tiden och i en del länder även under senare tid. I Ryssland avskaffades L. först 1863. De livegna voro såsom ett slags slavar för hela livet bundna vid sina herrar och åtnjöto endast få medborgerliga rättigheter. Li’verpool, stad i England vid Mer-seys utlopp i Irländska sjön. 840,000 inv., om förstäderna inräknas Över 1 milj. inv. Storbritanniens andra stad. Englands främsta exporthamn, världens främsta bomullshamn. Utgångspunkt för många ångbåtslinjer på främmande världsdelar, främst på U. S. A. Storartade hamnanläggningar. Skeppsvarv, maskinindustri. Står med järnvägar och kanaler i livlig förbindelse med det inre av England. Bland märkligare byggnader må nämnas den storslagna samlingslokalen S:t Georges Hall och en ännu ej fullbordad katedral i gotisk stil. — L: s betydelse daterar sig från öppnandet av kolfälten och bomullsindustrins uppsving inom innanför liggande industriområden. Livförsäkring:, se Försäkring. Livgfeding:’, de områden, som fordom tillföllo svenska änkedrottningar. L. voro kronolän, från vilka inkomsterna överlätos på innehavarinnan. Livijn [-vi’n], K. J., 1781—1844, författare, ämbetsman, deltog i nyromantikernas strid med den akademiska skolan, som han i flera artiklar förlöjligade i det nyromantiska organet ”Polyfem”. L. sysslade med såväl dramatiskt som lyriskt författarskap. Större betydelse ha emellertid hans prosaberättelser, som förebåda den senare svenska romandiktningen. Livingrstone [livingstsen], D., 1813— 73, skotsk upptäcktsresande och missionär, den förste europé, som genomkorsade Afrika från v. till ö. L. utvidgade ansenligt vår kännedom om Afrikas inre under sina många resor. Vid en av dessa var han nära att gå under, då han 1871 undsattes av Stanley. L. var en varmhjärtad personlighet, som i hög grad lyckades vinna infödingarnas tillgivenhet. Han bidrog även väsentligt till minskandet av slavhandeln. Li’vius, Titus, 59 f. Kr.—17 e. Kr., romersk historieskrivare, främst bekant för det historiska verket R e-rum romanorum ab urbe condita libri, en skildring av Roms historia från stadens grundläggning till Drusus’ död (753—9 f. Kr.). Av de ursprungliga 142 böckerna finnas 35 bevarade. Li’vland, Lifland, den mellersta av östersjöprovinserna. 47,000 kvkm. Dess n. del tillhör efter ryska revolutionen Estland, dess s. del Lettland. — Historia. L. har uppkallats efter urinvånarna, liverna, en med finnarna besläktad folkstam. De un- derkuvades av tyskar och hörde till in på 1500-t. under Tyska orden. Senare var L. föremål för Rysslands och Polens erövringslystnad. Gustav II Adolf erövrade L. 1621 och sedan lydde L. under Sverige till 1721, då det avträddes till Ryssland. Livmoder, se Könsorgan. Livo’nia, det latinska namnet på Livland. Livor’no, stad i Toscana, Italien. 115,000 inv. Viktig handelsstad. Storslagna hamnanläggningar. Livre [livr], gammalt franskt viktmått = 485.9 gr. L. var även namn på ett franskt mynt. som 1795 ersattes med francen, och ett engelskt mynt, som numera kallas pound men alltjämt betecknas med £. Livré, betjäntdräkt, betjäntuniform. Livrustkammaren, svensk statssam-ling i Nordiska museet, Stockholm. L. omfattar rustningar, dräkter, vapen m. m. Livräddning, överst visas två olika sätt att frigöra sig från den drunk-nandes grepp och undertill tvenne sätt att föra den drunknande i land. Livräddning vid drunkning fordrar, om den skall utföras av simkunnig, sinnesnärvaro och god simskiclclighet. Man bör helst närma sig den nödställde bakifrån, så att han ej får tillfälle att gripa om räddaren. Har den drunknande gripit fast i räddaren, får denne med en viss hänsynslöshet söka snabbt befria sig. Några användbara grepp illustreras av ovanstående figu-