kypertvävt tyg, i allmänhet med bom-ullsvarp och inslag av kamgarn. — 3. Glansigt ullgarn. Lysterfjord, se Sognefjord. Lysved är multnande ved, som lyser i mörker, beroende på förekomsten av fosforescerande svampmycelier. Liiftieh, tyska namnet på Liége*. Lytfton, E. G. Bulwer-L., se Bulwer. Liitfzen, stad i den preussiska provinsen Sachsen, nära Leipzig. 4,000 inv. Vid L. stupade Gustav II Adolf den 6 nov. 1632 under ett fältslag mellan svenskarna och de kejserliga under Wallenstein. Minneskapell, invigt 1907. Lyxvaror. Enligt en förordning den 17 maj 1923 skall särskild stämpelavgift utgå vid köp eller byte av äkta pärlor m. fl. lyxvaror (ädla stenar, smycken av guld, silver och platina). Lågadel, obetitlad adel. Jfr Högadel. Lågblad, se Blad. Lågen, se Gudbrandsdalen, Nume-dalslågen. Lågfrekvensström, elektrisk växelström med under 100 perioder i sekunden. Lågkyrklig kallas en riktning inom den engelska kyrkan, som uppstått under inverkan av metodismen etc. under början av 1800-t., och som lägger särskild vikt vid personlig fromhet, bibelläsning och mission, mindre vid iakttagande av kyrkliga former. Rörelsen räknar anhängare framför allt bland medelklassen och det lägre prästerskapet. Jfr Högkyrklig. Lågland, landområde på lägre hojd än 200 m. ö. h. Låglandsboskap, sammanfattande benämning på nötboskapsraser i n. Europas kusttrakter. L. är uppdelad i talrika lokalraser, av vilka särskilt fri-siska och ostfrisiska L. trivas i Sverige. L. utmärkes i allmänhet av god mjölkförmåga. Lågspänning, se Högspänning. Lågsudan, ö. delen av Sudan*. Lågvatten, se Ebb och flod. Låland, se Lolland. Lån. L. är ett avtal, varigenom bestämd lösegendom upplåtes till begagnande utan ersättning men med skyldighet för låntagaren att vid anfor-dran återställa samma sak. I dagligt tal användes ofta benämningen lån i stället för försträckning, t. ex. penninglån. Långa, se Långesläktet. Långa parlamentet, i den engelska historien benämning på det av Karl I sammankallade parlamentet 1640. L. bekämpade konungadömet och var samlat till 1653, då Oliver Cromwell bröt dess makt. L. inkallades åter av Richard Cromwell 1659. 1660 åtskildes dess medlemmar frivilligt. Långban, en för sin rikedom på sällsynta mineral världsbekant järn-och mangangruva i Värmland. Långedrag, badort vid Göta älvs mynning, nära Göteborg. Långesläktet (Molva) är ett släkte Torskfiskar med långsträckt kropp, en skäggtöm under hakan och två rygg-fenor, den bakre liksom analfenan mycket lång. Den egentliga Långan (Molva molva) har gråbrun rygg och vit buk, finnes bland annat i Nordsjön, smärre exemplar även vid Sveriges västkust, och är en värdefull matfisk. Av densamma beredas kabel jo och klippfisk. Då den torkats utspänd mellan träspjälor, benämnes produkten spillånga. Långhalsar, se Rankfotingar. Långholmen, ö i Mälaren inom Stockholms stads område. På L. ligger Sveriges största fängelse. Långnäbbsläktet, se Spovar. Långsele, järnvägsknut vid stambanan genom övre Norrland (Bräcke— Karungi) och Faxälven, Ångermanland. Utgångspunkt för järnväg till Härnösand. Långsliy fctan, industrisamhälle i sö. Dalarna. 1,800 inv. Stort järnverk m. m. Långskalle, person, vars huvud är förhållandevis långt (dolikocefalt). Skallens bredd skall utgöra mindre än 75 % av längden. Långskepp, en sammanfattande benämning på vikingatidens krigsskepp, av vilka de största kallades drakar. Långskepps, en med ett fartygs längdriktning parallell riktning. Långsynthet, en hos äldre personer uppträdande oförmåga att inställa ögat för seende på nära håll. Besvär göra sig förnimbara vanligen omkring 45 år. Jfr Glasögon. Långö, municipalsamhälle nära Karlskrona, sö. Blekinge. 1,250 inv. Lånord, från ett främmande språk hämtat ord. I inskränkt bemärkelse betecknas som L. endast sådana ord, som helt införlivats med det inhemska språket, medan andra L. betecknas som främmande ord. Låring, den del av en fartygssida, där denna övergår i akterspegeln. Lä, se Lovart. Läekö, gammalt slott på Kållandsö i Vänern, n. Västergötland. L. tillhörde under den katolska tiden biskoparna i Skara. Läder, se Garvning. Läderlapp, se Fladdermöss. Lädermosaik, konstteknik, vilken användes för praktfulla bokband. L. består av olikfärgade läderinläggningar och infördes under renässansen till Italien från Orienten. Läderplastik, modern konstteknik, vilken användes vid prydandet av bok-