skulptural utsmyckning, uppförd i gotisk stil på 1200—1300-t. Mag’deburgska halvkloten, se Gue-ricke. Magellan [-lja’n], portug. Magalhaes [magalja’ngsj], Fernando de, omkring 1480—1521, portugisisk sjöfarare. Trädde i spansk tjänst på 1500-t. Gynnades av Karl V och utrustade med hans hjälp en expedition, i avsikt att finna en väg till Moluckerna och de asiatiska farvattnen väster ut genom Nya världen. Han fann 1520 det efter honom uppkallade sundet mellan Eldslandet och Patagonien och kom fram till Filippinerna. Blev där dödad av infödingarna. Ett av hans skepp lyckades komma tillbaka till Spanien och fullbordade därmed den första världs-omseglingen. Magella’ns sund [-lja’n], sund emellan Eldslandet och Sydamerikas fastland. Uppkallat efter sin upptäckare Fernando de Magellan. Magenta [madjen’ta], stad i provinsen Milano i Italien, bekant för en drabbning, som fransmännen där vun-110 över österrikarna 1859. Ma’ger el. Magier, benämning på präster hos jjerserna. Under medeltiden kom M. att beteckna visa män, som antogos behärska hemliga läror och krafter. Jfr Magi. Magersfontein [-fonte’n], höjd i Oranjeflodskolonin i Sydafrika, där boerna 1899 besegrade engelsmännen. Bland boerna kämpade särskilt en skandinavisk kår med utomordentlig tapperhet. Magerö, norsk ö, belägen nv. om Porsangerfjord. Europas nordligaste ö. Dess n. udde kallas Nordkap. Magi’, svartkonst, trolldom, ingår särskilt i lägre folkstammars tänkesätt och religion. Handlingar och föremål tänkas förbundna med särskilda mystiska krafter. M. antagas kunna förmedla beröring med andemakter. Under medeltiden betecknades som vit M., den som troddes stamma från goda andemakter, varemot svart M. antogs härröra från djävulen. — M a’g i k e r, trollkarl. — M a’g i s k, trolsk. Magis’ter, ursprungligen förman, mästare; i Sverige titel på den, som avlagt filosofie ämbetsexamen. Förr var M. titel på filosofie doktor. M. användes ofta som titel på lärare i allmänhet. Magiste’rium, enligt alkemisterna en kropp, med vilken man skulle kunna förädla metaller. M. motsvarade ’”de vises sten”. Magistrat, den administrativa myndigheten i städer med egen jurisdiktion, består av borgmästaren och rådmännen. Det åligger M. att tillse, att de av allmänna rådstugan resp. stadsfullmäktige lagenligt fattade besluten bringas till verkställighet. Vidare skall M. utöva överinseende över stadens olika styrelser, verkställa utredningar samt framställa förslag uti ärenden, som avse stadens gemensamma angelägenheter och ombesörja skatteuppbörd. I Stockholm är M:s uppgifter till största delen anförtrodda åt överståthållarämbetet. Magkatarr kan uppträda i en akut form med kräkningar, feber etc., ofta förenad med tarmkatarr och vanligen orsakad av bakterier, olämplig föda etc. Vid kronisk M. är magslem-liinnans saltsyreavsöndring minskad el. upphävd men slemavsöndringen ökad. Besvären äro ej så höggradiga som vid akut M. Nedsatt matlust, kväljningar, ibland kräkningar, tryckkänsla i maggropen höra vanligen till sjukdomen. Behandlingen består framför allt i diet. Ibland kan medikament behöva användas (vismutprepa-rat). Magkräfta kan man misstänka föreligga, om en person över 40 års ålder, som ej förut haft magbesvär, börjar få obehag från magen med nedsatt matlust, kväljningar och kräkningar samt mer el. mindre tydliga smärtor etc. Blodkräkningar och blod i avföringen äro viktiga symtom. Så småningom tillkomma avmagring, blodbrist och kraftnedsättning. Om sjukdomen upptäckes i tid, kan operation rädda patienten. Mag’lemosekulturen, beteckning för en tidig period i Nordens stenålder, bland annat kännetecknad av redskap av ben samt rått tillyxade flintverktyg. Mag’ma, den glödflytande lavan i jordens inre, ur vilken magmaberg-arter bildas vid dess stelning. Mag-man innehåller utom silikatbestånds-delar och andra mineralämnen, som utkristallisera som mineral vid stelnandet, flyktiga ämnen, såsom klor-svavel-fluor-föreningar, kolsyra, vilka gå bort vid stelningen såsom vulkaniska ångor el. såsom lösningar och därvid förorsaka mineralnybildningar. (Jfr Pneumatolys och Differentiation). Mag’na eharta [-ka’ta], lat., ”det stora frihetsbrevet”, berömd urkund, som engelsmännen tvungo Johan utan land att stadfästa 1215. Enligt M. kunde ingen undersåte straffas utan laga rannsakning, och konungen kunde ej pålägga skatt utan medgivande av rikets stora råd. M. anses utgöra grundstenen till Englands fria författning. Magna’t, rik och inflytelserik man i allmänhet, storman; ledamot av ungerska riksdagens första kammare el. överhus; i Polen förr riksråd el. medlem av högadeln.