derordnade grader och erhöll genom bikten ett fast grepp på församlingsmedlemmarna. Prästerskapets särställning markerades särskilt genom celibat, förbud mot giftermål. Gudstjänsten utvecklades i magisk riktning. Den utsirades med dekorativa kult-handlingar, mässor etc; allt försiggick på latin. Nattvardsläran karakteriserades av antagandet, att brödet och vinet verkligen äro Kristi lekamen och blod i fysiskt avseende och ej blott utgöra symboler. Helgondyrkan blev även ett för R. karakteristiskt element. Bland de drag, som skarpast belysa påvarnas anspråk på överhöghet på det andliga området, märkes avlatsinstitutionen. Påvarna gjorde anspråk på att genom ombud kunna sälja syndernas förlåtelse även i en kommande värld. Jfr Avlat. Dessutom märkes dogmen om påvens ofelbarhet, som antogs 1870, samt de av påvarna utfärdade index över förbjudna böcker. Den katolska kyrkoläran erhöll så småningom en juridiskt skarpsinnig och sammanhängande formulering. Även på det världsliga området framträdde påvedömets maktlystnad. Som vapen användes framförallt bannlysning, utstötande ur kyrkan. Det hårda förmynderskapet pä det andliga och världsliga området medförde så småningom slitningar, först på det politiska området (jfr Investiturstriden), sedermera även pä det andliga området (jfr Protestantismen). Under renässanstiden råkade påvedömet alltmer i förfall. Det religiösa intresset slappnade, och päve-dömets innehavare voro i allmänhet njutningslystna maktmänniskor. Senare inträdde genom motreformationen en uppryckning, över de latinska folken lyckades R. till en viss grad bibehålla sitt inflytande, medan de germanska folken i allmänhet anslöto sig till de protestantiska kyrkorna. Även på senare tid ha emellertid skarpa slitningar förekommit, särskilt vid statskyrkans avskaffande i Frankrike. Dessutom märkes den tyska kulturkampen på 1880-t., den nu pågående kulturkampen i Mexico etc. För närvarande räknar R. i Europa omkring 190 milj. anhängare, i Amerika omkring 70 milj. Härtill komma anhängare i andra världsdelar. Sammanlagt torde R. omfatta 270 milj. människor. Romersk konung, under medeltiden namn på den, som valts till tysk konung, el. dennes samregent. Benämningen kom i bruk efter uppkomsten av ”Heliga romerska riket av tyska nationen” (962). Romersk rätt, det rättssystem, som utvecklades i det gamla romerska riket. Den romerska rätten har varit av oerhörd betydelse för den kulturella utvecklingen i Europa. Romerskt bad, ett varmluftsbad, som använts sedan antiken. 1 Kom fanns för R. storartade badinrättningar, s. k. termer. Romney [råm’ni], G., 1734—1802, engelsk porträttmålare. R. har med förkärlek målat den unga engelska kvinnotypen, vars ideal han fann i den bekanta lady Hamilton. Bland hans bästa målningar märkas förutom de av lady Hamilton, Lady Arabella Ward, Walter Tempest samt ett självporträtt. Rom-priset, se Romerska priset. Romsdalen, en för sin storslagna natur berömd västnorsk fjälldal, som leder från Romsdalsfjorden upp emot Dovre. Romsdals amt, se Möre fylke. Romsdals fjord, fjord i s. Nordan-fjällska Norge. Ro’muIus, enligt traditionen Roms grundläggare och förste konung, vilken skall ha regerat från 753 till 715 f. Kr. Sägnen berättar, huru R. och hans tvillingbroder Remus, sonsöner till konung Numitor i Alba longa, utsattes av inkräktaren Amulius. Barnen påträffades av en varginna, som gav dem di, och upptogos sedan av herdar. Senare dödade ynglingarna Amulius och grundade staden Rom, över vilken R. blev ensam härskare, sedan han dödat Remus. R. ordnade samhället och lät röva sabinskor till hustrur åt sina män. Vid en mönstring pä Marsfältet skall han under ett oväder ha upptagits till himmelen. Han dyrkades sedan under namnet Quirinus. Rond, rund, kringvandring. Rondane, fjällparti s. om Dovre, Norge. Når 2,165 m. ö. h. Ron’do, it., mus., musikform med ofta återkommande huvudtema, vanligen av munter karaktär. Ronneby, stad nära Ronnebyåns utlopp i östersiön, s. Blekinge. 3,500 inv. En av Sveriges mest besökta brunnsorter. Kockums emaljverk, tillverkning av emaljerade plåtkärl. Ronnebyån, vattendrag i Sydsverige. Upprinner i Småland, genomflyter sjön Rottnen, flyter i s. riktning genom Blekinge, utfaller i östersjön. Längd 110 km. Ron sar d [rångsa’r], Pierre de, 1524— 85, fransk skald. R. blev chef för den vittra skola, som benämnes Plejaden, och som satte som sin huvuduppgift att reformera den franska diktningen, i det den bröt med medeltidslitteraturen. Plejaden uppställde de klassiska författarna som föredöme och sökte rikta det franska språket med nya och rikare ordbildningar, tagna från antikens språk, fornfranskan och dialekterna. R., som utövade ett stort