förlust av medborgerligt förtroende en-ligt^ äldre lagbestämmelser. Pålbygrgnader, byggnader, vilka äro uppförda på. pålar. P. förekomma hos en del primitiva stammar och voro särskilt förr under stenåldern vanliga i vissa trakter. Som regel utfördes pålningen i vatten, vilket gav invånarna ökad trygghet. Särskilt i Schweiz förekom P. under förhistorisk tid. Även i Sverige har P. förekommit under stenåldern, bland annat i Östergötland och på Gotland. Pålsboda, järnvägsstation ö. om Hallsberg, ö. Närke. Påminnelser kallas de ytterligare anmärkningar, som en sökande hos en myndighet äger att inlämna, sedan den, mot vilken klagan förts, avgivit förklaring. Pårtetjok’ko, 2,000 m. högt fjäll, tillhörande Sarjekfjällen i Lulelappmark v. om sjön Laitaure. På P: s n. sida den stora Pårteglaciären, 5 km. lång, 3 km. bred. Påsk, en judisk högtid, som firades bland annat till minne av judarnas räddning från Egypten. Den kristna P. firas till minne av Jesu död, första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen (21 mars). Påskallavik, köping vid Kalmarsunds n. del, ö. Småland. 250 inv. Påsklilja, se Narciss. Påsk-ön, en i ö. delen av Stilla havet belägen ö, 117 kvkm. Omkring 200 inv., polyneser. ön är av vulkaniskt ursprung, har fuktigt klimat och är ganska bördig. I etnologiskt avseende har P. stort intresse, närmast genom den mängd av stenstoder, som rikligt förekomma där. Påssjuka, en smittosam sjukdom, som består i inflammation i öron-spottkörteln, vilket medför en kraftig svullnad under och framför örat ned till käkvinkeln. Måttlig värk och feber höra till sjukdomen, som i vanliga fall går över på 1—2 veckor. Sjukdomen är smittosam under 14 dagar, räknad från dess början. Mellan smittotillfället och sjukdomens utbrott förlöpa 2—3 veckor. Behandlingen består i sängläge, vaddomslag och acetylsalicylsyra. Påve, se Romersk-katolska kyrkan. Päi’jäne, 16 mil lång sjö. som i n.—s. genomdrar Tavastland i det inre Finland och har avlopp genom Kymmene älv till Finska viken. Päll, täcke, el. himmel av dyrbart tyg. Pälsverk, som i stor utsträckning användas till klädespersedlar av olik.ji slag, beredes av skinnet (framför alrt vinterpälsen, som har längre och tätare hår) av ett stort antal pälsbärande djur. Till de dyraste och mest Pärlhöns. uppskattade P. höra bland andra sobel, vissa slags utter, fjällräv, bäver chinchilla. Goda P. äro också t. ex. vanlig utter, mård, nerts, persian och skunk. Enklare P. äro t. ex. sjubb, murmel, röd räv och kanin. Pär, ursprungligen namn på medeltida länsvasaller. I England utvecklades P. till en representationsadel (peerage), vars medlemmar äro självskrivna till överhuset. Den franska pärsinstitutionen avskaffades under den stora franska revolutionen, återinfördes senare men slopades vid februarirevolutionen (1848). Pärk, ett gotländskt bollspel, som spelas med en mjuk, sämskskinnsklädd boll, vilken slås med handen el. sparkas i höga lyror. Pärlemor, insidan av skalet hos vissa pärlmusslor. P., vars huvudsakliga beståndsdel är kalciumkarbonat, skiftar i alla regnbågens färger, är lialft genomskinligt och hårt. P. användes till knivskaft, knappar, kikare och många andra ändamål. Pärlhyacint även benämnd druvhyacint (Muscari) är ett till familjen Liliacete hörande växtsläkte med ett flertal arter i s. och mellersta Europa samt Orienten. Ofta odlad och förvildad är hos oss M. botryoides, den s. k. pärldruvan, som har blåa, ellip-soidiska blommor i axlik ställning på bladlös stängel. Pärlhönsen (Numidinse) tillhöra fasan-familjen (Phasianidae) och utgöra c: a 20 arter, som äro hemmahörande i Afrika. P. ha korta vingar, mer el. mindre naken hals och även huvud, försett ej sällan med fjäderbuske, kam och hängande hudflikar. Färgteckningen utgöres av fläckar på mörk botten. Vanliga pärlhönan (Numida meleagris) har hornartad kam, ”hjälm” och mörkt askgrå färg och är spridd som husdjur över hela jorden. Pärlkaffe, se Kaffe.