del etc., vilka nedsätta retbarlieten lios nervsystemet, motverka S. Sjöskolan, beteckning för en grupp engelska skalder, bland vilka märkas Wordsworth och Coleridge, vilka i slutet av 1700-t. vistades vid de natursköna Cuinberlandsjöarna. Sjöskum, ett med serpentin närbesläktat mineral, som bearbetas till pip-liuvuden. S. erhålles från Mindre Asien. Sjösliindor (Perlidse), en ordning rätvingesländor, vilka under vilan hälla vingarna platt hoplagda över bakkroppen. Flera arter äro vanliga vid våra vattendrag. Sjöstjärna. Sjöstjärnor (Asteroidea) höra till tagghudingarnas provins. Kroppen är regelbundet strålformig och platt samt vanligen försedd med fem armar, som hos de egentliga sjöstjärnorna (Asterida) utan gräns övergå i varandra. S. äro vattendjur och kända för sin stora regenerationsförmåga. En avsliten sjöstjärnearm kan, om någon del av kroppens mittparti sitter kvar, växa ut till en ny, fullständig sjöstjärna. Flera arter finnas vid vår västkust. Sjöström, Viktor D., f. 1879, skådespelare och regissör. S. har särskilt gjort sig känd som filmregissör. Sedan 1923 har S. varit verksam i Amerika. Sjöterritorium, ett lands havsområde (brukar räknas en engelsk mil från land). Sjötunga, se Tungsläktet. Sjövind, en vind, som vid kusttrakterna under varma, lugna sommardagar i allmänhet blåser från sjön mot land. Förklaringen härtill ligger däri, att landet under dagen uppvärmes mera än sjön, varigenom luften över land förtunnas starkare än över sjön. Jfr Landvind. Skabb, smittosam hudsjukdom, som orsakas av skabbkvalstret, ett litet spindeldjur, som gräver några mm. till en cm. långa gångar i huden. I gäng- Skabbdjur, grävande en gång i huden. De ovala bildningarna äro djurets ägg (c:a 25 gångers förstoring). en läggas ägg, från vilka utvecklas nya djur, som gräva nya gångar. S. orsakar intensiv klåda, särskilt om natten. S. botas genom ingnidning med skabbsalva över liela kroppen (frånsett huvudet) morgon och kväll i tre dagar. Den sjukes kläder måste bykas el. desinficieras. Skabersjö, stort gods i s. Skåne. Skabrö’s, oanständig, grov, slipprig. Skadedjur. Som S. räknas enligt jaktlagen av 1912 varg, lo, järv, räv, utter, grävling, iller, mård, vessla, sälhund, vildkanin, örn, falk, berguv, duv- och sparvhök, korp samt kråka. Av dessa få varg och järv förföljas in på annans jaktmark. Skadeersättning. Man skiljer mellan skadeståndsskyldighet i obligatoriska och utomobligatoriska förhållanden. I förra fallet grundar sig skadestånds-skyldigheten på att avtal el. annan rättshandling icke blivit behörigen fullgjord. I senare fallet . däremot grundas skadeståndsskyldigheten icke på något tidigare mellan parterna rådande rättsförhållande. För att skadestånd i utomobligatoriska förhållanden skall föreligga, erfordras i allmänhet, att handlingen på ett rättsstridigt sätt orsakat ersättningsgill skada samt att handlingen kan tillräknas den handlande. Som huvudregel gäller, att S. utgår endast för det fall, att den, som förorsakat skadan, kan anses hava varit vållande, d. v. s. ej ha iakttagit tillbörlig aktsamhet. Skulle skadan hava timat av våda, föreligger i allmänhet ej skadeståndsskyldighet. I följd av vissa lagstadganden kan S. emellertid understundom utgå även för handlingar, som ej kunna tillräknas gärningsmannen. Ex. härpå givas i en del modernare lagar, sådana som lagarna om järnvägsdrift, automobil-trafik och elektriska anläggningar. Skadeståndsfrågan, se Världskriget. Skadliga rummet, se Luftpump. Skagastölstinderne [-tinn-], fjälltoppar i Jotunfjällen, Västanfjällska Norge, vilka nå 2,400 m. ö. h. Skagen, stad på halvön Skagen, Jyllands nordligaste udde, Danmark. 3,900 inv. Danmarks viktigaste fisk-