Skarpögat) först i Social-Demokraten, sedermera i Svenska Dagbladet. Lindqvist. — 1. A. H. L., f. 1863, en av den svenska fackföreningsrörelsens mest framskjutna gestalter, ordförande i landsorganisationen 1900—20, riksdagsman sedan 1906, andra kammarens talman 1918—21 och sedan 1924, socialminister 1921—23. — 2. G. L., f. 1872, borgmästare i Mariefred 1906, författare, som under pseudonymen Mari Mihi utgivit reseskildringar, romaner samt en samling Uppsalahistorier (Studentens lyckliga dar). Lindroth, Knut, f. 1873, skådespelare, som med eget sällskap sedan 1905 uppträtt i svenska landsorten och särskilt strävat att väcka publikens intresse för bättre dramatik. Linea’rritning, ritning, som omfattar konstruktionsritning och projek-tionsritning och utföres med tillhjälp av linjal och passare. Lineii’r. En ekvation av första graden benämnes L. Linfrö användes för framställning av linolja. Den återstående delen — linfrökakor, om oljan framställts genom pressning, linfrömjöl, om extrak-tion kommit till användning — användes som kraftfoder. Lin g, Per Henrik, 1776—1839, skald, grundläggare av den svenska gymnastiken, fäktmästare vid Lunds universitet 1804, vid Karlberg 1813. Samtidigt grundade L. ”Gymnastiska centralinstitutet”, där han tillämpade ett nytt, av honom utarbetat gymnastiskt system, avseende kroppens allsidiga utbildning. L. var en tid medlem av Götiska förbundet och uppträdde även som diktare, fast med mindre framgång. Lingon, se Vaccinium. Lingvist’, språkforskare. Lingvisti’k, språkvetenskap, särskilt den del, som handlar om det talade språket, i motsats till filologi, som handlar om skrivna texter. Liniment’, tjockflytande, oftast olje-haltiga vätskor, som innehålla hudre-tande medel. L. användas till ingnid-ning vid en del sjukdomar, särskilt reumatiska åkommor. Deras effektivitet överskattas dock oftast. Linje. — 1. Geometrisk storhet, som har utsträckning endast i en dimension (längd men ej bredd och djup). — 2. Gammalt svenskt längdmått, motsvarande Via tum (2.06 mm.) el. senare Vio decimaltum (2.97 mm.). Linjeskepp, krigsfartyg av opansrat trä, som förr utgjorde de kraftigaste stridsenheterna i örlogsflottan. L. voro tremastare och hade tre (tre-däckare), högst fyra täckta batterier. Det sista L. i Sverige byggdes 1856. Linjetrupper betecknar i allmänhet de yngsta årsklasserna inom ett uppbåd i motsats till lantvärn och reserv. Linköping, stad vid Stångån, nära dess utlopp ii Roxen, mellersta Östergötland. 28,100 inv. Residensstad för Östergötlands län, biskopssäte för Linköpings stift. Betydande stiftsbibliotek. Järnvägsknut. Svenska järnvägs-verkstäderna. Snickeri- och möbelfabriker. Råsockerbruk. Sömnadsfabri-ker. Märklig domkyrka, påbörjad på 1200-t. Linköpings blodbad. På hertig Karls (Karl IX) befallning avrättades i Linköping år 1600 fem svenska stormän, vilka deltagit i det föregående inbördeskriget på konung Sigismunds sida. Denna händelse har blivit kallad L. Linköpings stift omfattar Östergötland och nö. delen av Småland, 18,774 kvkm. 444,000 inv. Linnankoski, Johannes, se Peltonen. Linné, Carl von, 1707—1778, före adlandet 1757 Linnaeus. L. är den botaniska vetenskapens nydanare, ofta kallad ”Blomsterkonungen”. Han bedrev medicinska och naturhistoriska studier i Uppsala och företog därunder forskningsresor bland annat till Lappland, innan han 1735 reste till Holland, där han, upptagen av livlig vetenskaplig verksamhet, understödd av mecenater och vetenskapsmän, utgav sitt standardverk Systema n a t u r se, ett verk, som i ett slag gjorde hans namn berömt, och vilket innehöll en klassifikation av naturens ”tre riken” (växter, djur och mineralier). I ett senare arbete uppställes sexualsystemet, en nyckel för exami-nering och klassificering av växter, som ännu finner viss användning inom elementär botanisk undervisning. Efter trenne år återvände L. till Sverige och blev läkare i Stockholm. Deltog där i stiftandet av Vetenskapsakademin (1739) och blev dess förste preses. 1741 blev L. professor i medicin och botanik i Uppsala, där han sedan verkade till sin död. Under 1740-t. företog han flera viktiga forskningsresor till s. och mellersta Sverige, vilka han sedan skildrade i livfulla reseskildringar, rika på skarpsynta iakttagelser av skilda slag. Linné har haft mycket stor betydelse för den botaniska och zoologiska forskningen. Han preciserade släkt-och artbegreppen, uppfann den binära (tvånamniga) benämningen på djur och växter och åstadkom härigenom en förut ej känd ordning och reda inom systematiken. 1758 inköpte L. Hammarby, en gård belägen i Danmarks socken utanför Uppsala. Där tillbragte han sina ferier och dit överförde han också 1766 sina dyrbara samlingar, vilka efter Linnés död såldes till England och där numera för-