Lodjur. Lod. — 1. Gammal viktsenhet <= Vaa skålpund = 13.3 gr. — 2. Mått på silverhalten i silversaker. Ett L. är = Vm. Ett L. delas i 18 grän. Lodawikning:, den avvikning, som lodlinjen (t. ex. i närheten av stora berg) på grund av den ojämna massfördelningen i jorden gör från den riktning, lodlinjen skulle ha, om jordklotet verkligen exakt vore en rota-tionsellipsoid med massan jämt fördelad. Lo’dbrok, se Ragnar Lodbrok. Lodse [lodj]. — 1. H. C. L., 1850— 1924, nordamerikansk politiker, som ledde motståndet mot Wilsons politik och Versaillesfredens ratificering. — 2. Sir Oliver L., f. 1851, engelsk fysiker, som särskilt utfört undersökningar över elektriska svängningar. Som äldre har L. väckt ett visst uppseende genom sin övergång till spiritismen. Lodjur (Lynx) är ett kattd jurs-släkte med örontofsar och kort svans. Tillhör n. halvklotet. Vanliga lodjuret el. lon (Lynx lynx) är sommartid gulbrunt till rödgrått, svart-fläckigt, vintertid gråvitt, otydligt fläckigt; buken vit och svansspetsen svart. L. förekommer, ehuru sällsynt, i n. Sverige men påträffas i enstaka fall även i sydligare landskap. Den lever av harar, fåglar m. m., angriper dock ibland även större djur t. ex. får. Lodrät säges en linje vara, vars riktning sammanfaller med lodlinjens. Lödz, stad sv. om Warzawa, Polen. 450,000 inv., därav 40 % tyskar, 22 % judar. Polens främsta industristad. Viktigast är textilindustrin: bomulls-, ylle- och klädesfabriker, sidenväverier. Även maskinindustri och kemisk industri finnas. Industrin har lidit svårt avbräck genom att den förlorade sin ryska marknad. År 1914 utkämpades nära L. flera strider. Lofoten, ögrupp invid Västfjord, nv. Norge, bestående av några större, brant uppstigande, intill 1,200 m. höga, av forna glaciärer egendomligt skulpterade öar, bland vilka de största äro ö. och V. Vaagö (resp. 542 och 408 kvkm.) och Moskeneesö (210 kvkm.), samt ett otal smärre öar och skär. Från slutet av jan. till april bedrives vid L. ett intensivt torskfiske. Log., förkortning för logaritmen. Lograritfm. Med logaritmen för ett tal förstås det tal, till vilket ett visst givet tal, basen, skall upphöjas, för att det förstnämnda talet skall erhållas. I det vanliga el. Briggska logaritmsystemet är basen 10. L. för 100, som skrives log 100, är alltså i detta system 2, då 102 = 100. Heltals-delen av en L. kallas karakteristika, decimalerna mantissa. Särskilda tabeller finnas upprättade över de L., som motsvara olika tal. I dylika tabeller kan alltså erhållas dels den logaritm, som svarar mot ett visst tal, dels det tal (antilogaritmen), som svarar mot en viss L. Genom användning av L. kunna räkningar i hög grad förenklas. Loge [lå’sj], fr., avskilt rum (teater-, klädloge); avdelning av ordenssällskap el. platsen för dess sammankomst el. själva sammankomsten. Logement [låsjement’], ett rum i en kasern, där en del av ett kompani har sina sovplatser m. m. Logg-, instrument, med vilket den av ett fartyg på en viss tid tillryggalag-da vägen mätes, och som sålunda möjliggör beräkning av fartygets fart. Å L. av nyare konstruktion kan farten direkt avläsas. Loggbok, en journal, i vilken på fartyg anteckningar göras om alla mera betydelsefulla tilldragelser och iakttagelser under en resa. I L. göras anteckningar rörande navigeringen, om fart, om anlöpta hamnar m. m. Loggert, mindre segelfartyg med tre master, trapetsformigt råsegel på alla tre masterna, klyvare och toppsegel. Loggia [lådd’ja], it., täckt valvgång, öppen åt ena sidan. L. kan löpa utefter en byggnad el. vara självständigt uppförd. Särskilt berömda äro Vatikanens loggier i Rom. Logi’k, vetenskapen om tänkandets lagar. Logogry’f, ett slags ordgåta, där man förutom huvudordet även skall gissa ett antal andra ord, bildade genom olika sammanställning av huvudordets bokstäver. Lo’gos, grek., ord, förnuft, användes av de grekiska filosoferna som beteckning för tillvarons förnuftsmässi-ga lagbundenhet. Inom den äldre kristendomen använde man sig av L. som beteckning för Guds son, medlaren mellan Gud och människor, och sökte härigenom ge de kristna läror- Tidens Lexikon. 49