Silkesfjäril. Stort pappersbruk. Turistort. I stadens närliet stor vattenkuranstalt. Silkesfjärilar höra till spinnarna, nämligen till familj Bombycidae och Saturniidse. Viktigast är mullbärssil-kesfjärilen (Bombyx Mori), som härstammar från Kina. Det är en gulvit fjäril med tjock, klumpig kropp och kamformiga antenner. Larven lever på vita mullbärsträdets blad. Av den kokong, som larven vid förpuppningen spinner, framställes silke. Silkesodling, se Sidenindustri. Silkessnöret. I Turkiet förekom fordom, att sultanen sände en misshaglig person ett S., vilket var liktydigt med en order till denne att strypa sig själv. — Räcka någon S. betyder i dagligt tal att tvinga någon att avgå från viss post, särskilt politisk sådan. Sill, se Sillsläktet. SiFlanpää, F. E., f. 1888, finsk författare, som i romaner och novellsamlingar med en något tungsint humor skildrar finskt ödemarksliv o.ch folkliv. (Nära jorden, Det fromma elän det.) Sillgrissla, se Grisslesläktet. Sillkung. — 1. Sankte Pers fisk (Zeus faber) har hoptryckt, hög kropp och på sidan av kroppen en stor svart fläck. Den förekommer i Medelhavet. — 2. Ett till bandfiskar hörande släkte (Regalecus). En art (R. glesne) kan uppnå en längd av nära 6 m. Nägra exemplar ha funnits vid Sveriges och Norges kuster. Sillsläktet (Clupea) hör till familj Clupeidse inom ordningen Blåsmunnar. S. utmärkes av från sidorna hoptryckt kropp. Ryggfenan är placerad över el. bakom bukfenorna. Till S. hör Sill (C. harengus), som har vidsträckt utbredning i Atlanten. Den är uppdelad på en hel del olika raser, vilka obetydligt skilja sig från varandra. De ha emellertid olika lektid. Strömming kan räknas som en sådan ras. Sillen lever framför allt av smådjur (plankton). Den fiskas utefter Atlantens kuster, i vårt land vid västkusten, där den periodvis förefun-nits i kolossala stim. Numera fiskas den även på öppna havet med vad. I Sverige avkastade sillfisket år 1924 8,811,000 kr. Till S. hör även Skarpsill el. Vassbuk (C. sprattus), som allmänt förekommer i Nordsjön och östersjön. Den är mindre än sillen. Den inlägges till ansjovis vid västkusten. År 1924 fångades skarpsill till ett värde av 7,460,000 kr. Sardin (C. pilchardus) förekommer vid Frankrikes kuster och i Medelhavet. Den konserveras i stor utsträckning. Saltad sardin kallas i handeln s a r d e 11. Silu’rperioden, se Kambrisk-siluriska perioden. SiTva, lat., skog. Silva’nus, fornitaliensk skogsgud, sedermera även herdarnas och lantmännens beskyddare. Silver. Kemiskt tecken Ag. Atomvikt 107.9. Atomvärde 1. S. är en starkt glänsande, vit metall. Utmärkt ledare för värme och elektricitet. Dess egentliga vikt är 10.5 och dess smältpunkt 960°. Varken vid vanlig temperatur el. vid upphettning förenar den sig med luftens syre. Den mörka färg, som silverföremål så småningom antaga i luften, beror på att i luften förekommer svavelväte, som inverkar på silvret under bildning av svavelsilver, vilket är till färgen svart. Silver löses av salpetersyra och varm koncentrerad svavelsyra men är olösligt i saltsyra och kungsvatten. — Om silversalter utsättas för belysning, mörkna de, beroende på utreducering av metalliskt silver. På denna grund användas de, särskilt silverkloriden [AgCl] och sil-verbromiden [AgBr], inom fotografin. Cyansilver [AgCn] ger med cyanka-lium en komplex förening [K(CN)2Ag], som användes vid försilvring på elek-trolytisk väg. Lapis el. silvernitrat [AgNo3j, som är lättlösligt i vatten, användes vid tillverkning av fotografiska plåtar och vid spegeltillverkning samt inom piedicinen- Svavelsilver