hinnartade vingar ocli bitande samt sugande el. stickande mundelar. Hit höra bl. a. bin, humlor, getingar och parasitsteklar. Stelkramp, en sjukdom, som orsakas av bakterier, vilka särskilt förekomma i gödslad jord, t. ex. trädgårdsjord. S. kunna ej leva och föröka sig vid lufttillträde. Om emellertid bakterier inkomma i exempelvis ett sticksår, dit luften ej har tillträde, kunna de föröka sig. De avsöndra dä ett gift, vilket sprides i kroppen och påverkar nervsystemet, så att kramp uppstår. Efter någon vecka uppträder först kramp i käkmusklerna, senare även i nack- och ryggmuskler, ansiktsmuskler etc. Då och då inträffa dessutom anfall av allmän kramp, då hela kroppens muskler äro brädhårt spända. Dödligheten är mycket stor, omkring 80 %. Under världskrigets början inträffade talrika fall av S., vilka orsakades av kulor el. granatskärvor, som studsat mot jorden strax innan de träffade sitt mål. Numera har man kunnat genom serumbehandling minska dödligheten. Serum bör insprutas, innan sjukdomen kommer till utbrott. Man gör därför numera regelbundet insprutning, så fort ett sår på något sätt är misstänkt. StePla, lat., stjärna; S. polaris = Polstjärnan. Stella’rastronomi, se Astronomi. Stenberg, E., f. 1873, målare. S. har målat dalamotiv (I skymnings-timman, Det bakas) samt porträtt. 1909—12 var S. professor i målning vid konsthögskolan i Stockholm. Stenbildningr, se Njur-, Blås- och Gallsten. Stenbock^ Magnus, 1663—1717, fältmarskalk. S. var den förnämste av Karl XII:s generaler och besatt därjämte en ovanlig administrativ förmåga. 1702 blev han chef för general-krigskommissariatet och 1705 guvernör över Skåne. Vid det danska anfallet 1709 måste S. till en början draga sig ur Skåne, men f. å. bröt han in med en här, slog danskarna vid Hälsingborg och tvang dem att utrymma Skåne. S. ledde den expedition, som 1712 överfördes till Stralsund, och vann s. å. en lysande seger vid Gadebusch över en dansk-sachsisk armé. Emellertid blev han innesluten i fästningen Tön-ning och måste kapitulera. S. dog som fånge på Fredrikshavns kastell i Kö-penhnmn. Stenbock (Capra ibex) liör till get-släktet. Hannen har lAnga. bakåtböjda horn, vilka på framsidan äro försedda med tvärbalkar. ITonan har mindre horn. S. var fordom allmän i Alperna. Numera är den i det närmaste utrotad. Stenbocken, stiärnbild inom Djurkretsen*. Jfr Stjärnhimmeln. Stenbröllop firas på 70: e årsdagen av ett bestående äktenskap. Sten’cil, ett slags papper, överdraget med paraffin el. dyl., vilket användes för mångfaldigande (duplicering) av dokument etc. Dupliceringen utföres i en särskild apparat, i vilken S. insät-tes på en vals. . Stendhal [stangdaF], pseudonym för den franske författaren H. Beyle*. Stendös, se Dös. Stenfrukt, se Frukt. Stengeten, se Gems. Stenhammar, K. V. E., f. 1871, tonsättare, pianist, dirigent. 1907—22 var S. förste dirigent vid Göteborgs orkesterförening och 1924—25 tjänstgjorde han som kapellmästare vid K. operan i Stockholm. Bland S:s kompositioner märkas musikdramat Gildet på Solhaug, kören Sverige, pianostycken och sånger (Inga 1 i 11, romansen I skogen, balladen F1 o-rez och Blanzeflor). Steniga Arabien kallas n. delen av Sinaihalvön och angränsande del av nv. Arabien. Stenkil, konung i Sverige (från slutet a\r 1050-t. till omkring 1066), grund-läggare av den stenkilska konungaätten (omkring 1060—omkring 1130). Stenkol. Genom förmultning av växter under otillräckligt lufttillträde förvandlas växtsubstansen till S. S. förekomma rikligast i stenkolsformationen*, där det bildar utbredda lager av vanligen några decimeters tjocklek (stundom mera), växlande med lera och sandsten. Flera tätt på varandra följande lager, som brytas som ett, benämnas flöts. S. är företrädesvis bildat av sumpmarksväxter (ormbunkar, fräknearter, lummer m. fl.), som blivit betäckta av sand och slam och därigenom skyddade för lufttillträde. Kemiskt och tekniskt urskiljas flera olika, för olika ändamål användbara sorter. Brunkol* är ett växtkol, som ännu ej hunnit samma omvandlingsgrad som stenkol. Det är därigenom att anse som en mellanform mellan S. och torv. Det förekommer rikligt i n. och mellersta Tysklands tertiärformation och har för detta land en utomordentlig ekonomisk betydelse. Antracit* är också en art stenkol. Kannelkol kallas en art S., som användes till prydnadsföremål. Jfr även Jet. Världens stenkolsproduktion uppgår per år till omkring 1,360 miljoner ton, varav omkring 500 milj. i Nordamerika och 250 i Tyskland och i England. Sveriges kolprorluktion är endast 3—400.000 ton (sv. Skåne), medan dess förbrukning uppgår till 3—4 milj. ton per år. Stenkolsformationen, en av jordens äldre geologiska formationer (se Geologiska perioder), utmärkt genom Sin rikedom på stenkolslager. De stör-