Namnsedel, ett skriftligt intyg angående författarskap. N. skall innehålla uppgift om författarens namn och om hans hemvist. Uppgiftens riktighet skall vara bestyrkt av tvenne på orten boende, välkända män. Skulle uppgifterna visa sig oriktiga, få de personer, som bestyrkt dem, stå förfa ttaransvar. Boktryckare, som ej förskaffat sig N., får själv svara, som om han vore författare. För periodiskt utkommande skrift gälla ej bestämmelserna om N. För innehållet i dylik skrift har boktryckaren ej något ansvar, utan åvilar detta helt och hållet utgivaren. Namnskydd, det skydd, som beredes bärare av en del namn till förhindrande därav, att annan person gör ifrågavarande namn till sitt. N. kan tillerkännas både juridiska och fysiska personer. Namnstämpeln, benämning på en under Fredrik I: s regering i Sverige införd kunglig namnstämpel, varigenom konungen slapp att själv underteckna mindre viktiga regeringsbeslut. Under konung Adolf Fredriks regering användes N. som medel att inskränka kungamakten, i det rådet av ständerna erhöll rätt att använda N. på alla regeringsbeslut, även de som konungen ej godkände. I och med Gustav III: s statskupp 1772 avskaffades N. Nam’senälven, norsk älv i Nord-Tröndelag fylke. Genomflyter Nam-dalen och utfaller i Namsfjorden av Atlanten. N: s längd uppgår till 150 km. Namsfjorden, se Namsenälven. Nam’sos, stad i Norge vid Namsfjorden, 2,500 inv. Trävaruexport. Namur [namy’r]. — 1. Provins i sö. Belgien. 3,660 kvkm., 353,000 inv. N. har en betydande järn- och stenkols-produktion och är ett högt utvecklat industriområde med företrädesvis järnindustri. — 2. Stad i N. I., belägen vid floden Maas. 32,000 inv. Järnindustri. Nancy [nangsi’], stad i nö. Frankrike. 113,000 inv. Spinnerier, konsthantverk och konstindustrier (fajans etc). Universitet. — N. var fordom huvudstad i Lothringen. Nan’grasaki, se Nagasaki. Nan’king:, huvudstad i kinesiska provinsen Kiangsi vid nedre loppet av Jangtse-kiang, 400,000 inv. N. är en mer än 2000 år gammal stad och var 317—582 samt 1368—1403 Kinas huvudstad. Var en tid världens folkrikaste stad. Ännu på 1850-t. hade den omkring 800,000 inv. År 1853 intogs staden av ett upprorsparti. Den återtogs år 1864 av de kejserliga, varvid den fullständigt ödelädes. Numera har N. sin största betydelse såsom Kinas förnämsta lärdomscentrum. Nan’king:, ursprungligen benämning på ett lärftvävt kinesiskt tyg av gul el. rödgul bomull. I handeln förekommande N. är i regel icke äkta utan vävt av vanlig vit bomull, som färgats, understundom även i andra färger än den egentliga N.-färgen. Nan’ling, se Nan-sjan. Nan’sen. — 1. Fridtjof N., f. 1861, professor i Oslo, naturforskare, upptäcktsresande, politiker. N. var den förste, som övertvärade den grönländska inlandsisen (1888). Han gjorde med fattyget Fram 1893—96 en berömd färd över Norra Ishavet, varunder han 1895 lämnade fartyget, tog sig över isen fram till Franz Josefs land, där han övervintrade. Han träffade där på Wind-wardexpeditionen under Fr. Jackson, vilken förde honom till Norge, dit han kom nästan samtidigt med Fram. N. har senare gjort flera expeditioner för oceanografiska forskningar. Som politiker har N. medverkat vid unions* upplösningen, varit sändebud i England, ombud i N. F. och i denna egenskap inlagt stor förtjänst, organiserat fångväxling med Ryssland, varit verksam för lindrande av nöden i detta land m. m. — 2. Peter N., f. 1861, dansk författare och tidningsman, 1896 litterär chef för Gyldendalske bokförlag. Av N: s noveller må nämnas Et hjem, Julies dagbog. — 3. Betty N., f. 1873, känd dansk skådespelerska. Nan’scnfonden, en med anledning av Fram-expeditionens lyckliga hemkomst i Norge bildad fond för understödjande av vetenskaplig forskning. Nan-sjan, Nanling, berg i s. Kina, vattendelare mellan Hoang-ho och Jangtse-kiang. N,an tes [nangt], stad i v. Frankrike vid Loire, nära dess mynning. 184,000 inv. Livlig' industri- och handelsstad med skeppsvarv. Nante’siska ediktet, en 1598 i Nan-tes utfärdad lag, som gav protestanterna (hugenotterna) religionsfrihet. N. upphävdes 1685. Napoleon, franska kejsare och prinsar. — 1. N. I, 1769—1821, fransmännens kejsare, tillhörde en fattig adelsfamilj på Corsica och blev 1785 artilleriunderlöjtnant i franska armén. N. utmärkte sig vid belägringen av Tou-lon, krossade ett försök till statskupp i Paris och utnämndes 1796 till överbefälhavare över den mot österrikarna kämpande franska armén i Italien. Efter ett segerrikt fälttåg, under vilket N. vann soldaternas beundran och förtroende, gjorde han sig till herre över Italien och slöt redan f. å. freden i Campo Formio. 1798 ledde N. ett fälttåg till Egypten i syfte att undan-