Späeksten, avart av talk, som till färgen är smutsvit till gröngrä och vid beröring kännes fet. S. användes till smink, maskinsmörja etc. På grund av sin mjukhet (hårdhet 1,5) användes S., särskilt av kineserna, till skulpturer. Späkning, pinande av den egna kroppen, ett särskilt inom katolska kyrkan förekommande bruk, som avser att försona begångna synder och döda sinnligheten, ”köttet”, som anses vara av djävulen. Spännbuckla, spänne från vikingatiden. S. är kupigt, till formen ovalt, runt el. djurhuvudformat. Spännhalsduk, en stor, hög halsduk, som ingick i herrdräkten särskilt under tiden 1830—50. Spätta, rödspotta, se Pleuronectidge. Spöstraff, se Prygel. Squatters [skoät’-], i v. Nordamerika nybyggare, vilka utan rätt slogo sig ned på annans jord, särskilt statsegendom ; i Australien person, som arrenderar obebyggd statsjord och där idkar fåravel. Squaw [skoä’]« gift indiankvinna. Squire [skoaj’r], lantjunkare. Jfr Esquire. Sr, kem. tecken för en atom stron-tium. Srinagar, stad i Kashmirdalen, nv. Himalaja. 140,000 inv., till största delen muhammedaner. S. var förr bekant för sin tillverkning av schalar. SSRB, rysk förkortning för Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, se Ryssland. SSSR, rysk förkortning för Socialistiska Sovjetrepublikernas förbund, se Ryssland. S. S. U. H., förkortning för Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund. S. S. W., förkortning för syd-sydväst. S. S. ö., förkortning för syd-sydöst. S. T., förkortning för lat. salvo ti-tulo, med uteslutande av titel. S: t., St., förkortning för Sankt. Se Saint. Staaff, Karl A., 1860—1915, svensk statsman, jämte Hj. Branting den ledande politiska gestalten under det demokratiska genombrottets tid. S., som tillhörde en norrländsk släkt, av vars medlemmar flera spelat en betydande roll, gjorde sig redan bemärkt under den tid han studerade juridik i Uppsala, bland annat som en av stiftarna av och den förste ordföranden i den radikala studentföreningen Ver-dandi. Efter avslutade juridiska studier öppnade S. advokatpraktik i Stockholm och invaldes år 1896 i andra kammaren, som han därefter tillhörde till sin död. S., som mycket snart framträdde som en av de talangfullaste talesmännen för de liberala och 1905 i juni blev liberala samlingspartiets ordförande, blev år 1905 ledamot av den Lundebergska koalitionsministären och deltog samma år som en av de fyra svenska underhandlarna i de förhandlingar, som detta år i Karlstad fördes med Norge i anledning av uni-onsbrottet. I november 1905 blev S. statsminister men avgick redan i maj påföljande år, då konungen vägrade att efterkomma hans önskan om upplösning av andra kammaren för att lämna folket tillfälle att taga ställning till en av andra kammaren bifallen men av första kammaren avslagen proposition i rösträttsfrågan. 1911 blev S. ånyo efter vänstersegern vid andra-kammarvalen samma år statsminister. I februari 1914 avgick S. i anledning av meningsskiljaktigheter med konungen i samband med det s. k. bondetåget. Bland S: s skrifter märkes främst det först efter hans död utgivna statsvetenskapliga verket Det demokratiska statsskicket. Stab, samling rådgivande personer. Inom militärväsendet är S. de befäls-personer, som ha till uppgift att biträda och råda befälhavaren över en truppavdelning. Den betydelsefullaste av de militära S. är generalstaben. Sta’bat ma’ter, lat., ”modern stod” (nämligen Jesu moder stod vid korset), början till en katolsk sång, till vilken komponerats melodi av många kända kompositörer, bland annat Rossini, Dvorak och Wennerberg. Stab’bur, ett slags fatabur, uppbyggd på stolpar. S. förekommer särskilt på norska landsbygden. Stabi’I, stadig, fast, säker, varaktig. — Stabilite’t, stadighet, varaktighet, bestånd. Stacka’to, mus., anger, att anslaget skall göras stötvis, vara kort ocli obundet, med en mycket liten paus efter var ton. S. betecknas med en punkt över noten. Staekmoln, se Moln. Stad. Den kommunala beslutanderätten utövas i städerna av för fyra år valda stadsfullmäktige. För rösträtt vid val av stadsfullmäktige gälla samma bestämmelser som för rösträtt på kommunalstämma (se Landskommun). I städer med mindre än 1,500 inv. är stadsfullmäktigeinstitutionen dock ej obligatorisk. För närvarande saknas dock S. endast i Skanör och Falsterbo. — Den högsta administrativa myndigheten i städer med egen jurisdiktion är magistraten och i städer utan egen jurisdiktion stadsstyrelsen. Av stadsfullmäktige tillsättas för förvaltnings-el. utredningsändamål ett växlande antal nämnder med från ort till annan varierande benämningar. — Flertalet städer ha egen jurisdiktion (egna rådhusrätter). Ett antal städer, flerta-