Skönsmon, municipalsamliälle nära Sundsvall, ö. Medelpad. 3,400 inv. Stora sågverk (Skönvik, Mon, Kubikenborg). Skönvik, det största sågverket i Sundsvallsdistriktet (17 ramar) med gjuteri ocli sulfitfabrik. Skörbjugg, se Vitaminer. Skötar, strömmingsnät. Jfr Fiskredskap. Skötkonung, Olof. Se Olof. Skövde, stad nära Billingen, ö. Västergötland. 10,100 inv. Militärförläggningsort. Mekaniska verkstäder. Slag, folklig beteckning för plötsliga anfall av medvetslöshet, vilka ibland föra till död. Orsaken är i de flesta fall hjärnblödning*. Någon gång inträffar död lika plötsligt på grund av hjärtsjukdom. Slagbjörn, brun björn, som vant sig vid köttföda. Jfr Björnar. Slagelse, stad på sv. Själland, Danmark. 13,700 inv. Stor margarinfabrik. Slagg, biprodukt, som erhålles vid metallurgiska processer, framför allt genom smältning av de bergarter, som åtfölja malmerna. S. bildas därjämte genom oxidation av en del av den metall, som skall framställas, el. genom oxidation av andra förefintliga ämnen. S., som skall frånskiljas metallerna, bildar ofta en nödvändig förutsättning för att processen skall fortskrida på önskat sätt. Vid masugnsproces-sen skyddar den till exempel metallen från att oxideras. I en del fall tillvaratager man den metall, som ingår i slaggen. I vissa fall användes S. för andra ändamål (t. ex. slaggtegel, cement och tliomasfosfat, som användes som gödningsmedel). Slaggtejrel tillverkas av smält slagg, som erhålles vid framställning av tackjärn. S. är ett hållfast byggnadsmaterial men på grund av sin tyngd och glatta yta jämförelsevis svårt att hantera. Slaghök, se Höksläktet. Slagkryssare el. slagskeppskryssare, se Kryssare och Slagskepp. Slagruta kallas en grenklyka, vilken man håller i händerna och som då ibland vrider sig mot marken. Detta tro en del personer bero på att vatten, malmstråk och dylikt utöva en slags dragningskraft på S. el. pä den person, som håller i S. Denna åsikt har dock i en del fall, som närmare undersökts, ej bekräftats. Man har låtit en person med S. utpricka vissa punkter, där S. gör utslag, och sedan bundit för ögonen på honom och lett honom över motsvarande områden i terrängen, varvid han utprickat helt nya punkter. Det må ihågkommas, att grundvatten, utom i ökentrakter, som regel finnes tämligen nära jordytan nästan överallt. Gräver man nå- got så när djupt, träffar man därför i regel alltid vatten förr el. senare. S: s utslag skulle alltså bero på ofrivilliga rörelser hos bäraren. Slagsida säges ett fartyg ha, som lutar över åt ena el. andra sidan. Slagskepp, de starkast bepansrade och med det grövsta artilleriet utrustade örlogsfartygm, som bilda den egentliga slagflottan. Slag- el. slag-skeppskryssarna stå de egentliga S. ganska nära men skilja sig från dessa genom högre fart och i allmänhet något svagare pansarskydd. Genom en överenskommelse i Washington 1922 mellan de ledande sjömakterna har det största deplacementet för S. och slagkryssare begränsats till högst 35,000 ton och artilleriets kaliber till högst 40.6 cm. Slagskugga, se Skugga. Slaguggla, se Ugglesläktet. Slagvatten, folklig benämning pä en del sprithaltiga läkemedel, vilka innehålla luktande ämnen och som antagas ha en livande verkan. Slaktmask, ett slaktinstrument, som består av en kåpa, vilken påsättes djurets huvud. I S. finnes en sprint, som med en träklubba indrives i hjärnan, el. ett rör, i vilket en patron insättes. Genom ett slag avfyras denna, varvid kulan intränger i hjärnan. Vid användandet av S. dör djuret ögonblickligen. Slamvulkaner. Oljeförande avlagringar avge, när oljan kommer upp emot jordytan, till följd av det då minskade trycket gaser, som rycka med sig slam och sand, vilka hopa sig till större el. mindre vulkanlika käglor omkring utbrottsstället. Vid Baku finnas sådana S. av flera hundra meters höjd. Slanga, äldre beteckning på kanoner med jämförelsevis långa rör. Slangspråk, familjärt språk, ovär-dat, vulgärt språk; inom en särskild samhällsklass el. liten grupp gängse talesätt. Slantning, metod för gäddfångst, sedan gammalt använd i s. och mellersta Sverige. Vid S. användes ett långt s. k. slantspö med lång, på en lättgående rulle upplindad rev försedd med en i regel hullinglös krok. Betet försättes i vinglande rörelse för att locka gäddan till hugg. SIa*ver, slaviska folk, indoeuropeiska folk, bosatta i ö. Europa och n. och mellersta Asien. Slaviska emigranter finnas dessutom i stort antal i v. Europa och Amerika. Till S. höra ryssar, ukrainer, bulgarer, serbokroa-ter, slovener, tjecher, slovaker, polacker samt sorber el. lausitser. De slaviska folkens historia i äldsta tider är icke känd. Deras förfäder bodde tro-Jiggu i trakterna n. om Svarta havet.