Sachsiska Schweiz [sak’siska -], ett bergland utmed Elbe, mellan Dresden och Böhmen. S. utgöres av en sand-stensplatå med egendomliga klippbildningar (Bastei, Königstein m. fl.) och genomskuren av djupa dalar. För sin naturskönhet är S. mycket besökt av turister. Sachsiskt porslin [sak’siskt-], se Meissen. Sacka, bli efter, särskilt om fartyg. Sackarimetri’, bestämning av sockerhalten hos lösningar. Sker i allmänhet genom undersökningar av lösningarnas förmåga att vrida polarisationsplanet. Kan även ske på rent kemisk väg el, genom användning av särskilt konstruerade areometrar (Ballings sacka-rometer). SackarPn, benzoesyresulfinid, en organisk kvävehaltig förening, som har starkt söt smak (omkring 300 gånger sötare än rörsocker). S. har emellertid en svag metallisk bismak. Det verkar ej giftigt. S. användes särskilt av sockersjuka personer som sötningsmedel samt även vid tillverkning av läskedrycker o. dyl. I en del länder har man under motivering av att S. saknar näringsvärde förbjudit användandet av S. vid fabrikation av drycker o. dyl. Härvidlag torde ekonomiska synpunkter (sockerfabrikernas intressen) ha spelat in. Sackaro’s, vanligt socker. Sa’cra [sa’kra], plur., lat., heliga ting el. bruk, helgedomar, gudstjänst. Sacramen’to [sak-]. — 1. Flod i Cali-fornien, U. S. A. Utfaller i San Fran-cisco-viken. S. har en längd av omkring 600 km. och är segelbar för större fartyg upp till staden Sacra-mento. — 2. Huvudstad i Californien, U. S. A. GG,000 inv. Viktig handelsstad. Sacrile’gium [sak-], lat., helgerån; störande av kyrkofrid, förgripelse pä det heliga. Sade [sad’], se Sadism. Sadel, bakersta ryggstycket av vissa matnyttiga djur (filr, rådjur, svin), motsvarande rostbiffen hos oxen. Sadism, abnorm könsdrift, som finner tillfredsställelse i grymheter. Namnet härleder sig från en fransk författare, markis de Sade, som blev sinnessjuk och i vars romaner S. framträder. Sa’dowa, se Königgrätz. Saffia’n, marokäng*. Saf’fran, se Krokus. Safi’r, en vattenklar blå varietet av mineralet korund. Ädelsten. S. framställes numera med konst i vackra, med den naturliga jämgoda varieteter. Saftrum, se Vakuoler. Saga. — 1. Nordisk gudinna, omnämnd i Eddan tillsammans med Oden, varför man har antagit, att S. är ett annat namn på Odens maka Frigg*. — 2. Benämning på litterära alster av olika natur, vanligen uppkomna på folklig väg. S. kan vara en sägen, d. v. s. en föga tillförlitlig, oftast historisk berättelse. Vanligen förstås emellertid med S. en uppdiktad, naivt fantastisk berättelse (folksaga), där det övernaturliga intager stor plats. Hjältesagan är en särskild diktart, vilken behandlar historiska el. mystiska personer och händelser. Den isländska sagan är en kortare prosaberättelse med skiftande innehåll. Sager-Nelson, J. O. G., 18G8—9G, målare, vars kraftfullt stiliserade arbeten, särskilt efter S:s död, blivit högt skattade. Sag’gat, Saggatjaure, sjö i n. Lappland, 36 kvkm. Genomflytes av Lilla Lule älv, som vid sitt inflöde bildar ett vidsträckt delta (Kvikkjokkdeltat). Saginaw [s£egg’inå], stad i Michigan, U. S. A. 02,000 inv. Livlig industristad. Medelpunkt för Michigans saltproduktion. Sagogryn, se Sagopalm. Sagopalm, beteckning för flera palmarter, av vilkas märg sagogryn el. sagomjöl beredes. Hit höra en hel del ostindiska och sydamerikanska arter. Den Äkta sagopalmen (Metroxy-lon rumphii) finns på Indiska oceanens öar och på Malackahalvön. Märgen från S. är stärkelserik. Av denna stärkelse beredes mjöl el. gryn. Grynen äro halvgenomskinliga, emedan stärkelsen blivit delvis förklistrad. Sagra’dabark, Frangulabark*. Sagån, å på gränsen mellan Västmanland och Uppland. Längd 50 km. Salialin, se Sachalin. Sa’hara, jordens största ökenområde, beläget i Nordafrika, s. om Atlasbergen och kustlandet utmed Medelhavet, mellan Atlanten och Nildalen, Ytvidd 8 milj. kvkm. Förr var den åsikten förhärskande, att S. utgöres av en flack, enformig sandslätt. Till stor del upptages emellertid öknen av kala klippor och berg el. av stenbeströdda marker. I de mellersta delarna av S. utbreda sig vidsträckta bergstrakter, bland vilka Ahaggarmassivet når 3,000 m. ö. h.; Tibesti, längre åt sö., när 2,700 m. ö. h. — I mellersta Sahara uppnås temperaturer på 50° C. Temperaturväxlingarna mellan vinter och sommar äro obetydliga. Däremot varierar temperaturen betydligt (ända till 30—40°) mellan natt och dag; växtlighet och djurliv äro synnerligen torftiga och saknas med undantag för de sparsamt förekommande oaserna fullständigt i det inre av S. Den till 2—3 milj. uppgående befolkningen består i v. och n. av berber, i nö. av beduiner (araber), i det inre av S. av negrer, tuareger och biandfolk. Genom S. går