Växten härstammar från Medelhavsområdet och är ofta odlad. Bladen användas i medicinen. Rosor (Rosa), busksläkte, hörande till rosenfamiljen. Vild förekommer törnrosen (R. gallica) i vårt land. Flera arter, varieteter el. hybrider odlas som prydnadsväxter. Hit höra pim-pinellros (R. pimpinellifolia), som har vita blommor, kanelros (R. cinnamo-mea), som har röda blommor, kapu-cinros (R. lutea), som har gula el. gulröda blommor, damascenros (R. damascena), som infördes från österlandet under korstågen och som har röda el. vita blommor, av vilka bere-des rosenolja, teros (R. fragrans), som finnes i olika färger och som har svag tedoft, provinsros, klangros, centifolia-ros m. fl. Dessutom märkas korsningar mellan dessa typer. Rosornas krig el. krigen mellan Röda och Vita rosen. Se Englands historia. Rospigg, en i dagligt tal använd benämning på invånarna i Roslagen. R. användes även som benämning på ro-siagsskutorna. Ross [rås], R., f. 1857, engelsk läkare, vars arbeten rörande malaria och dess överförande genom myggor lagt grunden till denna sjukdoms bekämpande enligt nutida metoder. R. erhöll Nobelpris i medicin 1902. Rossetfi, G. Ch. D., 1828—82, engelsk målare och skald. R. var en av det ”prerafaelitiska brödraskapets” stiftare men övergav senare prerafae-liternas grupp för att följa sitt eget intensiva konstnärstemperament. Såväl i sina målningar, ofta med Dante-motiv (Beata Beatrix, Dantes dröm), som i sin diktning (poemet The blessed damozel, Ballads and sonnets) röjer R. en romantisk, starkt mystisk läggning med samtidigt sensuellt materialistisk betoning. Rossi’ni, G. A., 1792—1868, italiensk operakompositör. R:s operor utmärka sig för en viss melodirikedom. Till hans mest kända verk höra Barberar e n i Sevilla och Vilhelm Te 1 1. Rossläder tillverkas av bakre delen på hästhudar och användes, särskilt förr, till ovanläder. Rost. — 1. R., som bildas när järn, kiser m. m. äro utsatta för fuktig luft, är ett järnoxidhydrat av brun (rostbrun) färg. — 2. En sjukdom, som drabbar många växter och orsakas av parasitsvampar, tillhörande ordningen Rostsvampar (Uredinese). Svåra härjningar på gräs orsakas av flera arter av rost-svampsläktet Puccinia. Svartrosten (P. graminis) angriper alla vära sädesslag. Ett av svampens utvecklingsstadier lever på berberisbuskens blad. Om berberisbuskarna utrotas, avskäres svampens utvecklingscykel, och svartrosten skulle därigenom kunna utrotas. Den skada, svartrosten är 1889 orsakade vårt land, har beräknats till omkring 15 milj. kr. Gulrosten el. veterosten (P. glumarum) skadar vete. Andra rostsvampar härja bönor, rosor, frukt- och barrträd m. fl. Rostand [råstang’], Edmond, 1868— 1918, fransk dramatiker och skald. Under en tid, då naturalismen var allenahärskande inom den franska litteraturen framträdde R. med sin av fantasi, romantik och poesi fyllda C y-rano de Bergera c, en versifierad komedi, vars kvickhet och charm tog den franska publiken med storm. Stor framgång hade även örnungen, som var skriven för Sarah Bernliardt. R. har ibland kanske väl mycket skattat åt en deklamatorisk och frasgrann patriotism. Rostbiff, ländpartiet av oxen, halv-stekt el. rostat (på engelskt sätt). Röstning, upphettning av malmer under fullt lufttillträde. Sålunda fram-ställes t. ex. svaveldioxid genom R. av vissa svavelhaltiga malmer. Vidare rostas t. ex. järnmalmer, innan de uppsättas på masugnen, för att avlägsna förefintligt svavel. Jfr Klorerande R. Ros’tock, stad i Mecklenburg-Scliwe-rin, n. Tyskland, vid floden Warnow, nära östersjön. 68,000 inv. Viktig handelsstad. Uthamn är Warnemimde (4,000 inv.). Skeppsbyggeri och maski nverkstäder. Universitet, grundat 1439. Ros’trum, ramm, spröt etc. pä fartyg, avsedd att hugga in i ett fientligt fartyg. Rostsvampar, se Rost. Rot är ett av växtens grundorgan. Rötterna äro av tvenne slag: 1. huvudrot med sidorötter och 2. birötter. Huvudroten utgör stammens omedelbara fortsättning nedåt. Birötter kallas alla de rötter, som icke utgöra en omedelbar fortsättning nedåt av stammen utan utvecklas från flera punkter på densamma. Roten bär icke blad. Den tjänar till att fastliålla växten i jorden och att upptaga vatten jämte däri lösta näringsämnen. Roten kan ibland omvandlas, t. ex. bliva mycket förtjockad och då utgöra förvaringsplats för vissa näringsämnen (såsom hos morot, beta) el. hos vissa parasiter bliva till snyltrot (såsom hos mistel, snarreva, vätteros). Jfr Rotfrukter och Rothår. Rota, i nordiska mytologin benämning på en av stridsgudinnorna (val-kyrjorna). Rotationskropp kallas varje kropp, som är helt begränsad av en yta, som kan anses alstrad av en plan figur, som roterat kring en axel i samma plan. R: s volym beräknas enligt en