inom det samlade stortinget. Grundlagsfrågor behandlas efter nyval i det samlade stortinget. Konungen har emot stortinget suspensivt veto. Rösträtt erhålles vid 23 års ålder (även kvinnor). Den verkställande makten tillkommer konungen i ett inför stortinget ansvarigt statsråd på en statsminister och minst 7 ministrar. Den dömande makten tillkommer domstolarna, i högsta instans Höiesterett. — N. indelas administrativt i 20 fyl-ken (före år 1919 benämnda amt), vilka ungefär motsvara våra län; ecklesiastikt indelas landet i C stift. Huvudstad är Oslo, 260,000 inv. Andra större städer äro Bergen, 95,000 inv., Trondhjem, 55,000 inv., Stavanger, 45,000 inv., Drammen, 25,000 inv. Till N. höra numera även ögruppen Spetsbergen i Norra Ishavet samt Björnön mellan Norge och Spetsbergen. — Historia. Redan flera årtusen 1’. Kr. var N. bebott, troligen av germanska stammar redan då. Norrmännen deltogo i de från mitten av 700-t. företagna vikingatågen. Landet var vid denna tid delat i en mängd självständiga småriken med sina egna konungar. Harald Hårfager (860—933) enade N. till ett rike, och konungamakten stärktes ytterligare under Olav Tryggvesson, som införde kristendomen i landet. Senare kom N. för en kort tid under danske konungen Knut den stores välde. 1130 utbröto inbör-desstrider, vilka pågingo ända till 1240, då Håkan Håkansson besegrade sina medtävlare och återställde konungamakten. 1319 förenades N. med Sverige under svenske konungen Magnus Eriksson, vilken dock 1343 måste överlämna N: s krona till sin yngre son, Håkan VI. Under dennes son Olov V:s omyndighetstid styrdes landet av hans moder, drottning Margareta av Danmark. 1397 ingick N. i den s. k. Kalmarunionen, en union mellan de tre Nordiska rikena. Ur denna union bröt sig Sverige snart ut, men Norge kvarstod förenat med Danmark med några få avbrott ända till 1814. Det blev dock ej en dansk provins, utån ett under Danmark stående lydrike. Under denna långa tid var N. flera gånger invecklat i Danmarks krig med Sverige (se Danmarks historia). Under napoleonskrigen led N. mycket och var tidvis avskuret från förbindelse med Danmark. Den svenske kronprinsen Karl Johan tvang Danmark i freden i Kiel 1814 att avträda N. till Sverige. Detta framkallade en oerhörd förbittring i N. En riksförsamling, som sammanträdde i Eids-vold, förklarade N. självständigt, men Sverige tvang N. med vapenmakt att fogå sig i Kielfredens villkor. 1814 valdes Karl XIII till norsk konung. Den svensk-norska unionen gav snart anledning till missnöje i N., som slutligen förklarade unionen upplöst (1905). Beslutet godkändes av svenske konungen. S. å. valdes den danske prinsen Karl till norsk konung under namnet Håkan VII. N. ingick i Nationernas förbund 1920. Norgesalpeter, se Kalksalpeter. Norges bank, upprättad år 1816, Norges enda sedelutgivande bank. I motsats till t. ex. den svenska riksbanken är N. ett privat företag, ett aktiebolag. Norlander, Emil, f. 1865, författare, tidningsman. N. liar vunnit stor popularitet som revyförfattare. Mest känd bland lians humoresksamlingar är A n-d e r s o n s k a n s Kalle. Norlind. —1. Ernst N., f. 1877, konstnär, som i målningar, kolteckningar och etsningar dekorativt och monumentalt skildrat skånsk natur. N. har även utgivit diktsamlingar och romaner. — 2. Tobias N., f. 1879, broder till föregående, musikhistoriker, som bland annat utgivit Allmänt musiklexikon. Norm, regel, rättesnöre, måttstock, mönster, ledande grundsats. Norma’1, regelrätt, felfri, vid sina sinnens fulla bruk. — Med N. mot en rät linje förstås en linje, som är vin-kelrät mot denna. Den punkt, där N. träffar den räta linjen, kallas N: s fotpunkt. Med N. till en krokig linje i en viss given punkt förstås en linje, som är vinkelrät mot tangenten i denna punkt. Normalarbetsdag, lagstadgad normal-el. maximalarbetsdag, , se Arbetar-skyddslagstiftning. Normnlelement, galvaniska element med konstant elektromotorisk kraft, som användas för vetenskapliga ändamål t. ex. för bestämning av andra galvaniska elements elektromotoriska kraft. Det allmännast använda N. är kadmiumelementet el. Westons element. Jfr Galvaniska element. Normalljus, ljuskälla, som utsänder en konstant ljusmängd och som användes som enhet vid fotometriska mätningar. Jfr Hefnerlnmpan. NormaIskolekompetens, erhålles genom avgångsbetyg från Statens Normalskola för flickor el. därmed jämställda högre läroverk. Normalspektrum, se Spektrum. Normaltid. I Europa användas tre olika normaltider. Västeuropeisk el. Greenwich-tid användes i England, Holland, Belgien, Frankrike och Spanien. Mellaneuropeisk tid, som är jämnt en timme före Greenwich-tid, användes i de skandinaviska länderna, Tyskland, Italien etc. östeuropeisk tid, som är jämnt 2 tim. före Greenwich-tid, är fastställd för en del av de