Ram-el, S. G. F. T., f. 1872, diplomat, sedan 1925 landshövding i Malmöhus län. Ramleh, stad i Palestina, nära Jerusalem. 7,000 inv. Bekant från korstågen (Baldwins seger 1177 över Saladin). Ramlösa, hälsobrunn vid Öresund, y2 mil s. om Hälsingborg. Ramm. På förstäven på örlogsfartyg anbragtes, särskilt förr, en framskjutande spets, vars uppgift var att vid stöt mot ett fientligt fartyg riva häl i dettas botten och därigenom sänka fartyget. Pu nyare fartyg voro Ii. och förstäv tillverkade i ett stycke. II. användes ej numera i samma utsträckning som tidigare pä grund av de stora riskmoment, som äro förenade med rammningen. Ramon y Cajal [-i kasjal’], S., 1852— 1916, spansk läkare, som för sina arbeten rörande nervsystemets byggnad 1906, tillsammans med Golgi, erhöll Nobelpris i medicin. Ramp, lampraden mellan scenen och åskådarna på en teater; rad av lågor. Rampone’ra, skada, förstöra, bryta sönder. Ramsay [ram’sä], Sir W., 1852—1916, engelsk kemist, känd framför allt som upptäckare av argon (tillsammans med Rayleigh), neon, krypton' och xenon (tillsammans med N. Travers) samt för sina studier av de radioaktiva ämnena. R. var bland annat den förste (tillsammans med Soddy), som påvisade, att radiumemanation ger upphov till helium. R. erhöll 1904 Nobelpriset i kemi. Ram’ses, egyptiskt konunganamn. — R. II, 1348—1281 f. Kr., stred mot het-titerna och är f. ö. mest känd för sina storartade byggnadsanläggningar. R:s mumie finnes bevarad i museet i Kairo. I grekiska sagor skildras R., som där kallas Sesostris, som en väldig världshärskare. Ramsundsberget, klippa i Jäders socken, öster-Rekarna härad, Södermanlands län, berömd för en märklig runristning, vilken i bilder skildrar Sigurd Fafnesbanes saga. Ran, i nordiska gudasagan maka till havsguden Ägir. R. härskar övér havet och drager människor ned i djupet med ett nät. Ran’cho, mexikansk lantgård. Rancune [rangkyn’], fr., agg, groll. Ran’del, A., 1806—64, tonsättare och violinist, 1859 professor vid Musikaliska akademin. Bland R:s kompositioner märkas musiken till Dahlgrens ”Värmlänningarna”, flera orkesterverk samt solostycken för violin. Randel, R. A., f. 1879, journalist. Under signaturen Den inbitne har R. varit verksam som kåsör i Svenska Dagbladet. Ran’ders, stad vid Gudenaa, nära dess utlopp i Randers fjord, ö. Jylland, Danmark. 26,800 inv. Residensstad i Randers’ amt. Livlig industri (vagn-, klädes-, sprit- tändsticksindu-stri). Ran’ders amt, danskt amt, s. om Mariagerfjorden, omfattande mellersta delen av Jyllands östkust med halvön Djursland. 2,460 kvkm. 140,000 inv., därav 39,000 i amtets städer: ^Ebeltoft, Grenå, Randers (residensstad), Hobro och Mariager. Randsfjorden, sjö v. om Mjösen. 136 kvkm., Norges till storleken fjärde insjö. R. avflyter genom Randsälven el. Randsfjordälven till Drams-älven. Randsälven, se Randsfjorden. Randterrass, geol., beteckning för grusdeltan, som under landisens avsmältning avsattes vid smältvattenälvarnas utmynnande i havet el. i isdämda sjöar. Ranft, A. A., f. 1858, skådespelare och teaterledare, vilken som chef för flera Stockholmsteatrar visat stor organisationsförmåga. R. har även med framgång uppträtt i lustspelsroller. Rang, en värdighet el. företrädesrätt, grundad på härkomst, ämbete el. dyl. I Sverige har R. bestämts genom olika rangordningar (1672, 1680, 1714), vilka nu äro upphävda. Range’ra [rangsje-], ordna, utreda, hänföra till en viss klass. — Rangerad, ordnad, även stadgad, väl-bergad. Rangering [sje’ring], växling av järnvägsvagnar på en bangård, erforderlig framför allt för godstrafikens ändamålsenliga dirigering. Särskilda rangeringsbangårdar ha vid vissa större trafikcentra anlagts för möjliggörande av denna växling. Rangoon go’nl, huvudstad i [-Burma, Ostindien, belägen vid Irrawaddy, nära dess mynning. 340,000 inv. R. är en av Indiens livligaste handelsstäder. Export av ris, teakträ, bomull. Universitet, grundat 1920. Rangström, Ture, f. 1884, tonsättare, har även varit verksam som musikrecensent. Bland R: s kompositioner märkas operan Kronbruden, ett flertal orkesterverk (Strindbergssym-fonin) samt sånger och ballader. Ran’gun, se Rangoon. Ran’ke, L. von, 1795—1886, Tysklands förnämste historieskrivare, professor i historia vid Berlins universitet, preussisk rikshistoriegraf 1841, ledamot av statsrådet 1854. Genom sitt noggranna studium av källskrifter och sin strävan efter opartisk och objektiv framställning är R. grundaren av en ny skola inom historieforskningen. R:s förnämsta arbeten behandla bland annat det romerska påvedömet i 16: e