Outokumpu [åo’tåkom’po], en kop-parmalmfyndighet ö. om Kuopio. Malmtillgången uppskattas till 8 milj. ton med 4 % koppar. Outre’ra, överdriva, driva till ytterlighet. Outsider [a’otsaj’d-], eng., utomstående, särskilt kapplöpningshäst utan utsikt att vinna. Ouvert [ovä’r], öppen, uppenbar. Ouverture el. uvertyr, början, inledning, öppning; mus., inledningsstycke till en opera el. dyl. Oval, äggrund, långrund. Ovala fönstret, se Hörselorgan. Ovanskog:, Nordanskog, en ursprungligen götisk benämning på landet n. om Kolmården och Tiveden. Ova’rium, äggstock. Ovation, hyllning, stormande bifall. Owen [å’oin], — 1. R. O., 1771—1858, engelsk filantrop, till sin åskådning socialist. O. gjorde inom av honom drivna industriella företag storartade insatser för åstadkommande av förbättrade levnadsförhållanden bland arbetarna och påverkade även arbetar-skyddslagstiftningens utveckling. Även inom kooperationen gjorde O. en betydande insats. Från sina socialistiska utgångspunkter framlade han förslag om bildandet av smärre samhällen, som skulle tilldelas vissa jordområden och inom vilka gemensamhet skulle råda ifråga om bostäder, arbete och arbetsförtjänster. Enstaka försök gjordes såväl i England som i Amerika med förverkligandet av 0:s program i detta avseende. Försöken misslyckades dock ganska snart. — 2. S. O., 1774—1854-, till Sverige inflyttad engelsman. O. är mest känd som ång-båtsbyggare, ”den svenska ångbåts-flottans fader”. Han har även gjort sitt namn känt genom sin insats i den svenska nykterhetsrörelsen. Overalls [åverå’ls], en arbetsdräkt, som består av blus och byxor i ett stycke. Over-Ijissel [å’feräj’sel], provins i ö. Nederländerna. 3,400 kvkm., 450,000 inv. O vi’di us, Publius O. Naso, 43 f. Kr. —18 e. Kr., romersk skald. O. levde som firad skald ett angenämt sällskapsliv i Rom men ådrog sig kejsar Augustus onåd och förvisades år 8 e. Kr. till Tomi vid Svarta havet, där han dog. Metamorphoses (förvandlingar) är O: s förnämsta verk. Skalden har här behandlat en mängd grekiska myter och sagor, vilka skickligt sammanflätats till underhållande och fantasifyllda skildringar på sällsynt smidig och levande vers. Ovie’do, stad i det nordspanska landskapet Asturien. 70,000 inv. Beklädnadsindustri. Oviks fjällen, jämtländsk fjällgrupp, sv. om Storsjön. Ovulation, avsöndring av mogna ägg från äggstockar. Oväderscentra, se Lufttryck. Oxala’t, oxalsyrans salter. Oxalsyra, en organisk syra, kem. formel C2O4H2, som vid vanlig temperatur är fast (färglösa prismor). O. har sur smak och är i större mängd giftig. Den framställes fabriksmäs-sigt av sågspån, som smältes med kalium- el. natriumhydrat. O: s salter kallas oxalat. Det sura kaliumoxala-tet förekommer i åtskilliga växter (oxalis- och rumexarter). Det användes vid borttagning av bläck- och rostfläckar från tyg (bläcksalt, bläck-pulver). Oxdansen (frikassé), svensk folkdans i % takt. O. dansas av två mot varandra ställda personer och utmär-kes av komiskt klumpiga turer. Oxdjupet, ett smalt, djupt sund mellan Vaxön och Rindön, Stockholms skärgård. O. utgör huvudinloppet till Stockholm. Oxelsläktet (Sorbus) hör till familj Rosacese och är nära släkt med äpple och päron. Hos oss förekommande arter äro träd med kvastlik blomställning, vita kronblad och röd frukt. Oxeln (S. suecica) är ett typiskt svenskt träd. Den har grunt flikiga, på undersidan gråludna blad. Den odlas ofta och förekommer tämligen allmänt i ängsbackar. Den Finska Oxeln el. Rönnoxeln (S. fennica) har bladen nedtill parbladigt delade. Den är sällsynt hos oss liksom Y i t 0 x e 1 n (S. aria), som har hela, sågade blad, vilka på undersidan äro vitludna. Rönnen (S. aucuparia) har mång-parigt, parbladiga blad och förekommer allmänt hos oss. Oxelösund, municipalsamhälle vid östersjön, nära Nyköping, s. Södermanland. 3,000 inv. God hamn. Utskeppningsort för malmen från Grängesbergs exportfält. Järnverk. Badort. Oxen, stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Till O. hör den ljusstarka, rödaktiga stjärnan Aldebaran. Jfr Stjärnhimmeln. Oxenstierna, ryktbar svensk stats-mannasläkt. — 1. Axel Gustafsson O., 1583—1654, greve, rikskansler. O. började sin politiska bana under Karl IX och utnämndes efter Gustav II Adolfs trontillträde till rikskansler (1612). Under hela konungens regering var O. lians främste rådgivare och under konungens bortovaro var O. Sveriges verklige regent. Med storartad skicklighet ingrep O. i såväl den inre som den yttre styrelsen; på alla statslivets områden märktes hans organiserande förmåga. 1626 ntnämndes O. till generalguvernör i Preussen och erhöll se-