Seraje’vo, stad i Jugoslavien, se Sarajevo. Seralj’, den turkiske sultanens palats ; stundom hans liarem. Sera’pis el. Sara’pis, egyptisk gud, vilken särskilt i Alexandria var föremål för .ivrig dyrkan. S. sammanblandades med solguden Ptah. Ser’bien ingår efter år 1918 i Jugoslavien*. — S:s äldsta invånare voro illyriska och traciska stammar, senare även kelter. I 2:a århundradet f. Kr. började romarna sina erövringar i dessa trakter, och landet införlivades efter hand • med romarriket. På 500- och 600-1, inträngde slaviska stammar, bland vilka särskilt märkas serberna, efter vilka landet uppkallades. Så småningom blev S. delat i två riken, det ena utgjordes av kustländerna, det andra omfattade det inre av landet. På 1100-t. blev det inre S. huvudmakten och stärktes alltmer, särskilt sedan Stefan Nomanja omkring 1170 gjort sig till härskare. Stefans son blev krönt till konung. Under Stefan Dusjan (1331—55) inföll det serbiska rikets storhetstid. Stefan gjorde erövringar i Albanien, Bulgarien, Macedonien och Tessalien samt upprättade ett serbiskt kejsardöme. Efter hans död föll detta emellertid samman. 1371 utslocknade den nomanjidiska ätten. Strax därefter inträngde turkarna i S., som 1389 blev en turkisk provins, till en början med inhemska styresmän men efter 1459 lydande direkt under turkiska riket. Först 1804 gjorde serberna ett försök att frigöra sig frän turkarnas herravälde. De leddes av Kara-Georg, som emellertid tvingades att fly av turkiska trupper, vilka 1813 återförde S. under sultanens välde. 1815 utbröt en ny resning under Milosj Obre-novitj, och till följd av denna erhöll S. en ganska vidsträckt självstyrelse 1817. 1S30 erkände sultanen Milosjs ärftliga furstevärdighet. En revolution utbröt 1842, då Kara-Georgs son Alexander Karageorgevitj utropades till furste. 1859 måste han emellertid abdikera till förmån för Milosj Obre-novitj. Efter strider med turkarna 1876 och 1877 erkändes S:s självständighet på Berlin kongressen 1878. 1903 blev konung Alexander (son till Milosj Obrenovitj) och hans gemål mördade, varefter Peter I, Alexander Karageorgevitjs son, blev konung. Genom krig med Turkiet 1912 och Bulgarien 1913 (se Balkankrigen) utvidgade S. betydligt sitt område. Efter det av serbiska bosnier begångna mordet på den österrikiske tronföljaren Frans Ferdinand i Sarajevo 1914 förklarade Österrike S. krig s. å. Denna händelse blev signalen till världskriget. S. intogs 1915 och förvaltades sedan av centralmakterna. 1918 bildades en ny stat, konungariket J u g o s 1 a-v i e n*, av S., Montenegro samt en del områden, vilka förut tillhört österrike-Ungern. Serena’d, musikstycke, avsett att utföras nattetid utanför en persons fönster till tecken på hyllning. S. förekom bland trubadurerna redan under medeltiden och upptogs sedan frän 1600-t. av studenterna i universitetsstäderna. Sereiiiss’imu8, fem. sereniss’ima, lat., egentligen den klaraste; titel för regerande furstar. Se’ret (rum. Siretul)', vänsterbiflod till Donau. Upprinner på Karpaterna i Bukovina, flyter i sö. riktning och förenar sig med Donau vid staden Galati. Längd 470 km. Utefter S. utkämpades under världskriget häftiga strider mellan ryssar och tyskar och österrikare. Sergeant, den lägre underofficers-graden inom svenska armén. Den högre benämnes fanjunkare utom vid artilleriet, där den benämnes styckjun-kare. Ser’gel, J. T., 1740—1814, svensk bildhuggare av tyskt ursprung, den förnämsta representanten för nyklas-sicismen i Sverige. S. studerade antikens konst i Italien och blev professor vid konstakademin i Stockholm 1780. Till hans förnämsta verk höra D i o-medes, A mor och Psyche, Mars och Venus samt monumentet över Cartesius och Gustav I I I: s staty. S. var även en mästerlig karikatyrtecknare, och hans livfulla konstnärspersonlighet var en av förgrundsfigurerna vid det gustavianska hovet. Se’rle benämnes inom matematiken en följd av stbrheter, som är bildad enligt en bestämd lag. Storheterna kallas S:s termer. De enklaste S. äro de aritmetiska och geometriska (se Aritmetisk S. och Geometrisk S.). Oändlig S. kallas en S. med ett oändligt antal termer, övriga S. kallas ändliga. Oändliga S., som ha en bestämd summa, kallas konvergenta; de S., som ej ha detta, benämnas divergenta. Se’riekoppling, se Galvaniska element oc*h Elektriska maskiner. Seriö’s, allvarlig. Serner, G., f. 1886, författare, som under pseudonymen Frank Heller skrivit underhållande äventyrsromaner. SerpentPn. — 1. Ett gul-grönt mag-nesiumsilikat, vanligen uppkommet ur olivin el. dolomit. Krysotil är en va-rietet av S. — 2. Beteckning för en slynga i ett serpentiniserande, d. v. s. av upprepade slyngor bestående flodlopp. — 3. Beteckning för smala remsor av färgat papper, vilka äro hoprullade och vid karnevalståg o. dyl. kastas ut över åskådarna.