barmm, mangan och syre och som utfört ett stort antal andra undersökningar av utomordentlig betydelse. Scheeles grönt användes om grön färg och är till sin kemiska sammansättning ett koppararsenit [CuHAsOs]. Scheffel, J. H., 1690—1781, tyskfödd målare, verksam i Sverige från 1723. Han var mycket uppskattad som porträttmålare och särskilt hans porträtt av äldre personer äro utmärkta. Till hans mera kända arbeten höra porträtten av L i n n é, fru Norden flycht och Polhem. Schef’fer. — 1. K. F. S., 1715—86, svensk statsman. S. slöt sig tidigt till hattpartiet och var 1743—52 svensk minister i Paris. 1751 blev han riksråd och ägde som sådant stort inflytande. Till en början var S:s ställning till hovet föga vänskaplig, men så småningom arbetade S. på ett närmande mellan hattpartiet och hovet. S. var guvernör för kronprins Gustav, vars förtroende och vänskap han vann. 1772 uppmuntrade S. Gustav III att utföra statsvälvningen. Han utövade stort inflytande under konungens första regeringstid. — 2. U. S., 1716— 99, den förres broder, statsman. S., som tillhörde hattpartiet, var 1752—65 svensk minister i Paris och blev 1769 utnämnd till riksråd. Från 1772 var S. mer än ett årtionde Gustav III:s förnämste medhjälpare i rikets styrelse. Särskilt som utrikesminister visade S. stor klokhet och förde en fredlig och målmedveten politik. Scheheraza’de, sultanens sagoberättande gemål i Tusen och en natt. Scheich, se Scheik. Scheidemann [sjaj’de-], Ph., f. 1865, tysk socialdemokratisk politiker, 1911 ledamot av socialdemokratiska partistyrelsen. S., som blev ledamot av tyska riksdagen 2903, var 1912 dess vicepresident. S. har framstått som en av de främsta ledarna för de tyska socialdemokraterna. Vid monarkins störtande i Tyskland spelade han en framträdande roll och blev 1919 chef för republikens första ministär. Han avgick s. å. Scheik el. scheich, arabisk stamhövding. Schel’de, flod, som upprinner i Frankrike, n. om S:t Quentin, flyter i nö. riktning genom Belgien förbi städerna Gent och Antwerpen och utfaller i Nordsjön på holländskt område med två armar, Västra S. och östra S., vilka omsluta provinsen Zeeland. Flodens längd är omkring 340 km. Genom kanaler och slussar har den till stor del gjorts segelbar. Scheriack, se Gummilacka. Sclieriinff, F. W., 1775—1854, tysk filosof, som utvecklade en egendomlig åskådning, enligt vilken naturen är be- själad, är ett uttryck för en strävande världsvilja. Naturen är blott en lägre grad av ande. Sedermera förlorade sig S. alltmer i mystiska spekulationer. Hans naturfilosofi påverkade i stor utsträckning de samtida romantikerna, bland andra svensken Atterbom. Sehe’ma, utkast, mönster; läsord-ning. Schencctady [skenneck’tsedi], stad i staten New York, U. S. A. 90,000 inv. Maskinverkstäder; Edisons elektriska verkstäder. Schen-si, se Sjen-si. Seherif’, se Sheriff. Scher’ry, starkt, spanskt vin (från staden Jerez). Scherzan’do [sker-], it., mus., lätt och lekande, skämtsamt. Scherzo [sker’-], it., mus., tonstycke med humoristisk, skämtsamt uppsluppen karaktär. S. är ofta beteckning för en av satserna i en symfoni. Scheveningen [sche’f-], en av Europas mest besökta badorter, belägen i Syd-Holland, vid Nordsjön, nära Haag. Schiaparerii [skia-], G. V., 1835— 1910, italiensk astronom, professor i Milano. S. påvisade sambandet mellan stjärnfallssvärmarna och kometerna. S. är även bekant som upptäckare av de omdiskuterade Marskanalerna. Schib’boIet, hebr., kornax, ett ord, som enligt Domareboken användes för att igenkänna efraimiterna, vilka läspade och därför ej kunde uttala s riktigt. I överförd bemärkelse betecknar S. lösen, igenkänningstecken. Sehii’ter, Sjiiter, se Islam. Schildkncclit, Maria, f. 1881, skådespelerska. S. är en av den svenska scenens förnämsta karaktärsskådespelerskor och har särskilt uppträtt inom det tragiska rollfacket. Schildt, E. Runar, 1888—1925, finländsk författare. S. har skrivit noveller och romaner (Asmodeus och de tretton själarna) samt dramer (Den stora rollen). Han räknas till de mest betydande bland de finlandssvenska författarna. SchiFler, Friedrich von, 1759—1805, tysk skald, en av ledarna för den romantiska skolan i Tyskland. S. tillhörde en schwabisk borgarsläkt och blev anställd som läkare i Stuttgart efter att ha genomgått den av hertigen av Wurttemberg grundlagda Karlssehule, vars stränga disciplin och ovilja mot all självständig utveckling föga tilltalade S. Efter att ha utgivit det dramatiskt sett utomordentliga skådespelet Rövarna flydde S. ur Wurttemberg. De följande åren ägnade sig S. åt författarskap men hade att kämpa mot stora svårigheter. Vid sidan av sin dramatiska och lyriska alstring studerade Tidens Lexikoyi. 69