finnas inånga olika typer. De första teoretiska utkasten till P. datera sig från 1700-t: s första hälft. I praktiken löst kan dock problemet sägas ha blivit först genom svensken John Ericsson. Pro’per, vårdad, snygg, renlig. Proper’tius, Sextus, omkr. 47—15 f. Kr., romersk skald, vann berömmelse för sina elegisamlingar (C y n t h i a). Propone’ra, föreslå, göra framställning om; utbringa. Propon’tis, under antiken namn på Marmarasjön*. Proportion, förhållande; jämnmått, riktigt förhållande; överensstämmelse; form, dimension. Jfr Proportionell. Proportionell’. Inom matematiken sägas två storheter vara P., om deras inbördes förhållande är konstant (a:b = konstant). Omvänt P. sägas två storheter vara, om deras produkt är konstant (aö = konstant). Tre storheter sägas vara P., om den första förhåller sig till den andra som den andra till den tredje (a:ö = ö:c). Eyra storheter sägas vara P., om den första förhåller sig till den andra som den tredje till den fjärde (a:b = c:d). Jfr Proportion. ProportionelFa val, se Valsätt. Propo’s, se Propå. Proposition, framställning, sats, förslag. Regeringens förslag till riksdagen kallas P. i motsats till riksdagsmännens, som nämnas motioner. — Då flera förslag i en församling framställts, har ordföranden att för vart och ett av dem fråga församlingen, om den godkänner detsamma, vilket kallas att framställa P. på förslagen. P. besvaras med ja eller nej och ordföranden avgör, vilket förslag som vunnit röstövervikt. Proppreosta’t, se Reostat. Pro’prieborgen, borgen, vid vilken borgensmannen ikläder sig samma ansvar som för egen skuld. Proprietä’r, godsägare, egendoms-herre. Pro pri’mo, lat., för det första. Props, i allmänhet liktydigt med pitprops*. Propylé, förhall, särskilt till de forngrekiska tempelområdena. I Aten voro Propyléerna vid uppgången till Akropolis* särskilt berömda. Propå’, förslag. Pro’rektor, ställföreträdare för rektor vid universitet. Pro’sa, obunden form, motsats bunden form, vers. Prosa’isk, skriven på prosa; för-ståndsmässig, torr, opoetisk. Prosce’nium, i de antika grekiskromerska teatrarna den plats av scenen, på vilken skådespelarna uppträdde i motsats till den nedanför belägna orchestran, där kören uppställdes. I de moderna teatrarna är P. den del av skådebanan, som ligger mellan rampen och ridån. Pro secun’do, lat., för det andra. Prosely’t, nyomvänd. Prose’rpina, lat. namnet för Perse-fone*. Proskription, fridlöshetsförklaring. P r o s k r i b e’r a, förklara i akt, landsförvisa, efterlysa. . Prosodi’, prosodik, läran om språkljudens beskaffenhet (sonoritet, kvantitet, intensitet och tonalitet). I de fornklassiska språken avsåg P. huvudsakligen kvantitetsförhållandet mellan stavelserna (långa och korta). Prospekt', utsikt, anblick; teckning, föreställande det yttre av en byggnad etc.; tryckt anmälan el. plan (för en tidning, skola etc.). Pross’nitz (tjeck. Prostejov), stad i Mähren, Tjeckoslovakien, sv. om 01-miitz. 31,000 inv., till största delen tjecker. Prost el. kontraktsprost utses av biskopen på förslag av kontraktets prästerskap. P. ha en viss förmansställning i förhållande till prästerna i kontraktet. Pros’tata, en körtel, som sitter kring urinröret, där detta utgår ur blåsan. P. är något mer än valnötsstor. Den avsöndrar en vätska, som tillblandas sädesvätskan, vilken härigenom blir mera tunnflytande. Pros’tataliypertrofi’, sjukdom, som endast förekommer hos äldre män och vid vilken prostatakörteln är förstorad. Den trycker därför ofta samman urinröret, så att urinens avflöde i större el. mindre utsträckning hindras. Besvären komma så småningom. Tömningen av urinblåsan blir alltmer försvårad. Genom att införa ett rör (ka-teter) genom urinröret upp i blåsan, kan man tömma denna. Sjukdomen behandlas lämpligen operativt. Prostitution. Yrkesmässigt ingående av könsförbindelser i förvärvssyfte. Särskilt avses med P. en reglementerad d. v. s. under polisuppsikt stående P. En sådan finnes i flera länder. I Sverige avskaffades P. genom lag av 1918. Jfr Könssjukdomar. Prot, proto, i sammansättningar, den förste, den främste. Protagonist’, den främste talaren, den skådespelare, som spelar huvudrollen. Prota’goras, grekisk filosof från 400-t. f. Kr. P. räknas som den mest betydande av sofisterna. De flesta av hans skrifter ha förkommit, endast några fragment finnas kvar. P. tycks framför allt ha betonat den mänskliga kunskapens osäkerhet och otillräcklighet.