na ge ledning för bestämmande av glaciärers el. landisars rörelseriktning. Leddjur (Arthropoda). Kroppen är segmenterad med ursprungligen ett par ledande extremiteter på varje segment samt vanligen uppdelad i huvud, mellankropp och bakkropp. Huvudet består av flera sammansmälta segment och bär 1—2 par antenner el. känselspröt samt till tuggverktyg ombildade extremiteter. Mellankrop-pen, merendels tydligt avsatt från huvudet, ibland dock sammansmält med detta till en enhetlig framkropp, är också sammansatt av flera segment. Dess extremiteter äro de för förflyttningen viktigaste. Bakkroppen saknar i regel extremitetbihang, dock förekomma smärre dylika (abdo-minalfötter) hos kräftdjur. — I huden ingår alltid kitin, ett hornartat ämne, som ofta genom kalkavlagring-ar utvecklas till ett liudpansar, ”skal”. Hår, borst och taggar, som ej sällan förekomma, äro kitinbildningar. — Nervsystemet består av en ovan svalget belägen ”hjärna”, som med en s. k. svalgring står i förbindelse med den på buksidan förlöpande centrala r.ervstammen, ”bukmärgen”, som mitt för varje segment bildar knutliknande ansvällningar, s. k. ganglier. ■— Sinnesorganen äro i regel väl utvecklade, och man urskiljer såväl syn-, känsel-och lukt- som statiska organ. — Andningsorganen utgöras av gälar el. tra-kéer el. kunna också saknas (direkt hudandning). — Blodkärlssystemet är i regel synnerligen förenklat. Om hjärta finnes, innehåller detta arteriellt blod. Blodomloppet är f. ö. ofullständigt. Det rikt förgrenade trakérör-systemet hos de luftandande leddjuren ersätter hos dessa blodkärlsystemet, som också hos dessa är minst utvecklat. _ Som utsöndringsorgan tjänstgöra nefridier el. malpighiska kärl. — I regel könlig fortplantning, stundom partenogenetisk. Utvecklingen är vanligen förbunden med metamorfos. — Fossila L. ha anträffats i alla geologiska formationer fr. o. m. kam-brium. — Till L. höra trilobiter, kräftdjur, insekter och spindeldjur. Ledfossil, förstening*, som är utmärkande för vissa geologiska formationer el. formationsavdelningar och sålunda kunna användas för dessas bestämmande (t. ex. ortoceratiter för silurformationen, flygödlor för jura-formationen). Ledgångsreumatism kan insätta plötsligt med feber och svåra smärtor i lederna, som svullna. Vid denna a k u-t a form uppträder ibland inflammation på hjärtklaffarua, vilket vanligen medför hjärtfel. Sjukdomen behandlas med salicylsyrepreparat och sängläge samt värme över de angripna lederna. Vanligen är det fråga om ledgångarna på armar och ben. Den akuta L. kan övergå i en mera kronisk form, men sjukdomen kan även från början uppträda mera smygande med svagare smärtor och en långsamt insättande ledsvullnad samt utan feber. Även i dessa fall användes sali-cylsyra och värmebehandling. Lodins (Ledung), gammal nordisk benämning på dels krigstjänsten till sjöss, dels den utrustade flottan, dels även stadgarna för dess utrustning. Under 1200-t: s senare hälft råkade ledingsordningen i upplösning. Ledmotiv, ett upprepade gånger återkommande motiv i ett tonstycke, avsett att för varje gång återföra i minnet en viss situation el. begrepp. • Ledningsförmåga, se Elektrisk L. Ledtuberkulos orsakar förstöring av ben och brosk i en led. Ibland förefinnes utgjutning. Smärtor äro ett föga framträdande symtom. Den tu-berkulösa inflammationen kan gripa över på mjukdelarna, så att fistlar bildas. Behandlingen består framför allt i att leden genom bandage el. på annat sätt hålles stilla. Operation är ibland nödvändig. Lee [li], — 1. R. L., 1807—70, överbefälhavare för sydstattrupperna i inbördeskriget 1861—65. Som sådan visade L. prov på en utomordentlig strategisk skicklighet men måste slutligen kapitulera för nordstaternas överlägsna trupper. — 2. C. L., 1840— 1926, svensk-amerikansk sektledare. Påstod, att svenskarna skulle vara de förlorade ättlingarna av Efraims folk, kallade att genomföra ett slags väckelse före domens dag. L: s anhängare kalla sig Efraims barn. De ha på senare tid drivit en ivrig agitation för sina egendomliga idéer, såväl i Sverige som i Amerika. Leeds [lids], stad i mellersta England, ö. om Penninska bergen. 470,000 inv. Huvudsäte för den engelska klä-destillverlcningen. Universitet. Leeuwarden [le’var-], stad i n. Nederländerna. 45,000 inv. Handel med frukt och boskap. Berömd för sina guld- och silverarbeten. Leeuwenhoek [lev’enhokk], Antony van, 1632—1723, holländsk naturforskare, vilken brukar räknas som mikroskopets upptäckare, då han var den förste, som gjorde ett brukbart mikroskop och använde detta till studier av blodkropparna, muskelvävnaden, infu-sionsdjuren, myrornas och loppornas utveckling m. m. Leewardöama [li’oöd], namn på Små Antillerna mellan Porto Rico och Mar-tinique. L. kallas även ”öarna under vinden” på grund av öarnas läge i förhållande till nordostpassaden.