. Trädgårdsodling bedrives på bergssluttningarna. L:s förnämsta städer voro under antiken Rom och Alba Longa. På 300-t. kom L. i fullständigt beroende av Rom.