tränga engelsmännen och småningom Skaffa Frankrike herraväldet över Indien. Egypten erövrades visserligen, men den engelske amiralen Nelson förstörde under tiden den franska flottan. Endast med svårighet lyckades N. taga sig tillbaka till Frankrike, som han fann i ett tillstånd av inre oordning och starkt hotat av yttre fiender (Österrike, England m. fl.). Begagnande sig av den kritiska situationen utförde N. med hjälp av bland andra sin broder Lucien Bonaparte en statskupp 9 nov. 1799 (18 brumaire år VIII) och gjorde sig till Frankrikes herre i egenskap av förste konsul. N: s första åtgärd var att återtaga Frankrikes erövringar, som till största delen gått förlorade. Efter att ha slagit österrikarna i Italien (Marengo 1S00), ingick han freden i Lunéville 1801 och slöt f. å. även fred med England i Amiens. Under en kort tid kunde N. nu ägna sig åt den inre styrelsen, som han skickligt organiserade. 1804 antog N. kejsartiteln. Emellertid var striden mellan Frankrike och England snart åter i full gång, och till England slöto sig efter hand Österrike, Preussen och Ryssland. 1805 krossade Nelson den franska flottan vid Tra-falgar. N. sände sina härar mot fienderna på kontinenten. Han ryckte in i Österrike, vann i ”trekej-sarslaget” vid Austerlitz en glänsande seger över de österrikiska och ryska kejsarnas förenade arméer samt tvang Österrike till fred. F. å. övervann N. preussarna (Jena, Auerstädt) och slog 1S07 den ryska armén (Friedland), varefter han med Ryssland ingick fred och förbund i Tilsit s. å. Med det s. k. kontinentalsystemet sökte han krossa Englands välde, i det han förbjöd länderna på kontinenten att handla med England. Detta system, som visade sig omöjligt att genomföra, var en av de förnämsta orsakerna till N: s fall. ISOS erövrade N. Spanien och 1809 besegrade han ånyo Österrike. Därefter skilde han sig från sin första gemål, Josephine de Beauharnais, och gifte sig med den österrikiske kejsarens dotter, Marie Louise. 1812 bröts förbundet med Ryssland och N. började sitt ödesdigra ryska fälttåg. Efter att ha erövrat Moskva tvangs han till återtåg t>ch hans arméer skingrades el. tillintetgjordes (Beresina). Sedermera slöto sig Österrike och Preussen till N: s fiender och i det stora slaget vid Leipzig 1813 blevo fransmännen besegrade. F. å. tvangs N. att avstå från sitt rike med undantag av ön Elba. Redan 1815 sökte emellertid N. återtaga sitt land men besegrades i grund vid Waterloo s. å. (”de hundra dagarna”). Under återstoden av sitt liv hölls K[. fången på ön S: t Helena. 1840 fördes hans stoft till Invaliddomen i Paris. N. anses som en av alla tiders främsta härförare och hans i många avseenden geniala begåvning har förskaffat honom en plats bland världshistoriens stormän. — 2. N. II, 1811—32, hertig av Reichstadt, ende son till N. I och Marie Louise av Österrike. Vid faderns fall 1814 fördes N. till sin morfader, kejsar Frans I av Österrike. Det bonapartistiska partiet arbetade på att få N. erkänd som Frankrikes kejsare, men deras planer gingo om intet genom N: s tidiga död. — 3. N. III, 1808—73, fransmännens kejsare, tredje son till konung Ludvig av Holland, brorson till N. I. Sedan N. I: s son dött, betraktades N. av bonapartisterna som arvtagaren till det franska kejsardömet. Han gjorde ett par misslyckade försök till statskupp och dömdes 1840 till livstids fängelse. 1846 lyckades han rymma och bosatte sig därefter i England. Under fängelsetiden hade N. sysselsatt sig med författarskap och bl. a. utgivit en filantropisk-socialis-tisk broschyr, vilken blev populär bland den franska arbetarklassen. Revolutionen 1848 ökade avsevärt N: s utsikter. N. ingick som deputerad i nationalförsamlingen ocn valdes till franska republikens president. Genom en statskupp 1851 upplöste N. nationalförsamlingen och efter en folkomröstning f. å. valdes N. till fransmännens kejsare. N : s anseende växte oerhört genom hans framgångsrika deltagande i Krimkriget (1853—56) och i Sardiniens krig mot Österrike, under vilket han vann segrarna vid Ma-genta och Solferino 1859. Den olyckliga expeditionen till Mexico 1862—67 minskade emellertid N: s popularitet i hög grad. Under den följande tiden växte oppositionen, och för att få folket på sin sida genomdrev N. en liberal författningsändring 1870. Under det ödesdigra kriget med Tyskland 1S70—71 (se Fransk-tyska kriget) störtades det andra napoleonska kejsardömet genom den s. k. Septemberrevolutionen i Paris 1870. N., som tillfångatagits i slaget vid Sedan s. å., frigavs f. å. och bosatte sig i England, där han jämte sin son ligger begraven. _ 4. n. (”N. IV”), 1856—79, ”kej-sarprinsen”, fransk tronpretendent, ende son till N. III. Efter kejsardömets fall vistades N. i England. Sedan fadern dött 1873, blev N. bona-partisternas tronkandidat. 1879 deltog han i en engelsk expedition mot zulu-kaffrerna i Sydafrika och stupade där s., å. Na’poli, italienska namnet på Neapel*. Na’poli di Roma’nia, venezianernas namn på Nauplia*,