Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ord och bild ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orien’ten, österlandet, i motsats till
Occidenten, Västerlandet. Med O.
avses oftast Asien (även Ostasien, vilket
ofta benämnes Bortre O. el. Fjärran
östern) samt ö. Nordafrika. Stundom
inräknas i O. även Balkanhalvön och
Ryssland. O. användes ofta såsom
beteckning för de muhammedanska
delarna av Afrika och Asien. Jfr
Le-vanten.
Oriente’ra sig, finna sig till rätta, ta
reda på väderstrecken etc.
Ori’genes, omkring 185—254,
kyrkofader. O. strävade att skapa ett
teologiskt system, sammansatt av
bibliska läror och grekisk filosofi. ”Han
saknade dock en djupare erfarenhet av
syndens förfärande makt, och han
förstod ej den verkliga innebörden av
Jesu försoningsdöd”. Hans skrifter
voro mycket talrika men endast ett
mindre antal äro bevarade. Av
katolska kyrkan fördömdes O. på 300-t.
som kättare.
Origina’1, något ursprungligt och ej
eftergjort; urbild, urskrift,
grundtext, ett av en konstnär el. författare
själv utfört verk; egendomlig, konstig
människa. — Originalit e’t,
ursprunglighet, äkthet, skapande
förmåga ; egenhet. — Originell’,
ursprunglig, säregen, ovanlig,
besynnerlig.
Ori’go, lat., ursprung,
begynnelsepunkt, benämning på
skärningspunkten mellan axlarna i ett rätlinjigt
koordinatsystem.
Orinoco [-nåklrå], flod i Venezuela,
n. Sydamerikas huvudflod. Upprinner
vid gränsen mot Brasilien, rinner i
vid båge åt v. och utfaller med ett
vidsträckt, skogbevuxet delta i
Atlanten. Längd 2.400 km. I övre delen av
sitt lopp avlämnar O. en stor del av
sitt vatten till Casiquiare, en biflod
till Rio Negro.
Ori’on, forngrekisk sagojägare,
vilken berättas ha upptagits bland
stjärnorna. — Astr. En av himmelens
vackraste stjärnbilder, som vintertiden
synes i söder. Förutom de tre
stjärnor, som utgöra O: s bälte, höra till O.
bl. a. de båda ljusstarka Beteigeuze,
som är rödaktig, och Rigel, som är
blåaktig. Jfr Stjärnhimmeln.
Orizaba [-tha’ba], vulkanberg i
Mexico. Når 5,580 m. ö. h. Mexicos
högsta berg.
Örkan, se Vindskala.
Orkester, sammanfattande
benämning på ett större antal musiker, som
utföra ett instrumentalverk under
ledning av en dirigent; i den moderna
teatern den plats mellan scenen och
salongen, som upptages av
instrumen-ralisterna.
Orkidéer, se Orchidace’®.
Or’kla, betydande kisgruvor vid
Orklaälven, som från s. utmynnar i
Trondhjemsfjorden, v. om Trondhjem,
Norge.
Orkneyöarna [å’kni-], ögrupp n. om
Skottland. 975 kvkm. De 2G,000 inv.,
vilka delvis härstamma från norska
vikingar, leva huvudsakligen på
får-avel och fiske.
Orko’menos, forntida stad i Beotien,
Grekland.
Orlan’do, V. E., 1860—1926, italiensk
politiker, upprepade gånger minister
samt konseljpresident 1917—19, under
vilken tid han medverkade till
Ver-saillestraktatens utformande.
Orlan’do furio’so, it., ”den (av
kärlek) rasande Roland”, berömd episk
dikt av Ariosto. — O. i n n a m o r a’t o,
”den förälskade Roland”, en
riddar-dikt av Bojardo.
Orléanais [-nä’], gammalt franskt
landskap kring mellersta Loire.
Orleans [årleang’], stad i Frankrike,
11 mil s. om Paris, vid floden Loire.
69,000 inv. Talrika byggnadsverk från
medeltiden och renässanstiden.
Ättiks-fabrikation etc. — Jungfrun av O.
se Jeanne d’Arc.
Orleans [årleang’], franska
hertigätter, yngre linjer av Kapetingerna.
Ätterna O. ha innehaft hertigdömet
Orléans el. senare burit titeln hertig
av O. Bland dess medlemmar märkes
Ludvig Filip, hertig av O., 1747—93.
Han stod på spänd fot med
kungafamiljen och blev snart en av ledarna
för oppositionen mot regeringen.
Under revolutionen slöt han sig till
ja-kobinerna och invaldes i
nationalkon-ventet 1792. Han blev emellertid av
girondisterna anklagad inför
Revolu-tionstribunalet och giljotinerad. O: s
äldste son, Ludvig Filip, hertig av O.,
1773—1850, var fransmännens konung
1830—48 (se Ludvig, franska
konungar). Efter februarirevolutionen 1848
förvisades familjen O. ur Frankrike
men tilläts att återvända 1871. 0:s
anhängare, orléanisterna, arbetade på
en orléansk restauration och slöto sig
1873 till legitimisterna. Sedan greven
av Chambord, legitimisternas
huvudman, dött 1883, blev orleanisternas
huvudman, greven av Paris, det
rojalistiska partiets tronkandidat. Han
landsförvisades 1886. Den nuvarande
tronkandidaten är prins Jean av O. f.
1874.
Orleanska jungfrun [årleang’ska -],
se Jeanne d’Arc.
Orlov [arlåff’], G. G., furst O., 1734
—83, en av den ryska kejsarinnan
Katarina II :s gunstlingar. O.
medverkade vid Katarinas statskupp 1762.
Ormar (Ophidia), ordning inom
kräldjurens klass. De ha fjällbeklädd
hud och lång kropp utan extremiteter.
Spår av bakre extremiteter finnas
dock t. ex. hos boaormarna, och detta
tyder på att de härstamma från for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
