Noreen, A., 1854—1925, språkforskare, professor i Uppsala, som för studiet av det svenska språket i äldre ocli nyare tid utfört ett banbrytande arbete. N. var en av rättstavnings -reformens upphovsmän. Norfolk [nå’fåk]. — 1. Grevskap i ö. England, vid Nordsjön. 5,275 kvkm., 500.000 inv. Huvudstad Norwieh, 125.000 inv. Livligt fiske. — 2. Stad i Virginia, U. S. A., 159,000 inv. Hamnstad med export av bomull, kol, frukt, spannmål etc. I närheten Hampton Road, minnesvärd genom ”Merrimacs” och ”Monitors” strid 9 mars 1862. — 3. Mindre brittisk ö mellan Nya Zeeland och Nya Caledonien. Norge, konungarike, omfattande den v. delen av Skandinaviska halvön. 324.000 kvkm., 2,600,000 inv. N. gränsar i n. till Norra Ishavet, i v. till Atlanten och i s. till Skagerack. I ö. mot Sverige löper gränsen till övervägande del längs Skandinaviska halvöns högsta delar; längst i nö. gränsar N. till Finland. — Kusterna äro starkt sönderskurna av rikt förgrenade fjordar, vilka ofta tränga djupt in i landet och särskilt i v. och n. ha en synnerligen utbildad skärgård. Bland fjordarna må nämnas Oslofjorden i s., Hardanger, Sogne och Trondhjems fjordar samt Västfjorden i v., Va-ranger fjord i nö. N. om Västfjorden utskjuter ögruppen Lofoten. — N. utfylles till allra största delen av Nordskandinaviska höglandet. I v. når detta ända fram till havet och stupar brant ner mot fjordarna. De högsta topparna finnas inom Jotun-fjällen, nö. om Sogne fjord (de där belägna Galdhöpiggen och Glittertind, Skandinaviska halvöns högsta toppar, nå omkring 2,460 m. ö. h.), samt Dovre-fjällen n. därom (Snöhättan når 2,250 m. ö. h.). Bland jöklar märkas Joste-dalsbräen, Europas största jökel, n. om Sogne fjord, Folgefonnen, s. om Hardanger fjord, samt Svartisen i Nordland vid polcirkeln. Trakterna omkring Trondlijems och Oslo fjordar samt en remsa utmed kusten (Strand-fladen) äro låglandsområden. Berggrunden utgöres från Stavanger till Norges nordspets inom den skandinaviska bergskedjan övervägande av siluriska, starkt veckade skiffrar och kvartsiter samt grönstenar av eruptivt ursprung. Silurformationen och erup-tivbergarter av yngre ålder upptaga också Oslofjordens omgivningar (Oslo-fältet). För övrigt är urberget rådande i s. Norge och i Romsdalen. Efter fjällen indelas Norge sedan gammalt i Nordanfjällska N., Västanfjällska N. (Västlandet) och Sunnanf jällska N. (östlandet). Bland N:s liuvudfloder märkas Glommen, Dramsälven och Nu-medalslågen, vilka samtliga rinna i huvudsakligen sydlig riktning och utfalla i Skagerack. Klarälven, i N. kallad Tryssilälven, rinner i övre delen av sitt lopp inom norskt område. De största sjöarna äro Mjösen och Fämun, båda belägna i östlandet. Utmed Norges v. och n. kuster flyter den varma Golvströmmen. Klimatet blir härigenom synnerligen milt i kusttrakterna. Hamnarna äro oftast isfria året om. Nederbörden är i allmänhet synnerligen stor, särskilt vid kusten av Västlandet. I de inre delarna av N. härskar ett fastlandsklimat med tämligen kalla vintrar och varma somrar. — En tredjedel av Norges befolkning liar sin utkomst av jordbruket och dess binäringar. Fjälltrakterna äro ofruktbara, varför jordbruket är koncentrerat till slättbygderna och en del dalgångar. Knappt Via av N: s ytvidd upptages av åker och äng. Havre är det viktigaste sädesslaget. Av boskap hållas mest kor och får (i n. renar). Fisket, huvudsakligen kust-och havsfiske, är ett viktigt näringsfång (torsk- och sillfiske, val- och sälfångst). Omkring Vs av N:s ytvidd upptages av skog. På skogstillgångarna grundar sig landets viktigaste exportindustri, pappersindustrin. övriga viktiga industrigrenar äro metall- och maskinindustri, trävaruindustri och elektrokemisk industri (Norge-salpeter). Bergsbruket är av föga vikt, dess förnämsta produkter äro svavelkis (Orkla, Sulitelma, Rörostrakten), som utom för svavlets skull även brytes för sin kopparhalt, samt vidare silver (Kongsberg). Handeln är livlig. Handelsomsättningens värde uppgick år 1925 till 1,382 milj. norska kronor import och 1,028 milj. norska kronor export. Angående mynt, se Skandinaviska myntkonventionen. Sjöfarten är livligare än i de övriga nordiska länderna. Handelsflottan omfattade år 1925 motorfartyg till 2.6 milj. bruttoton. Norska fartyg gå i stor utsträckning i fraktfart mellan utom-norska hamnar. — N: s landkommunikationer äro på långt när ej så utvecklade som de svenska. — Norrmännen tillhöra till största delen den nordiska rasen. I n. Norge finnas lappar till ett antal av över 20,000 och inemot 10,000 finnar. Största delen av befolkningen tillhör den lutherska statskyrkan. Folkbildningen står högt. — N. är ett ärftligt konungarike. Den lagstiftande makten tillkommer stortinget, som har 150 ledamöter, valda på tre år genom proportionella val. Stortinget utser % av sina medlemmar till ledamöter i lagtinget. De övriga bilda det s. k. odelstinget. En lag kan blott antagas genom lagtingets och odelstingets eniga beslut el. genom en kvalificerad majoritet av %