Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sens commun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seraje’vo, stad i Jugoslavien, se
Sarajevo.
Seralj’, den turkiske sultanens
palats ; stundom hans liarem.
Sera’pis el. Sara’pis, egyptisk gud,
vilken särskilt i Alexandria var
föremål för .ivrig dyrkan. S.
sammanblandades med solguden Ptah.
Ser’bien ingår efter år 1918 i
Jugoslavien*. — S:s äldsta invånare voro
illyriska och traciska stammar, senare
även kelter. I 2:a århundradet f. Kr.
började romarna sina erövringar i
dessa trakter, och landet införlivades efter
hand • med romarriket. På 500- och
600-1, inträngde slaviska stammar,
bland vilka särskilt märkas serberna,
efter vilka landet uppkallades. Så
småningom blev S. delat i två riken,
det ena utgjordes av kustländerna, det
andra omfattade det inre av landet.
På 1100-t. blev det inre S.
huvudmakten och stärktes alltmer, särskilt sedan
Stefan Nomanja omkring 1170 gjort sig
till härskare. Stefans son blev krönt
till konung. Under Stefan Dusjan
(1331—55) inföll det serbiska rikets
storhetstid. Stefan gjorde erövringar
i Albanien, Bulgarien, Macedonien och
Tessalien samt upprättade ett serbiskt
kejsardöme. Efter hans död föll detta
emellertid samman. 1371
utslocknade den nomanjidiska ätten. Strax
därefter inträngde turkarna i S., som
1389 blev en turkisk provins, till en
början med inhemska styresmän men
efter 1459 lydande direkt under
turkiska riket. Först 1804 gjorde
serberna ett försök att frigöra sig frän
turkarnas herravälde. De leddes av
Kara-Georg, som emellertid tvingades att fly
av turkiska trupper, vilka 1813
återförde S. under sultanens välde. 1815
utbröt en ny resning under Milosj
Obre-novitj, och till följd av denna erhöll
S. en ganska vidsträckt självstyrelse
1817. 1S30 erkände sultanen Milosjs
ärftliga furstevärdighet. En
revolution utbröt 1842, då Kara-Georgs son
Alexander Karageorgevitj utropades
till furste. 1859 måste han emellertid
abdikera till förmån för Milosj
Obre-novitj. Efter strider med turkarna
1876 och 1877 erkändes S:s
självständighet på Berlin kongressen 1878. 1903
blev konung Alexander (son till
Milosj Obrenovitj) och hans gemål
mördade, varefter Peter I, Alexander
Karageorgevitjs son, blev konung.
Genom krig med Turkiet 1912 och
Bulgarien 1913 (se Balkankrigen)
utvidgade S. betydligt sitt område. Efter
det av serbiska bosnier begångna
mordet på den österrikiske tronföljaren
Frans Ferdinand i Sarajevo 1914
förklarade Österrike S. krig s. å. Denna
händelse blev signalen till
världskriget. S. intogs 1915 och förvaltades
sedan av centralmakterna. 1918 bildades
en ny stat, konungariket J u g o s 1
a-v i e n*, av S., Montenegro samt en del
områden, vilka förut tillhört
österrike-Ungern.
Serena’d, musikstycke, avsett att
utföras nattetid utanför en persons
fönster till tecken på hyllning. S.
förekom bland trubadurerna redan under
medeltiden och upptogs sedan frän
1600-t. av studenterna i
universitetsstäderna.
Sereiiiss’imu8, fem. sereniss’ima, lat.,
egentligen den klaraste; titel för
regerande furstar.
Se’ret (rum. Siretul)’, vänsterbiflod
till Donau. Upprinner på Karpaterna
i Bukovina, flyter i sö. riktning
och förenar sig med Donau vid staden
Galati. Längd 470 km. Utefter S.
utkämpades under världskriget häftiga
strider mellan ryssar och tyskar och
österrikare.
Sergeant, den lägre
underofficers-graden inom svenska armén. Den
högre benämnes fanjunkare utom vid
artilleriet, där den benämnes
styckjun-kare.
Ser’gel, J. T., 1740—1814, svensk
bildhuggare av tyskt ursprung, den
förnämsta representanten för
nyklas-sicismen i Sverige. S. studerade
antikens konst i Italien och blev professor
vid konstakademin i Stockholm 1780.
Till hans förnämsta verk höra D i
o-medes, A mor och Psyche,
Mars och Venus samt
monumentet över Cartesius och Gustav
I I I: s staty. S. var även en
mästerlig karikatyrtecknare, och hans
livfulla konstnärspersonlighet var en av
förgrundsfigurerna vid det
gustavianska hovet.
Se’rle benämnes inom matematiken
en följd av stbrheter, som är bildad
enligt en bestämd lag. Storheterna
kallas S:s termer. De enklaste S. äro de
aritmetiska och geometriska (se
Aritmetisk S. och Geometrisk S.).
Oändlig S. kallas en S. med ett oändligt
antal termer, övriga S. kallas
ändliga. Oändliga S., som ha en bestämd
summa, kallas konvergenta; de S.,
som ej ha detta, benämnas divergenta.
Se’riekoppling, se Galvaniska
element oc*h Elektriska maskiner.
Seriö’s, allvarlig.
Serner, G., f. 1886, författare, som
under pseudonymen Frank Heller
skrivit underhållande äventyrsromaner.
SerpentPn. — 1. Ett gul-grönt
mag-nesiumsilikat, vanligen uppkommet ur
olivin el. dolomit. Krysotil är en
va-rietet av S. — 2. Beteckning för en
slynga i ett serpentiniserande, d. v. s.
av upprepade slyngor bestående
flodlopp. — 3. Beteckning för smala
remsor av färgat papper, vilka äro
hoprullade och vid karnevalståg o. dyl.
kastas ut över åskådarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
