Den stora slaviska folkvandringen ägde ruin samtidigt och delvis i samband med den germanska. Från 400-t. utbredde sig S. s. om Karpaterna och spridde sig över Donauslätten till Balkanhalvön. De utbredde sig vidare i Ungern och Böhmen till nö. delen av nuvarande Tyskland. På 800-t. ger-maniserades emellertid åter nö. Tyskland. Samtidigt lades av svenska vikingar grunden till det ryska väldet i Novgorod och Kiev, ocli S. omvändes till kristendomen. Särskilt de öst- och sydslaviska folken stå ännu i kulturellt avseende på en mycket efterbliven ståndpunkt. S. äro i rashänseende föga utforskade. Man anser, att grundstommen utgöres av en med finnarna besläktad ras, som utblandats med alpinsk ras och nordisk ras. Dessutom finnes ett starkt mongoliskt inslag. Slaveri. Under antiken gjordes till slavar dels krigsfångar, dels personer, som ej kunde betala sina skulder. Slaven var ursprungligen rättslös och betraktades ej som person utån som förmögenlietsobjekt. Fenicierna voro länge de förnämsta slavhandlarna. I och med hantverkets uppblomstring i Grekland importerades massor av slavar från Asien. Efter de romerska erövringarna fördes stora slavmassor till Rom. Slavarnas rättsliga ställning var tidvis bättre och möjligheterna till friköpande större. En del slavar behandlades dock ofta med omänsklig hårdhet och slavuppror forekommo ofta. Så småningom upphörde emellertid S. i Europa. I Sverige avskaffades träldomen fullständigt 1335. Besläktad med S. var livegenskapen*. I samband med de stora upptäckterna vid slutet av medeltiden infördes negerslaveriet i de europeiska kolonierna. Först på 1800-t. förbjöds detta slaveri. I Nordamerikas Förenta stater fördes en häftig strid med anledning av slavfrågan (se Amerikas Förenta Staters historia), vilken dock slutade med slavarnas fullständiga frigörelse. I Brasilien kvarlevde negerslaveriet längst. Det avskaffades .1888. Slavfloden, Stora S. och Lilla S., se Slavsjön. Slavkusten, kuststräcka i övre Guinea, Västafrika. S. har fått sitt namn av den där förr i stor utsträckning bedrivna slavhandeln. I politiskt hänseende hör västra delen av S. (kuststräckorna av Togo och Dahomé) till Frankrike, ö. delen till England. Slavofi’ler, vänner av slaverna; benämning på en grupp ryska skriftställare. Slavo’nien, ö. delen av det forna österrikisk-ungerska kronlandet Kroa-tieivSlavonien, mellan nedre loppet av Donaus bifloder Drave och Save. S. tillhör numera konungariket Jugoslavien. Se vidare Kroatien-Slavonien. Slavsjön, Stora S. och Lilla S., insjöar i Canada. Stora S., 27,800 kvkm., är belägen i s. Nordvästterritoriet, upptager tillflödena Stora Slavfloden från Athabaskasjön, Hay river m. fl. och avrinner genom Mackenziefloden till Norra ishavet. Lilla S., 1,200 kvkm., är belägen s. om Stora S. och avrinner genom Lilla Slavfloden till Athabaskasjön. Sleeping partner [sli*- pa’t-], person, som utan att aktivt deltaga i en affär, tillskjuter kapital. Slei’pner, i den nordiska gudasagan namn på Odens grå, åttafotade häst. Slejf, vidfästat band, använt som prydnad el. för att sammanhålla klädesplagg. Slemfiskar (Blenneidse), en familj inom ordningen taggfeniga fiskar. Kroppen är naken och slemmig, sim-blåsa saknas. Flera arter förekomma vid våra kuster, t. ex. T e j s t e-fisken och Tångsnärtan. Slemliinna bekläder kropps- och in-iilvshålor samt dessas mynningar pä kroppsytan. S. är uppbyggd av bindväv, i vilken ofta finnas slemkörtlar, samt är beklädd av ett ytskikt av epitelceller. Slemsvampar (Myxomycetes) bestå av en klorofyllfri protoplasmamassa, som har förmåga att bilda -sporer. S. inta en mellanställning mellan växter och djur. De äga förmåga att krypa och att ändra form. Till S. höra flera arter, vilka leva parasitiskt på trädstammar, kålrötter, potatis etc. SIentria’n, vanemässigt tillvägagångssätt; vanemässigt förfarande enligt gammalmodiga principer. Slesvig, se Schleswig. SleVogt [-fächt], M., f. 1868, tysk målare. Förutom målningar (porträtt, jaktbilder, vardagsmotiv) har S. även utfört illustrationer, litografier och teckningar i en kraftfull, impressionistisk stil. S. räknas till de ledande i det nutida tyska måleriet. Slid, se Ångmaskin. Slidhornsdjur (Cavicornia) kallas en underavdelning av idisslarna (Rumi-nantia), omfattande nötkreatur, fä,r, getter och antiloper. Slingerköl är en på sidan av fartyget utbyggd köl, vilken tjänar till att minska fartygets rörelser vid sjögång. Slingertank, på fartyg uppställd, delvis med vatten fylld cistern, som, därest den ges lämplig konstruktion, med framgång visat sig kunna användas för att minska rullningen i sjögång. Slingerväxter, se Klätterväxter. Slinkled kallas en ledgång, som saknar stödjeband och därför är obrukbar. Rörelser kunna utföras ät alla håll, medan omgivande muskler