läge, som sådant omnämnt redan pä 1300-talet. Viktig nödhamn. Badort. Skagerack, havsarm mellan s. Norge och Jylland, vilken förbinder Nordsjön och Kattegatt. S. är relativt grunt längs Jylland, djupare vid kusten mot Norge (Norska rännan). Största djupet, 810 m., har uppmätts ej långt från den norska staden Aren dal. En tämligen stark havsström flyter i västlig riktning utmed den norska kusten. Skagerackslaget, en stor sjöstrid, som under Världskriget 31 maj—1 juni 1916 utkämpades mellan de tyska och engelska flottorna. Slaget medförde de största förlusterna för den engelska flottan men torde få betecknas som oavgjort. I England kallas drabbningen ”slaget vid Hornsrev” el. ”slaget vid Jylland”. Skagern, insjö på gränsen mellan Västergötland, Värmland och Närke. 133 kvkm. Det viktigaste tillflödet är Letälven; avlopp utgör Gullspängs-älven, vilken utmynnar i Vänern. Skagersbrunn, kurort i sö. Värmland, vid sjön Skagern. Skala, måttstock, graderingsanord-ning, som användes för mätningsända-mål, förminskningsgrad. — Mus., se Tonskala. Skalbaggar (Coleoptera), en ordning bland insekterna. Förvandlingen är fullständig. Mundelarna äro bitande. Två par vingar finnas, av vilka det främre paret är utbildat till täckvingar, det andra paret till flygvingar. Omkring 200,000 arter äro kända. S. är den formrikaste av alla djurgrupper. Exempel på skalbaggar äro tor-dyvel, ollonborre, ekoxe, jordlöpare, dykare, nyckelpigor, knäppare, vivlar, barkborrar m. fl. Skalbankar (skalgrus, skalmärgel), anhopning av mussel- och snäckskal vid nutida och forntida havsstränder. S. nå vid vår västkust betydande mäktighet. Så äro t. ex. skalbankarna vid Uddevalla berömda i geologins historia såsom vittnesbörd om försiggångna klimat- och nivåförändringar. S. i ö. Sverige innehålla ofta massvis skalfragment av blåmusslan, varav de få en blåviolett färg. S. användes i kalkfattiga trakter till jordens märg-ling. Skaldekonst, den konst, som med språket som medel avser att skapa verk av estetiskt värde (vitterhet, skönlitteratur). I inskränkt bemärkelse är S. vanligen liktydigt med poesin. S. brukar indelas i tre huvudarter: lyrik, epik och dramatik. Se Lyrik, Epos, Drama. Ska’lholt, gård ö. om Reykjavik, Island. S., som intill slutet av 1700-t. var Islands kyrkliga och politiska me- Skallerorm. delpunkt, har numera helt förlorat sin forna betydelse. Skallagrimsson, se Egil Skallagrims-son. Skallerormar (Crotalus), ett släkte bland ormarna. S. ha stjärtspetsen utbildad till en skallra, som, då ormen rör sig, åstadkommer ett rasslande ljud. De äro farliga giftormar. De leva av små däggdjur, fåglar och grodor. Flera arter finnas i Amerika. Skalmej’a, urgammalt folkligt blås-instrument av trä, föregångare till oboen. Skalpe’ra, med kniv lossa och lösslita huvudsvålen. S. förekom hos en del av de gamla germanstammarna, hos vissa negerstammar och hos indianstammar i Nord- och Syd-Amerika. Skaman’dros (nu Mendere), liten flod på slätten vid Troja, berömd genom Iliaden, där dess namn ofta nämnes. S. rinuer upp på berget Ida (nu Kas dag) och faller ut i Hellesponten. Skampåle, trä- el. stenpelare, vid vilken brottslingar fordom offentligen undergingo bestraffning (schavotte-ring) med spö el. ris samt utsattes för allmänhetens hån. I Sverige äro numera alla skamstraff av dylik art avskaffade. Skanda’1, förargelseväckande uppträde, anstötligt. beteende, obehagligt uppseende, skamfläck. — S k a n d a 1 i s e’-r a, väcka anstöt. — Skandal ö’s, anstötlig, förargelseväckande, oanständig. Skande’ra, uppläsa en vers med betoning av de särskilda versfötterna utan hänsyn till innehållet. Skanderborg, stad i ö. Jylland, Danmark. Med förstäder 4,500 inv. Skan’dien, lat. Scandia, poetiskt namn på Skandinavien. Skandinavien, av lat. Scandinavia, sammanfattande benämning på Sverige, Norge och Danmark. Hos romerska författare, där namnet först förekommer, torde det närmast ha syftat på Skåne. Skandinaviska halvön, den halvö, som Sverige och Norge tillsammans bilda. Skandinaviska kreditaktiebolaget, svensk storbank, den äldsta aktieban-r Tidens Lexikon.