Orien’ten, österlandet, i motsats till Occidenten, Västerlandet. Med O. avses oftast Asien (även Ostasien, vilket ofta benämnes Bortre O. el. Fjärran östern) samt ö. Nordafrika. Stundom inräknas i O. även Balkanhalvön och Ryssland. O. användes ofta såsom beteckning för de muhammedanska delarna av Afrika och Asien. Jfr Le-vanten. Oriente’ra sig, finna sig till rätta, ta reda på väderstrecken etc. Ori’genes, omkring 185—254, kyrkofader. O. strävade att skapa ett teologiskt system, sammansatt av bibliska läror och grekisk filosofi. ”Han saknade dock en djupare erfarenhet av syndens förfärande makt, och han förstod ej den verkliga innebörden av Jesu försoningsdöd”. Hans skrifter voro mycket talrika men endast ett mindre antal äro bevarade. Av katolska kyrkan fördömdes O. på 300-t. som kättare. Origina’1, något ursprungligt och ej eftergjort; urbild, urskrift, grundtext, ett av en konstnär el. författare själv utfört verk; egendomlig, konstig människa. — Originalit e’t, ursprunglighet, äkthet, skapande förmåga ; egenhet. — Originell’, ursprunglig, säregen, ovanlig, besynnerlig. Ori’go, lat., ursprung, begynnelsepunkt, benämning på skärningspunkten mellan axlarna i ett rätlinjigt koordinatsystem. Orinoco [-nåklrå], flod i Venezuela, n. Sydamerikas huvudflod. Upprinner vid gränsen mot Brasilien, rinner i vid båge åt v. och utfaller med ett vidsträckt, skogbevuxet delta i Atlanten. Längd 2.400 km. I övre delen av sitt lopp avlämnar O. en stor del av sitt vatten till Casiquiare, en biflod till Rio Negro. Ori’on, forngrekisk sagojägare, vilken berättas ha upptagits bland stjärnorna. — Astr. En av himmelens vackraste stjärnbilder, som vintertiden synes i söder. Förutom de tre stjärnor, som utgöra O: s bälte, höra till O. bl. a. de båda ljusstarka Beteigeuze, som är rödaktig, och Rigel, som är blåaktig. Jfr Stjärnhimmeln. Orizaba [-tha’ba], vulkanberg i Mexico. Når 5,580 m. ö. h. Mexicos högsta berg. Örkan, se Vindskala. Orkester, sammanfattande benämning på ett större antal musiker, som utföra ett instrumentalverk under ledning av en dirigent; i den moderna teatern den plats mellan scenen och salongen, som upptages av instrumen-ralisterna. Orkidéer, se Orchidace’®. Or’kla, betydande kisgruvor vid Orklaälven, som från s. utmynnar i Trondhjemsfjorden, v. om Trondhjem, Norge. Orkneyöarna [å’kni-], ögrupp n. om Skottland. 975 kvkm. De 2G,000 inv., vilka delvis härstamma från norska vikingar, leva huvudsakligen på får-avel och fiske. Orko’menos, forntida stad i Beotien, Grekland. Orlan’do, V. E., 1860—1926, italiensk politiker, upprepade gånger minister samt konseljpresident 1917—19, under vilken tid han medverkade till Ver-saillestraktatens utformande. Orlan’do furio’so, it., ”den (av kärlek) rasande Roland”, berömd episk dikt av Ariosto. — O. i n n a m o r a’t o, ”den förälskade Roland”, en riddar-dikt av Bojardo. Orléanais [-nä’], gammalt franskt landskap kring mellersta Loire. Orleans [årleang’], stad i Frankrike, 11 mil s. om Paris, vid floden Loire. 69,000 inv. Talrika byggnadsverk från medeltiden och renässanstiden. Ättiks-fabrikation etc. — Jungfrun av O. se Jeanne d’Arc. Orleans [årleang’], franska hertigätter, yngre linjer av Kapetingerna. Ätterna O. ha innehaft hertigdömet Orléans el. senare burit titeln hertig av O. Bland dess medlemmar märkes Ludvig Filip, hertig av O., 1747—93. Han stod på spänd fot med kungafamiljen och blev snart en av ledarna för oppositionen mot regeringen. Under revolutionen slöt han sig till ja-kobinerna och invaldes i nationalkon-ventet 1792. Han blev emellertid av girondisterna anklagad inför Revolu-tionstribunalet och giljotinerad. O: s äldste son, Ludvig Filip, hertig av O., 1773—1850, var fransmännens konung 1830—48 (se Ludvig, franska konungar). Efter februarirevolutionen 1848 förvisades familjen O. ur Frankrike men tilläts att återvända 1871. 0:s anhängare, orléanisterna, arbetade på en orléansk restauration och slöto sig 1873 till legitimisterna. Sedan greven av Chambord, legitimisternas huvudman, dött 1883, blev orleanisternas huvudman, greven av Paris, det rojalistiska partiets tronkandidat. Han landsförvisades 1886. Den nuvarande tronkandidaten är prins Jean av O. f. 1874. Orleanska jungfrun [årleang’ska -], se Jeanne d’Arc. Orlov [arlåff’], G. G., furst O., 1734 —83, en av den ryska kejsarinnan Katarina II :s gunstlingar. O. medverkade vid Katarinas statskupp 1762. Ormar (Ophidia), ordning inom kräldjurens klass. De ha fjällbeklädd hud och lång kropp utan extremiteter. Spår av bakre extremiteter finnas dock t. ex. hos boaormarna, och detta tyder på att de härstamma från for-