na en för bildade greker mera tilltalande form. Lohengrin [lå’hen-3, hjälten i en medelhögtysk dikt från omkring 1290. L., som är son till Parsival, befriar Elsa av Brabant, med vilken han sedan gifter sig. Då Elsa trots hans varning tager reda på hans härkomst, måste han lämna henne. Sagan om L. är särskilt känd genom Wagners berömda opera. Lointain [loängtäng’], fr., fjärran. L. betecknar inom måleriet en landskapsmålnings bakgrund. Loire [loa’r], Frankrikes längsta flod, 1,000 km. lång. Upprinner i Ce-vennerna, flyter åt n. och nv. till staden Orléans, där den gör en tvär krök åt v. Utfaller i Atlanten. Viktigaste bifloder äro Allier från vänster och Maine från höger. L. är segelbar i en stor del av sitt lopp. Loiseleuria [loaslö’ria], växtsläkte, tillhörande ljungväxter. En art, Krypljung (Azalea procumbens), är vanlig på fjällhedar. Den växer utefter marken och har små röda blommor. Loja’!, laglydig; ärlig, ”välsinnad” (i politiskt avseende); tillgiven den bestående samhällsordningen. — Lo-j a 1 i t e’t, laglydnad; hederlighet. Loka, hälsobrunn och badort i en vacker trakt av v. Västmanland, nära gränsen till Värmland. Gyttjebad. Loka’l, hörande till viss ort. Läge, lägenhet, plats, rum. Lokal bedövning:, se Bedövningsmedel. Lokalfärg. Ett litterärt arbete säges ha god L., d£ det återger ett lands el. ett folks mest typiska säregenheter. Lokalise’ra, lämpa efter ortsliga el. inhemska förhållanden; begränsa inom visst område; noggrant bestämma el. angiva platsen för. Lokalt veto, se Bus drycksför sälj-ning. . Lo’ke, en av huvudfigurerna i den nordiska gudasagan. Snorre berättar, att L. var son av jätten Farbaute och att hans hustru hette Sigyn. L. var vacker men ond och listig, varför han ofta skadade asarna. Han kallas också lögnens fader. Om L. berättas bl. a., att han lockade den blinde guden Höder att döda Balder. Som straff fastkedjade asarna honom vid en klipphäll, varefter de läto ettret från en orm droppa i L:s ansikte. Sigyn samlar upp dropparna i en skål, men medan hon tömmer denna, dryper ettret i L:s ansikte och han rycker då till så häftigt, att en jordbävning uppstår. Vid Ragnarök skall han kämpa mot Heimdal. Lokomobi’1, ångmaskin el. motor, monterad på en vagn, så att den lätt kan förflyttas. L., som tjänstgör som en flyttbar kraftcentral, har användning inom lantbruket, vid vissa byggnadsarbeten m. m. Lokomotiv. Det första användbara med ånga drivna L. konstruerades i början på 1800-t. i England. År 1813 byggde engelsmannen Hedley ett ång-lokomotiv med glatta hjul. Vid tidigare försök hade man använt sig av kugghjul, som grepo in i en kugg-stång, som var utlagd längs spåren. En betydelsefull insats i fråga om L.-byggandet har gjorts av engelsmännen George Stephenson och Robert Stephen-son, far och son. Den sistnämnde segrade med ett av honom byggt lokomotiv, vid namn Rocket, i en tävlan, där bl. a. svensken John Ericsson deltog med det av honom konstruerade lokomotivet Novelty. Ånglokomotiven ha ända fram till det sista decenniet uteslutande ' haft cylindermaskiner. Numera ha även ångturbiner börjat komma till användning. Bland annat har svensken Fredrik Ljungström konstruerat ett turbinlokomotiv, som erhållit en ganska betydande användning. I stor utsträckning användas ock numera elektriska L. Se Bil. Lokomotiv I och II. Lo’kus, skämtsam beteckning för matställe. Lolland, dansk ö i östersjön, 1,244 kvkm. 85,000 inv. L. är mycket flack, högsta punkten 30 m. ö. h. Jordmånen är en kalkrik moränlera (märgel). Omkring 1/io av ön upptages av skog, huvudsakligen ek och bok. L. är till största delen uppodlad och är den bördigaste av de danska öarna. Mest odlas spannmål, särskilt korn och vete, samt rotfrukter, speciellt sockerbetor. Administrativt tillhör L. tillsammans med Falster Maribo amt. Lolla’rder, beteckning för anhängare av Wycliffes läror, en friare, religiös åskådning, som i slutet av 1300-t. fick en stark utbredning i England. Under början av 1400-t. blevo L. utsatta för hård förföljelse, varför rörelsen gick tillbaka. Under 1500-t. ökade L. i antal och uppgingo så småningom i reformationsrörelsens anhängare. Lom, se Lommar. Lomba’rd, egentligen person från Lombardiet, var under medeltiden beteckning för norditalienska affärsmän, vilka spelade en framträdande roll i det europeiska affärslivet. — L o m’-bar dlån kallas vissa lån, för vilka lämnas säkerhet i varor el. värdepapper (aktier el. obligationer). Lombardi’et, landskap i n. Italien, 24,000 kvkm. 5 milj. inv. Viktigaste stad Milano, 850,000 inv. — L. omfattar större delen av den bördiga Po-slät-ten och är i fråga om åkerbruk det förnämsta bland Italiens landskap.