let med stadsrättigheter av • relativt nytt datum men även ett par gamla städer (öregrund ocli östhammar), ligga dock under landsrätt, d. v. s. lyda under samma häradsrätt som den kringliggande landsbygden. — Samtliga städer utom sex äro representerade i vederbörande landsting. Dessa sex, i vilka alltså stadsfullmäktige ha att utöva de funktioner, som eljest tillkomma landstingen, äro Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Hälsingborg. Stockholm står även utanför länsindelningen. Om Stockholms kommunalstyrelse se även Borgarråd, Stadskollegium och Stockholm. Sta’de, stad i den preussiska provinsen Hannover, nv. 0111 Hamburg, nära Elbes mynning, 11,000 inv. Tobaks-och läderfabriker. Skeppsbyggeri och järngjuterier. Var före 1882 starkt befäst. Staden mellan broarna, se Stockholm. Sta’dion. — 1. Forngrekiskt längdmått, motsvarande 185 m. (understundom dock av annan längd). — 2. Benämning på forngrekiska löparbanor. — 3. Benämning på vissa moderna idrottsanläggningar av särskilt stora dimensioner. S. var ursprungligen benämning närmast på de idrottsanläggningar, som utförts för de moderna olympiska spelen, men användes numera även om andra större idrottsanläggningar. S. i Stockholm är uppfört efter ritningar av T. Grut och äges av staten. Det invigdes 1912 och rymmer omkring 19,000 åskådare. Sta’dium, utvecklingsskede. Stadsarkitekt skall finnas i städer enligt byggnadsstadgan för rikets städer och har till uppgift att i samråd med byggnadsnämnden utöva tillsyn över byggnadsverksamheten i staden. Statsdepartement, se Departement. Stadsfiskal är åklagare i stad i alla de fall, där ej åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet el. särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet förordnad för visst mål. S. tillsättes medelst förordnande av ju-stitiekanslersämbetet och står under tillsyn och inseende av detta ämbete. Stadsfullmäktige, se Stad. Stadshus, en representations- och förvaltningsbyggnad i en stad. S. användes någon gång som beteckning för rådhus, vilket senare dock egentligen endast är en domstolsbyggnad. Särskilt känt är Stockholms stadshus, som uppförts efter ritningar av Östberg 1911—23. Stadskollegium, institution, som i Stockholm handhar ledningen av den kommunala förvaltningen och förbereder de ärenden, som skola förekomma i stadsfullmäktige. S. består av de sex borgarråden, stadsfullmäktiges ordförande och dess bägge vice ordförande samt 9 av stadsfullmäktige för ett år valda ledamöter. Stadsstyrelse, institution, som inom städer, vilka ligga under landsrätt, utövar de funktioner av administrativ och kommunal natur, som i städer med egen jurisdiktion tillkomma magistraten. Stadsvapen ha uppstått ur sigill, vilka användes under 1200-t. och 1300-t. S. fastställas av Kungl. Maj: t efter ansökan och sedan riksheraldikern yttrat sig. Se Bil. Riksvapen. Stael von Holstein, Anne L. G., 1766 —1817, fransk författarinna, dotter till den franske finansministern Necker, gift med svenske ambassadören E. M. S. Madame de S. hyste mycket frisinnade åsikter och hennes salong, som besöktes av den förnäma världen i Paris, blev centrum för intrigerna mot Napoleon. Hon förvisades slutligen från Frankrike och tillbragté de följande åren på resor i Tyskland m. fl. länder. Efter Napoleons fall återvände hon till sitt hemland. S. är en av de första romantikerna i den franska litteraturen. Bland hennes arbeten märkas förutom romaner (Corinne) verket H D e 1’ A llemagne, i vilket hon gör sina landsmän förtrogna med den tyska kulturen, samt ett arbete över den franska revolutionen, vars orsaker här för första gängen göras till föremål för ett mera ingående studium. Stafett’, ilbud, kurir. Staf’fa, basaltö bland Hebriderna vid Skottlands västkust. Berömda grottbildningar (Fingals grotta). Staffage [-a’sj], figurer i förgrunden av en landskaps- el. arkitektur-tavla. Staffansvisor, gamla visor, sjungna på annandag jul, Staffans dag, av från hus till hus vandrande, utklädda gossar. Staffli', ställning, som användes av målare för att uppbära målningen under arbetet. Stag, tåg, med vars tillhjälp master m. m. stöttas framifrån. Stagne’lius, E. J., 1793—1823, skald. S. var en av den svenska romantikens mest typiska representanter, ehuru han ej anslöt sig till fosforisternas krets. Till sin natur var han lyriker. S: s diktning är ofta dunkel och svårfatt-lig, särskilt då skalden söker ge uttryck åt sin mystiskt-religiösa livsåskådning (diktsamlingen Liljor i Sar ön). Högst når S. i sina sällsynt melodiska romanser (Älvorna, Näcken). Av övriga verk må nämnas hjältedikten Vladimir den store och sorgespelet Bacchan-terna.