PaFlas, P. S., 1741—1811, berömd tysk forskningsresande (Sydryssland, Ural, Sibirien). PaFlas, en av småplaneterna, ungefär 500 km. i genomskärning. Pal’las Ate’na, se Atena. PallasFter, ett slags huvudsakligen av nickeljärn och olivin bestående meteoriter, bland vilka det s. k. Pallas-järnet, upptäckt av Pallas, spelat en viktig roll i meteoritkunskapens historia. Pallastun’turi, ett omkring 800 m. högt bergmassiv i n. Finland vid 68 :e breddgraden nära Muonio älv. PalliatFv kallas en behandling av en sjukdom, som enbart inriktar sig på att häva besvärande symtom men ej bota grundlidandet. — P. användes även i överförd bemärkelse, i betydelsen tillfällig hjälp. Palm, August T., 1849—1922, banbry-tare för socialdemokratin i Sverige. P., som under socialdemokratins första år var dess främste agitator, har bl. a. grundat tidningen Social-Demokraten, vars förste redaktör han var. Under sina senare år fjärmade sig P. alltmera från socialdemokratin och ägnade sig väsentligen åt den förbuds-vänliga nykterhetsrörelsens bekämpande. I detta syfte utgav han bl. a. tidningen Appell. PaFma, Jacopo, kallad Yecchio (d. ä.), omkring 1480—152S, italiensk målare, tillhörande den venezianska skolan. Förutom porträtt (Tre systrar) målade P. huvudsakligen religiösa bilder (S. Barbara, Herdarnas tillbedjan). P. var en ypperlig färg- och formkonstnär. PaFma, befäst stad på ön Mallorca, Balearerna, Spanien. 70,000 inv. Textilindustri. Biologisk station. Palmblad, V. F., 1788—1852, univer-sitetsman, publicist, politiker, geograf, docent i historia, professor i grekiska. P. tillhörde nyromantikernas grupp och var en flitig medarbetare i de nyromantiska organen ”Phos-phoros” och ”Svensk litteraturtidning”, för vilka P. var redaktör. I nyromantikernas litterära strid med akademikerna deltog P. och blev genom sin mångsidiga lärdom och kvicka slagfärdighet en av den nya skolans främsta förkämpar. Av P: s vittra alstring märkes berättelseserien F a-miljen Falkensvärd. Palmer, växtfamiljen Palmse, ha i regel högväxt, trädartad stam, som merendels är ogrenad och efter hela sin längd klädd med bladskaftrester och i spetsen bär stora, spiralställda, skaftade, hand- el. fjädernerviga blad, vilkas skiva från början är hel men senare upprispas, varigenom den blir handlikt el. parbladigt delad. Blommorna äro små och samlade i stora, oftast greniga, kolvlika blomställningar, vilka i yngre stadium omgivas av slidlika högblad. Familjen omfattar c :a 1,000 arter, av vilka endast Dvärgpalmen (Chamterops humilis) tillhör Europa (Medelhavskusten). De övriga växa i tropiska och subtropiska länder och äga för dessas invånare en mångsidig användning. Av Sagopalmens stärkelserika märg bere-des mjöl. Bladanlag (palmkål) liksom frukter och frön äro i de flesta fall ätliga. Den vid blomkolvarnas avskärande el. genom borrning i stammen utsipprande saften är sockerhal-tig och användes till beredning av socker och palmvin (toddy). Fruktköttet av Oljepalmen (Elseis guineensis) samt fröna av Kokospalmen och flera andra palmer äro rika på olja. Elfen benspalmen (Phytelephas macrocarpa) lämnar vegetabiliskt elfenben, som utgöres av dess frövita. Dadelpalmen (Phoenix dactyli-fera) och Kokospalmen (Cocos nucifera) äro de ur näringssynpunkt viktigaste palmarterna. Palmerston [pa’mestn], viscount, engelsk statsman. Se Temple, H. J. Palmettmönster. Palmett’, vanligt ornamentsmotiv, sammansatt av smala, solfjäderformigt grupperade blad. P. förekommer tidigast i den assyriska konsten. Palmgren, Selim, f. 1878, finländsk tonsättare, verksam som konsertpianist, lärare och kördirigent. P. har komponerat pianostycken, solosånger, m. m. PalmitFnsyra förekommer som gly-cerinester i fett. Stearin är en blandning av palmitin- och stearinsyra. Palmkapitä’1, ett slags kolonnhuvud, som uppträder inom den senare egyptiska byggnadskonsten och utgöres av en bägarformig kärna, inramad av en krans lodrätt ställda palmblad med utåtböjda spetsar. Palmkärnolja, se Oljepalm. Palmnötter, se Oljepalm,