för kostnad, som den haft för omhändertaget barn. Dock får ett dylikt ersättningsanspråk av dömande myndigheten ej bifallas, om den ersättnings-skyldige genom att betala kostnaden el. någon del därav skulle komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina. Vidare är stadgat, att ersättning för samhällsvård el. skyddsuppfostran ej får uttagas med högre belopp än 1,000 kr. per år. Slutligen ha bestämmelser givits, att person, som av lättja el. liknöjdhet underlåter att fullgöra underhållsskyldighet mot barn, i visst fall kan meddelas arbetsföreläggande. Jfr Fosterbarn. Skyddsvärnet, en förening, vars uppgift är att ”verka för främjande av det allmänna och enskilda räddningsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda, lösdrivare, alkoholister, prostituerade och i liknande avseenden hjälpbehövande”. Föreningen, som har sitt huvudsäte i Stockholm, har filialer i Göteborg, Malmö, Vänersborg, Örebro, Gävle, Umeå och Falun. Skyddsympning, se Vaccination. Skydrag:, hastigt övergående, lokalt begränsat, av storm och nederbörd kännetecknat oväder. Skyfall, våldsamt störtregn. Skylight, se Skejlejt. Skylla, Scylla, klippa i Messinasun-det; i dess närhet en strömvirvel, Ka-rybdis (Charybdis). Passagen mellan denna och S. var i forntiden ansedd som farlig och är hos Homerus förbunden med mytologiska skildringar. I bild lik bemärkelse förekomma även uttryck sådana som: Man söker undgå Scylla men fångas av Karybdis. Skymningsfjärilar, aftonfjärilar, svär-marfjärilar, en avdelning fjärilar, som förr omfattade flera familjer. Numera föras till S. endast familj S p h i n g i-d £e, som omfattar Svärmar e, Död-s k a 1 1 e f j ä r i 1 m. fl. Skyskrapa, ovanligt hög byggnad med ett stort antal våningar. Skyskrapor finnas särskilt i Amerikas stora städer. Jfr New York. I Stockholm finnas två S. vid Kungsgatan. Skyler, grekisk benämning på de folk, som bebodde ett område n. om Svarta havet, kallat Skytien, närmast motsvarande Sydryssland. Under romerska kejsartiden betecknade Skytien allt vidsträcktare områden i ö. Europa och n. Asien. De skytiska folken voro till sitt ursprung dels mongoliska, dels ariska. På 800-t. f. Kr. kommo S. i beröring med grekerna och mot slutet av 700-t. uppges de ha anfallit stormakterna i Västasien. På 600-t. anses de ha behärskat Medien under nära 30 år. Omkring 513 f. Kr. företog perserkonungen Darius ett väldigt anfalls-tåg mot S. Under 4:e och 3:e år- liundradet f. Kr. äro S. inbegripna i strider med de macedoniska konungarna. Därefter försvinner deras namn småningom ur historien. — Den skytiska kulturen har blivit känd dels genom grekiska författare, dels genom gravfynd. De förnämsta gravhögarna äro belägna vid Aleksandropol, nära floden Dnjepr. Man har gjort synnerligen märkliga och dyrbara fynd (vaser, vapen, smycken av guld och silver m. m.). Typiskt för den skytiska konsten är dess flitiga användande av djurornament. Skytte, Johan B: son, 1577—1045, statsman. S. var en tid lärare åt prins Gustav Adolf. Han var en mycket framstående vältalare och ägde omfattande bildning, varför han utövade stort inflytande. 1(517 blev S. riksråd och utnämndes 1029 till generalguvernör över Livland, Ingermanland och Karelen. 1034 blev han president i Göta hovrätt. S. inrättade den s. k. Skytteanska professuren vid Uppsala universitet. Skytteanska professuren, professur i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet, inrättad av Johan Skytte 1022. Skyttegravsfeber, en smittosam sjukdom, som överföres av klädlöss och som under världskriget härjade svårt i arméerna. S. kännetecknas av feberanfall, som återkomma var femte dag. I de flesta fall återvinnes hälsa. Genom att bekämpa lössen bekämpar man S. Skyttcmärke utdelas dels till arméns mansknp för visad skjutskicklighet, dels inom det frivilliga skytteväsen-det. S. finnes i brons, silver och guld. Skytten, stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Jfr Stjärnhimmeln. Skytterörelsen. Den frivilliga S. har sitt upphov i de skarpskytteföreningar, som på 1860-t. efter engelskt mönster började bildas i Sverige. En centralorganisation för S. tillkom 1889. De primära organisationerna inom S. utgöras numera av skytteföreningar (skyttegillen, skytteklubbar etc.). Dessa äro inom områden, som i regel sammanfalla med landstormsområdena, sammanslutna till kretsar. Skytteför-bunden äro sammanslutningar länsvis (i regel) av skytteföreningar. Av skytteförbunden väljas representanter i skytteförbundens överstyrelse, som utgör den frivilliga S:s centrala ledning, och i vilken jämväl sitter två av kungl. maj: t utsedda ledamöter. S. har ett statsanslag, som för närvarande uppgår till 500,000 kr. Antalet skytteföreningar var i början av är 1925 ungefär 1,800 med åtskilligt över 100,000 medlemmar. Skywrig:hting: [skaj’rajting], eng., betyder ordagrant skrivning på himla-