karna, Höglandsberättel-s e r). Rosen. — 1. Georg von R., 1843—1923, målare, direktör för Konstakademin 1880—87 ocli 1893—99. R. har framför allt verkat som historie- och porträttmålare. Med stor träffsäkerhet har han fångat den historiska tidsstämningen och hans karaktärsanalys är sällsynt skarp. Av R: s många arbeten må nämnas Erik XIV, etsningen Ture Jönsson återvänder från riksmötet i Västerås, A. E. Nordenskiöld i polarisen, självporträtt, Karl XV och Sfinxen. — 2. Erik K. G. B. v. R., f. 1879, etnograf, som företagit forskningsresor i Afrika, där han studerat träskfolket. R. har även företagit resor i Sydamerika, där han framför allt studerat indianstammar i Argentina och Bolivia. Rosén, E. J. G., f. 187G, huvudredaktör för Västerbottens-Kuriren, Umeå, medlem av första kammaren sedan 1912. 1926 blev R. försvarsminister. Rosendal, kungligt lustslott inom Stockholms stads område, på s. Djurgården. Sedan 1913 Bernadottemuseum. Rosengång, ett slags allmogevävnad, väves vanligen med 4 skaft. Rosenius. — 1. K. O. R., 1816—68, svensk lekmannapredikant, som haft stort inflytande. R. var en av Evangeliska fosterlandsstiftelsens grundare. R. blev den ledande personligheten i en väckelserörelse, som under senare hälften av 1800-t. gick fram över Sverige. Hans verksamhet fortsattes efter hans död av bl. a. P. P. Waldenström. — 2. J. A. M. P. R., f. 1865, läkare, författare. R. har särskilt gjort sig känd som skildrare av växt- och djurliv (Min jakt med kamera). Rosenkam, se Hönsraser. Rosenkrans, radband, ett snöre med uppträdda kulor el. pärlor, avsedda att brukas vid räknandet av ett föreskrivet antal böner, användes av romerska katoliker, muhammedaner och bud-dister. Rosenkreutzare [-kröjt’s-], ett hemligt sällskap från början av 1600-t. På 1700-t. fanns även liknande sällskap, vilka grädde i förbindelse med frimurarna. Rosenolja erhålles av en del rosenarters blomblad genom destillation med vatten. Den användes till parfym och framställes i stor utsträckning i Bulgarien, i södra Frankrike, i Egypten och på flera andra ställen. Roséns bröstdroppar, en sprithaltig lösning, som innehåller 2 % opium. Man ger 20—50 droppar mot hosta. R. erhålles endast på läkarrecept. Rpsenstock, se Hjortdjur. Rosenvatten, ett vattenextrakt pä rosor, framför allt på damascenros, vilket användes som parfym. Ro’ses legering:, en lättsmält legering (smältpunkt 95°), som består av tenn (25 %), bly (25 %) och vismut (50%). Rosette [råsätt’]. — 1. Nilens västra mynningsarm. — 2. Stad, belägen vid R. 1. 14,000* inv., araber. R. var under medeltiden en stor handelsstad; ännu på 1700-t. Egyptens viktigaste hamnstad. År 1798 hittades i närheten av R. en stor basaltsten med inskriptioner på tre språk, den s. k. Rosettestenen, vilken möjliggjorde tolkningen av hieroglyferna. Rosettestenen förvaras nu i British museum. Jfr Cham-pollion. Rosettestenen, se Rosette och Cham-pollion. Rosettfönster, Hjulfönster*. Rosfeber, se Ros. Rosinan’te, namn på Don Quijotes ridhäst; skämtsam benämning på usel häst, ”skinkmärr”. Roskarlen (Morinella interpres), fågel, hörande till vadarnas ordning (Grallatores). Lever vid havsstränder över nästan hela jorden. Hos oss finnes den längs hela kusten. Roskilde [rå’skille], hamnstad pä n. Sjagland. 13,000 inv. Vacker katedral med konungagravar. R. var sedan 900-t. och fram till 1443 Danmarks huvudstad men gick sedermera starkt tillbaka. I R. slöts 1658 en för Sverige gynnsam fred, genom vilken Sverige erhöll Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän och Trondlijems län samt öarna Ven och Bornholm. Roslagen, den till Stockholms län hörande delen av Uppland. Roslagsskuta, ett framför allt i Roslagen ofta använt mindre segelfartyg med en mast, bomsegel och fock. R. är odäckad el. halvdäckad. Se även Rospigg. Roslin, Alexander, 1718—93, svensk porträttmålare. R. vann stor berömmelse i Paris, dit han 1752 anlände efter studier i Italien och där han vistades under större delen av sitt liv. 1774 gjorde han ett besök i hemlandet och utförde under detta ett flertal porträtt av den svenska kungafamiljen. F. å. kallades han av kejsarinnan Katarina till Petersburg, där han under två års tid målade ett antal utmärkta porträtt. Därefter återvände han över Warschau och Wien till Paris. R. är en typisk rokokomålare och en av sin tids mest uppburna porträttörer. I sina bästa arbeten (ex. målaren P é r i n m. fl.) ger R. prov på en god karak-teriseringskonst. Rosmari’n (Rosmarinus officinalis) tillhör de läppblomstrigas familj (La-biatpa) inom ordningen Tubiflorfes