s S, den nittonde bokstaven i vårt alfabet. — Som fornromerskt taltecken = 90. — Kem. tecken för en atom svavel. Saale [sa’le], biflod från vänster till Elbe, mellersta Tyskland. S. upprinner på n. sidan av Ficlitelgebirge. Längd 360 km. Saar [sa’r], Mosels viktigaste biflod. Upprinner på Vogeserna, flyter genom ett av Tysklands mest betydande stenkolsområden och förenar sig med Mosel strax ovanför staden Trier. Längd omkring 245 km. Jfr S.-området. Saarbriicken [sa’r-J, stad i s. delen av den preussiska provinsen Rhenlan-det, belägen vid floden Saar, 110,000 inv. S. är medelpunkten i ett betydande stenkolsområde. Omfattande järnindustri. Handel med stenkol. Vid S. vunno fransmännen i början av fransk-tyska kriget en liten träffning. Meddelandet härom väckte hejdlös förtjusning i 1'aris. S. bombarderades upprepade gånger under världskriget. Är numera huvudstad i Saarområdet. Saarinen [sa’r-J, G. E., f. 1873, finsk arkitekt, vars arbeten utmärka sig för monumental enkelhet. Till hans mera kända verk hör stationshuset i Helsingfors. S. är numera verksam i Förenta Staterna. Saarområdet [sa’r-], stenkolsdistrikt omkring floden Saar, vilket genom freden i Versailles 1919 ställdes under Nationernas förbunds förvaltning, varjämte kolgruvorna i S. tillerkändes Frankrike. Efter förloppet av 15 år har enligt fredsvillkoren befolkningen i S. att genom omröstning avgöra, huruvida den vill tillhöra Frankrike el. Tyskland eller fortfarande stå under N. F:s förvaltning. I S. har bedrivits ett ivrigt förfranskningsarbete särskilt de första åren efter världskriget. Sa’ba, Sabe, landskap i sv. Arabien. Fordom konungarike, varest under konung Salomos tid den från gamla testamentet kända drottningen av S. var regent. Jfr Sabéer. Sabadiria, ett amerikanskt växtsläkte, som tillhör familj Liliacese. Från en art, S. officinalis, erhålles brunsvarta frön, vilka innehålla växtbaser. En spritlösning, beredd på dessa frön s. k. lusättika, användes mot oliyra. Sabatier [sabatje’], P., f. 1854, fransk kemist, verksam särskilt på den organiska kemins område. S. erhöll 1912 Nobelpris i kemi. Sabbatsberg, sjukhus inom Stockholms stads område. Sabbatsbrott föreligger, om någon å söndag el. högtidsdag mellan kl. 6 om morgonen och kl. 9 om aftonen utövar hantverk el. annat arbete, som kan tåla uppskov och som icke sker till egens el. annans nödtorft. Om brottet påtalas, blir straffet högst 20 kr. böter. (Genom en kunglig kungörelse av år 1895 har bestämts, att ”å juldagen, långfredagen, påskdagen och pingstdagen icke må offentligen uppföras skådespel, givas offentlig föreställning i lindansning, konstridning el. dylikt”.) Sabbatsår, enligt gamla testamentet det sjunde året, då jorden skulle ligga obrukad, skulder efterskänkas, slavar frigivas etc. I hur stor utsträckning S. verkligen tillämpats, är emellertid föga känt. Sabéer, en troligen centralarabisk folkstam, som rådde över sv. Arabien från 7: e till slutet av 2: a årh. f. Kr. Omkring 115 f. Kr. störtades S: s rike av himjarerna, som anses besläktade med S. Dessas härskare, vilka reside-rade i Ma’rib, kallade sig ”konung av Saba”. Sabel var ursprungligen benämning på ett huggvapen med krokig klinga men användes numera om alla för krigsbruk avsedda, längre sidovapen. Sabi’ner, fornitaliskt, indoeuropeiskt folk. En del av S. blandade sig med romarna till ett folk. Härav har sagan om ”sabinskornas bortrövande” uppkommit. Romarna rövade sabinska kvinnor. Men då männen med våld ville återtaga dem, skilde kvinnorna de stridande, då de funno sig väl i sin nya ställning. Denna scen är ett i konsten ofta använt motiv, övriga S. lågo i långvariga strider med romarna men underkuvades slutligen av dessa omkring 290 f. Kr. 268 f. Kr. erhöllo de romersk medborgarrätt. Sabi’nskornas bortrövande, se Sabi-ner. Sabotage [sabota’sj], ett från ytterligt gående håll förordat stridsmedel från arbetarnas sida mot arbetsgivarna vid arbetskonflikter, innefattande skadegörelse på maskiner och annan egendom. I vidsträcktare mening betecknar S. även systematiskt dåliga arbetsprestationer från arbetarnas sida. Saceharin, se Sackarin. Sa’cer [sa’ker] (fem. sacra, neutr. sacrum), lat., helig, även förbannad. Sachalin [saka’-], långsträckt, bergig ö v. om Ochotska sjön, den japanska