Lenz, E., 1804—65, rysk fysiker, känd särskilt för sina undersökningar av de elektromagnetiska fenomenen. Enligt L: s lag uppkommer i en ledning, som rör sig i ett magnetiskt fält, alltid en ström i sådan riktning, att rörelsen av denna motverkas. Jfr In-duktion. Leo, namn på 13 påvar. — 1. L. I, den store, d. 461, påve 440—461, genomförde påvens överhöghet över skilda nationella kyrkosamfund och bidrog till att rädda Rom från Atti-las plundring 452. — 2. L. X, 1475— 1521, son till Lorenzo de Medici, påve 1513—21, främst berömd som beskyddare av konst och litteratur. Under L:s regering fullbordades Peterskyrkan. För att skaffa medel härtill såldes avlatsbrev, vilket blev närmaste anledningen till Luthers uppträdande mot påvekyrkan. — 3. L. XIII, eg. Gio-achino Pecci, 1810—1903, påve 1878— 1903. L. stärkte kyrkans ställning i flera avseenden genom sin utomordentliga diplomatiska skicklighet och sin omfattande kännedom om moderna kulturrörelser. 1887 avslutade L. den s. k. kulturkampen med Tyskland på ett för den katolska kyrkan i det väsentliga förmånligt sätt. L:s många skrifter (encyklikor) behandla bl. a. arbetarfrågan, frimureriet och protestantismen. Leon [leå’n], landskap i v. Spanien. 38,000 kvkm. 1 milj. inv. Viktigaste stad Salamanca, 32,000 inv. — Med undantag av mellersta delen, som är en bördig slätt, är L. ett torrt och föga odlat bergland med boskapsskötsel som huvudnäring. Viktigaste handelsvaror äro lin och spannmål. Leoncavallo [-kavairo], R., 1858— 1919, italiensk operakompositör, vars mest berömda opera är P a j a z z o. Leonidas [leå’n-], konung av Sparta från omkring 490 f. Kr., ryktbar för det hjältemod han visade, då han i spetsen för 300 spartaner och 6,000 man hjälptrupper försvarade passet Thermopyle mot de mångfalt överlägsna perserna (480 f. Kr.). L. föll, sedan en förrädare visat perserna en väg på sidan om passet. Leoni’derna, en meteoritsvärm, som synes ha uppkommit ur en komet (Tempels komet) och med en periodi-citet av 33 år passerar i jordens närhet och då i mitten av november ger upphov till talrika stjärnskott. Leo’ninsk vers, hexameter och pen-tameter, där varje versrads mitt och slut ha samma rim. L. är uppkallad efter en munk Leo (omkring 1150). Leopa’rd el. panter (Felis pardus), ett kattdjur, som har mörka fläckar på gul botten. Längd 1—1.5 m. L. är skicklig att klättra i träd. Fin- nes i Afrika och Asien. Utseendet påminner om jaguarens. Leopa’rdi, G., 179&—1837, italiensk skald och filosof, vars arbeten präglas av genomgående pessimistisk livsuppfattning. L. är en språkkonstnär av rang och en av Italiens förnämsta lyriker. Leopa’rdo, A., italiensk bildhuggare från senare hälften av 1400-t. L. är en av den venezianska ungrenässansens förnämsta konstnärer. Bland L: s arbeten märkes gravmonumentet över dogen A. Vendramin. Leopold, 1676—1747, furste av An-halt-Dessau, preussisk fältmarskalk (”Der alte Dessauer”), utmärkte sig i spanska tronföljdskriget och intog 1715 Stralsund, som försvarades av Karl XII. L. hade största förtjänsten av den preussiska arméns utomordentliga organisation. Under Fredrik II: s schlesiska krig vann han slaget vid Kesselsdorf 1745, vilket avgjorde kriget till preussarnas förmån. Leopold, belgiska konungar. — 1. L. I, 1790—1865, son till hertig Frans av Sachsen-Koburg, valdes av den belgiska nationalkongressen till konung 1831. L. var en skicklig regent med utpräglat frisinnade tänkesätt och stor diplomatisk förmåga. — 2. L. II, 1835—1909, den förres son och efterträdare 1865, regerade liksom fadern i strängt konstitutionell anda. L. bidrog verksamt till skapandet av Kongostaten, vars härskare han blev. Leopold I, 1640—1705, romersk-tysk kejsare 1658. Redan förut hade L. efterträtt sin broder Ferdinand som konung av Ungern och Böhmen. L. invecklades i krig med turkarna, som understödde ett uppror i Ungern. Wien belägrades 1685 men räddades av tysk-polska hjälptrupper. Därefter besegrades turkarna bland annat vid Mohacz 1687 och Zenta 1697. I Kar-lowitzf reden 1699 avsto do turkarna Sie-benbiirgen samt större delen av Kroatien och Slavonien. Ungern hade 1687 gjorts till arvkungadöme. L. uppställde sin son Karl som spansk tronpretendent, vilket framkallade spanska tronföljdskriget. Leopold, Karl Gustav av, 1756—1829, skald, prosaförfattare och filosof, jämte Kellgren den förnämste representanten för den fransk-klassiska smaken i Sverige. L. förvärvade Gustav III: s synnerliga vänskap och var konungens handsekreterare från 1786 till Gustavs död. 1818 blev L. Statssekreterare. Med tiden blev L: s livsuppfattning mera pessimistiskt och människofientligt betonad (Vem har rätt?). En ypperlig tids- och miljöskildring är poemet Eglé och Annette. Bland L:s övriga arbeten märkas den filosoferande dikten För-