La Tour [tor], M. Q. de, 1744—89, fransk porträttmålare, vars i pastell utförda arbeten äro mästerliga. LatrFn, människogödsel. Lats, lettiskt mynt, guldvärde 0.72 kronor. La’tvija, se Lettland. Laud [låd], V., 1573—1645, ärkebiskop av Canterbury, Karl den I: s rådgivare och ivrig motståndare till puritanerna. L. anklagades sedan långa parlamentet sammanträtt för försök att införa katolicismen och avrättades. Lauda’num, ett fordom använt opi-umhaltigt medikament. Lauda’tur, lat., ”han (hon) berömmes”, berömlig, den högsta svenska betygsgraden, motsvarar tre betygs-enheter i universitetsexamina. Laue [la’oe], M. v., f. 1879, tysk fysiker, som för sina undersökningar av kristaller med röntgen erhöll Nobelpris 1914. Lauenburg [la’o-] (Sachsen-L.), hertigdöme, beläget på Elbes högra strand, till 1864 hörande till Danmark, som då avträdde det till Preussen. 1866 ingick L. i Nordtyska förbundet, 1870 i Tyska riket. 1876 införlivades det med Preussen och utgör nu en krets i provinsen Sclileswig-Holstein. Bismarck fick vid sin avgång titeln hertig av L. Laura, Petrarcas kvinnoideal. Skaldens berömda sonetter äro riktade till L. Laurin, C. G., f. 1868, författare. Bland L: s skrifter märkes en populärt anlagd Konsthistoria. Lausanne [låsann’], huvudstad i schweiziska kantonen Vaud, vackert belägen nära n. stranden av Genéve-sjön. 70,000 inv. Katedral i gotisk stil från 1200-t. Säte för den schweiziska förbundsdomstolen. Universitet. — År 1923 slöts i L. en fred mellan Storbritannien, Frankrike, Italien, Japan, Grekland, Rumänien och Jugoslavien på ena sidan och Turkiet på den andra, genom vilken Turkiets nuvarande gränser fastställdes. Jfr Turkiet, historia. Lausitz [la’o-], Ober-L. och Nieder-L., tvenne gamla vendiska landskap i mellersta Tyskland mellan övre loppet av floderna Elbe och Oder. Law [lå], J., 1671—1729, skotsk finansman. L. företrädde den uppfattningen, att ökad kreditgivning och låg penningränta voro de nödvändigaste förutsättningarna för ekonomiskt framåtskridande. Dessa principer sökte han omsätta i praktiken, sedan han år 1716 fått privilegium på en bank i Paris. Något senare grundade han ett stort handelskompani (Mississippikompaniet). I-Ians företag utvecklades till en början med enorm hastighet men föllo redan efter några år samman som ett korthus, då ohållbarheten av de tillämpade principerna trätt i dagen. Lava, beteckning för såväl glödflytande, från jordens inre uppträngande magma som för den därur i form av bäddar bildade stelningsbergarten (lavabergarten). Laval’, se De Laval. La Valet’ta, huvudstad på ön Malta i Medelhavet. 70,000 inv. Universitet, flottstation. Starkt befäst. La Valliére [valiä’r], Louise, hertiginna de L., 1644—1710, älskarinna åt franske konungen Ludvig XIV. Till vänster renlav. Till höger mikroskopisk bild av lav. S = vägg mellan svampcellerna. A = algtrådar. Lavar äro ett slags kryptogamer, där växtkroppen är en dubbelorganism, bestående av små encelliga alger, kring vilka spunnits svamphyfer, vanligen tillhörande säcksvamparnas grupp (Ascomyce’tes). Algcellerna föröka sig genom delningar på vegetativ väg. Svamparna bilda däremot fruktkroppar och därigenom sporer, som för sin vidare utveckling kräva närvaron av en algcell. Vanligen föröka sig dock L. genom soredier, små bålfragment, uppkomna genom pulvrise-ring av vissa partier av lavens ytskikt. L. kunna vara busk-, skorp- el. trådlika och förekomma allmänt på stenar, trädens bark etc. Detta samliv mellan alger och svampar utnyttjas speciellt av de senare, som tillgodogöra sig algernas assimilations-produkter, såsom stärkelse etc. Denna form av samliv benämnes helotism; endast den ena av kontrahenterna har nytta av förbindelsen. Vissa i lavarna förekommande lavsyror ha funnit användning till framställning av färgämnen. Lavater [lafa’ter], J. K., 1741—1801, schweizisk skald och teolog. L: s mest bekanta arbete behandlar konsten att avläsa en människas karaktär och sinnesbeskaffenhet ur hennes ansikte. Härvidlag sökte L. fastställa