Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proper ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Protal’lium, den bladformiga lilla
skiva, som utgör huvuddelen av
gamo-fyten hos ormbunkarna.
Protegé [-sje’], fr., skyddsling,
gunstling. — Protege’ra [-sje-],
beskydda, försvara, gynna.
Protei’nämnen, äggviteämnen. Under
denna benämning sammanfattas ett
stort antal kvävehaltiga organiska
ämnen, av vilka de animaliska ämnena till
större delen bestå. P. ingå även som en
viktig’beståndsdel i växterna, särskilt i
deras frön. Kol, väte, kväve ocli syre
finnas i alla P. Flertalet P. innehålla
dessutom även svavel, en del jämväl
fosfor. P. kunna indelas i egentliga
äggviteämnen, proteider och
albumo-ider. Största delen av djurens
muskler, körtlar och blod bestå av
äggviteämnen. Karakteristiskt för flertalet av
dessa är, att de koagulera, om deras
lösningar upphettas, att de äro svårlösliga
el. olösliga i alkohol, samt att de fällas
ur sina lösningar av vissa syror
(salpetersyra, garvsyra, pikrinsyra m. m.)
och av vissa salter. Lösningarna
äro i regel kolloida och vrida
alltid polarisationsplanet åt vänster.
Bland de i naturen förekommande
äggviteämnena märkas albuminerna,
som ingå i äggvita och blodserum,
äro lösliga i vatten och koagulera vid
upphettning till 70° i närvaro av
något salt, de i vatten olösliga
globuli-nerna, till vilka räknas fibrinogen,
som ingår i blodplasman, och myosin,
varav musklerna till största delen äro
uppbyggda, samt fosforglobulinerna,
till vilka bland annat räknas kasein
el. ostämne samt legumin, som
förekommer i ärtväxternas frön.
Prote-iderna äro till sin sammansättning
mera komplicerade än de egentliga
äggviteämnena och kunna sönderdelas i
dylika jämte andra ämnen (färgämnen,
kolhydrat). Till proteiderna höra t. ex.
hämoglobin, det röda färgämnet i blod,
nukleoproteiderna, som förekomma i
djurorganismens cellkärnor, samt
gly-koproteiderna, som finnas i brosk
m. m. Till albumoiderna, som utgöra
djurkroppens stödjesubstanser,
räknas bland annat hornämne el. keratin,
den väsentliga beståndsdelen i
överhud, hår och naglar, samt kollagen,
som bildar huvudmassan i bindväv,
benväv och brosk.
Protektion, beskydd, försvar.
Protektionism, skyddstullsystem. Se
Tullfrågan.
Protektionist’, anhängare av
skyddstullar.
Protek’tor, riksföreståndare. Oliver
Cromwell* innehade titein ”Lord high
protector” i egenskap av den engelska
republikens högste styresman. Senare
övergick titeln till sonen Richard
Cromwell*.
Protektora’t, skyddsherreskap,
skydds-välde.
Proteoly’tiska enzym, enzym, som
verka sönderdelande på äggviteämnen.
Exempel på P. äro pepsin, som
förekommer i magsaften, och trypsin, som
finnes i pankreassaften.
Pro tertio, lat., för det tredje.
Prote’s, en konstgjord del, som
avser att utfylla el. ersätta någon
kroppslig bristfällighet t. ex. löständer,
konstgjorda lemmar etc.
Protest’, bestridande, gensaga. P.
erfordras bland annat för skyddande av
växelrätt, då växelförpliktelse icke
uppfyllts.
Protestantism, sammanfattande
beteckning för de nord-europeiska
religiösa rörelser, vilka under början av
1500-t. arbetade för en brytning med
den romersk-katolska kyrkan.
Orsakerna till P: s uppkomst voro flera.
Den romersk-katolska kyrkan hade
alltmer inriktat sig på strävanden
efter politisk makt. I de ledande
kretsarna inom kyrkan var det religiösa
intresset svagt. Renässansens strävan
efter tankefrihet och kritiska
inställning mot gammal auktoritetstro
verkade inom den katolska kyrkan
nedbrytande. I nord-Europa, fingo
renässansströmningarna en allvarligare
inriktning. Här trädde de konstnärliga
intressena tillbaka för de
vetenskap-ligt-filosofiska. Detta medförde, att
man här mindre inriktade sig på
kritik och förakt för äldre åskådningar,
mera strävade att finna något slags
sanningskärna bakom de
dogmavlag-ringar, som under tidernas lopp
avsatt sig i den katolska kyrkans
lärobyggnad. Denna kärna trodde man
sig finna i bibeln och speciellt i evan- ~
gelierna. Boktryckarkonstens
uppfinnande möjliggjorde åsikternas
spridande ut bland folket. Till en del har
man i P. även velat se ett uttryck
för nord-germanernas
frihetssträvan-den och en reaktion mot den
formtrogna och lagiska ande, som den av
de latinska folken burna katolicismen
gav uttryck åt. Redan före 1500-t.
uppträdde protestantiska strömningar,
bland vilka må nämnas de av Huss,
Savonarola och Wycliffe ledda
rörelserna. Först genom Luther i Tyskland
samt Zwingli och Calvin i Schweiz kom
P. till genombrott. Namnet P.
uppkom ur den protest, som dé för
frihetssträvandena vunna tyska furstarna och
städerna på riksdagen i Speier 1529
avlämnade mot den katolska
majoritetens beslut. Så småningom inträdde
väpnad konflikt mellan protestanter
och katoliker i Tyskland. Jfr
Schmal-kaldiska kriget. Även i Schweiz
utbröt strid. Katolikerna besegrades
3531 i slaget vid Kappel, i vilket
Zwingli stupade. De franska protes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
