kring halsen, förekommer i de flesta länder (hos oss trenne arter); vidare Ljungpiparen, Kustpiparen och T of svipan, den senare mera allmänt häckande hos oss. Alla P. äro flyttfåglar. Piper, Karl, 1647—1716, statsman, var en av Karl XI: s mest anlitade rådgivare och åtnjöt konungens synnerliga förtroende. Senare blev han även Karl XII: s ' främste rådgivare. I slaget vid Poltava 1709 råkade P. i rysk fångenskap, där han kvarstanna-de till sin död. Pipett’, se Hävert. Piplärkor (Anthus) höra till tättingar. De ha tämligen lång, inskuren stjärt. De sjunga under flykten liksom lärkor. Flera arter finnas i värt land. Fippin’ (Pipin). — 1. P. den mellerste (P. av Héristal), omkring 635— 714, frankisk storman av den karoling-iska ätten, besegrade Neustriens konung 687 vid Tertry. F. å. blev P. erkänd som major domus över Austra-sien, Neustrien och Burgund. — 2. P. den lille, omkring 714—768, den förres sonson, son till Karl Martell, efterträdde 741 sin fader som major domus över Neustrien, Burgund och Provence. De övriga delarna av frankiska riket tillföllo P: s broder Karlman men övergingo 747 i P:s hand. 751 utropades P. till frankernas konung. Han förde flera segerrika krig och lade grunden till Kyrkostaten. P. var även en skicklig organisatör. Pir, vågbrytare; långsträckt, arm-liknande utbyggnad av en hamn, som användes till lossnings- och lastningsplats för fartyg m. m. och som tjänar som skydd mot vågor. PiraiuleFIo, L., f. 1867 el. 70, italiensk författare, som på senare tid väckt ett visst uppseende med sina skådespel (Sex roller söka en författare, Henrik IV m. fl.). P. har utpräglat sinne för dramatiska effekter och ett originellt grepp på problemen. Mindre lyckad är ofta den filosofiskt djupsinniga formulering, han ibland använder. Pira’t, sjörövare, fribytare. Pire’us el. Peiraieu’s, hamnstad till Aten, Grekland. 131,000 inv. En av Levantens bästa hamnar och betydande industristad. P. anlades i början av 5:e årli. f. Kr. P. var under forntiden starkt befäst och förenad med Aten genom långa murar. Pire’usIejonet, ett sittande marmorlejon, vilket från hamnstaden Pir£e’us som krigsbyte fördes till Venedig, där det uppställdes vid arsenalen. Man har på lejonets sidor funnit runristningar, vilka visat sig vara av samma slag som runinskrifter, funna i Upp- Pistill. 1. Frömjölskorn, som gro. 2. Fruktämnesvägg. 3. Fröämne. 4. Embryosäck. 5. Ägg, som befruktas. land, och härstamma från omkring 1070 e. Kr. Pir’na, stad i Saclisen vid Elbe. 20.000 inv. Bekant i Sveriges historia från trettioåriga kriget då staden 1639 stormades av Banér. Piro’g, beteckning för en del vilda folks kanoter. Piruett’, kringsvängning på tåspetsen; en hästs kretsvändning omkring inre bakfoten. — P i r u e 11 e’r a, göra piruetter. Pi’rål, se Rundmunnar. Pr sa. — 1. Provins i mellersta Italien i landskapet Toscana. 3,000 kvkm., 359.000 inv. — 2. Stad i Toscana, Italien, huvudstad i P. 1. 70,000 inv. Genom sina många praktfulla byggnader från 11- och 1200-t. en av Italiens vackraste städer. Särskilt ryktbart är det lutande tornet i P., ett med pelarrader smyckat, 55 m. högt, starkt lutande klocktorn, samt den i basilikaform byggda domkyrkan. Universitet, grundlagt 1338. Pisang’, se Banan. Pis,a’no, namn på flera medeltida italienska konstnärer från Pisa. — 1. Niccolö P., d. 1280, främst bekant för de med reliefer prydda predikstolar, som han tillsammans med sina lärjungar utförde i Pisa och Siena. — 2. Giovanni P., d. omkring 1320, den förres son, arkitekt och bildhuggare. P. utförde förutom begravningsplatsen Campo santo i Pisa madonna-statyer, predikstolar m. m. Pisi’dien, forntida landskap i s. Mindre Asien. Pistill’, det honliga könsorganet hos angiospermer. P. är bildad av ett el. flera sammanvuxna fruktblad. Den