ligt språkbruk betecknar L. klagovisa. Litas, Litavens myntenhet. Dess guldvärde är 0.1 dollar. Lita’uen, se Litaven. Lita’ven, Lietuva, den sydligaste av de från Ryssland under världskriget frigjorda randstaterna, belägen omkring floden Njemen, i v. nående fram till östersjön med en kort kuststräcka. Omkring 55,000 kvkm. 2,200,000 inv., till största delen litaver, till en mindre del judar, polackar och ryssar. Huvudnäring är åkerbruk. Även skogsbruket är av vikt; dock har skogen överavverkats. Industrin är obetydlig. — Representationen utgöres av en kammare, vars medlemmar väljas på tre år genom allmänna, proportionella val. Kammaren utser en president, vald på tre år, vilken vid sin sida har en regering på 8 medlemmar. Den förhärskande religionen är romersk-katolsk. Huvudstad Kowno, 90,000 inv. Hamnstad är Memel, vartill järnväg leder från det inre av landet. Historia. L. förenades med Polen 138G, då L:s storfurste även valdes till polsk konung. Under den följande tiden voro Polen och L. stundom i union, stundom åtskilda, till den slutgiltiga unionen beslöts 15G9. Om L: s vidare historia se Polen. Lit de parade [li dö paradd’], fr., paradsäng. Framstående person, som efter döden utställes till allmänt beskådande, säges ligga på L. Liter, förkortas 1. Volymen av ett kg. vatten vid + 4° C. Lithan’der, E., f. 1870, affärsman, medlem av andra kammaren 1912—14 och sedan 1915, där han är en av högerpartiets ledande personligheter. Li’tium, sällsynt, med natrium besläktad metall. Kem. tecken Li. Atomvikt G.9. L. är den lättaste metallen, spec. vikt 0.59. Litografi’, stentryck, ett tryckforfa-rande, varvid användes ett slags nn-kornig kalksten (bl. a. från Soln-hofen i Tyskland). En teckning med fet krita överföres först på stenen. Stenen begjutes sedan med vatten före tryckningen, varvid de partier, i vilka krita inträngt, på grund av fetthalten ej bli fuktiga. När tryckfärgen sedan med en vals utbredes på stenen, fastnar den ej på de fuktiga partierna. Det tekniska förfarandet har varierats på flera sätt men principen är gemensam. L. uppfanns 1798 av tysken Se-nefelder. Bland berömda konstnärer, som använt sig av L., må nämnas Daumier, Gavarni, Manet, Whistler, Toulouse-Lautrec, Werenskiold, Munch, Willumsen och Slevogt. Litogra’fisk sten och skiffer, en till juraformationen hörande kalksten, som i stor utsträckning användes för lito- grafiskt tryck; även bekant för sina väl bevarade fossil (jfr Archeopteryx, Solnhofen). Litora’l, till havets grunda strandzon hörande, t. ex. litoral fauna, lito-rala avlagringar. Litori’na, en liten, spiralvriden snäcka, som lever i s. östersjön och tidigare (under ”Litorinatiden”), då denna hade mera saltvatten, fanns ända upp i Bottniska viken. L. förekommer fossil i skalbankar och lera (”Litorinalera”), som avsattes under denna tid. Litosfären, den av fasta bergarter bestående, yttersta delen av jordklotet, ”jordskorpan”. Litt., förkortning för 1 i 11 e r a, lat., bokstav. Littera, se Litt. Littera’t, betecknar vanligen akademiskt utbildad person. Litteraturhistoria, den sida av den andliga odlingens historia, som söker ge en vetenskaplig skildring av litteraturens utveckling. Litteratör, skriftställare. Litferis et ar’tibus, lat., ”för vetenskap och konst”, kunglig belöningsme-dalj i guld, vilken utdelas åt förtjänta vetenskapsmän el. konstnärer. Little Rock [littl råck], huvudstad i Arkansas, U. S. A. 65,000 inv. Liturgi’, mässordning. Litur’giska striden, de tvister angående svenska kyrkans bekännelse och religionsbruk, som fördes 1574—93 på grund av Johan III: s försök att genomdriva en ny kyrkoordning i mera katolsk riktning. 1575 antogs på Johans uppmaning den ”nya ordonan-tian”, men då konungen f. å. utgav en av honom och hans sekreterare P. Feclit utarbetad ny gudstjänstordning (den s. k. liturgin el. Röda boken) möttes denna av ohöljt missnöje av prästerskapet och hertig Karl. Hertigen tog i sitt beskydd de präster, som vägrade rätta sig efter konungens befallningar. Slutligen ingingo Johan och Karl en överenskommelse 1587, vid vilken det beslöts, att saken skulle avgöras på ett kyrkomöte. Försoningen varade dock ej länge, och striden fortsattes, under konungens sista år dock med större eftergifter från hans sida. 1593 skedde det slutgiltiga ordnandet av kyrkans förhållanden på Uppsala möte. Liukiuöarna, se Riu-Kiu-öarna. Livbiilte tillverkas av segelduk, som sys i fack, i vilka finnes bränd, malen kork. Roglementsenliga L. skola ha en bärkraft av 6.8 kg. L., som uppblåsas med luft, äro ej reglementsen-liga. Livegenskap, den ställning av beroende, i vilken jordägarnas underlydande stodo till sina herrar under inedel-