Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stéenhoff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinnartade vingar ocli bitande samt
sugande el. stickande mundelar. Hit
höra bl. a. bin, humlor, getingar och
parasitsteklar.
Stelkramp, en sjukdom, som orsakas
av bakterier, vilka särskilt
förekomma i gödslad jord, t. ex.
trädgårdsjord. S. kunna ej leva och föröka sig
vid lufttillträde. Om emellertid
bakterier inkomma i exempelvis ett
sticksår, dit luften ej har tillträde, kunna
de föröka sig. De avsöndra dä ett
gift, vilket sprides i kroppen och
påverkar nervsystemet, så att kramp
uppstår. Efter någon vecka uppträder
först kramp i käkmusklerna, senare
även i nack- och ryggmuskler,
ansiktsmuskler etc. Då och då inträffa
dessutom anfall av allmän kramp, då hela
kroppens muskler äro brädhårt
spända. Dödligheten är mycket stor,
omkring 80 %. Under världskrigets
början inträffade talrika fall av S., vilka
orsakades av kulor el. granatskärvor,
som studsat mot jorden strax innan de
träffade sitt mål. Numera har man
kunnat genom serumbehandling
minska dödligheten. Serum bör insprutas,
innan sjukdomen kommer till utbrott.
Man gör därför numera regelbundet
insprutning, så fort ett sår på något
sätt är misstänkt.
StePla, lat., stjärna; S. polaris =
Polstjärnan.
Stella’rastronomi, se Astronomi.
Stenberg, E., f. 1873, målare. S. har
målat dalamotiv (I
skymnings-timman, Det bakas) samt
porträtt. 1909—12 var S. professor i
målning vid konsthögskolan i Stockholm.
Stenbildningr, se Njur-, Blås- och
Gallsten.
Stenbock^ Magnus, 1663—1717,
fältmarskalk. S. var den förnämste av
Karl XII:s generaler och besatt
därjämte en ovanlig administrativ
förmåga. 1702 blev han chef för
general-krigskommissariatet och 1705 guvernör
över Skåne. Vid det danska anfallet
1709 måste S. till en början draga sig
ur Skåne, men f. å. bröt han in med
en här, slog danskarna vid
Hälsingborg och tvang dem att utrymma
Skåne. S. ledde den expedition, som 1712
överfördes till Stralsund, och vann s. å.
en lysande seger vid Gadebusch över
en dansk-sachsisk armé. Emellertid
blev han innesluten i fästningen
Tön-ning och måste kapitulera. S. dog som
fånge på Fredrikshavns kastell i
Kö-penhnmn.
Stenbock (Capra ibex) liör till
get-släktet. Hannen har lAnga. bakåtböjda
horn, vilka på framsidan äro försedda
med tvärbalkar. ITonan har mindre
horn. S. var fordom allmän i Alperna.
Numera är den i det närmaste utrotad.
Stenbocken, stiärnbild inom
Djurkretsen*. Jfr Stjärnhimmeln.
Stenbröllop firas på 70: e årsdagen
av ett bestående äktenskap.
Sten’cil, ett slags papper, överdraget
med paraffin el. dyl., vilket användes
för mångfaldigande (duplicering) av
dokument etc. Dupliceringen utföres i
en särskild apparat, i vilken S.
insät-tes på en vals. .
Stendhal [stangdaF], pseudonym för
den franske författaren H. Beyle*.
Stendös, se Dös.
Stenfrukt, se Frukt.
Stengeten, se Gems.
Stenhammar, K. V. E., f. 1871,
tonsättare, pianist, dirigent. 1907—22 var
S. förste dirigent vid Göteborgs
orkesterförening och 1924—25
tjänstgjorde han som kapellmästare vid K.
operan i Stockholm. Bland S:s
kompositioner märkas musikdramat Gildet på
Solhaug, kören Sverige,
pianostycken och sånger (Inga 1 i 11,
romansen I skogen, balladen F1
o-rez och Blanzeflor).
Steniga Arabien kallas n. delen av
Sinaihalvön och angränsande del av
nv. Arabien.
Stenkil, konung i Sverige (från
slutet a\r 1050-t. till omkring 1066),
grund-läggare av den stenkilska
konungaätten (omkring 1060—omkring 1130).
Stenkol. Genom förmultning av
växter under otillräckligt lufttillträde
förvandlas växtsubstansen till S. S.
förekomma rikligast i
stenkolsformationen*, där det bildar utbredda lager
av vanligen några decimeters tjocklek
(stundom mera), växlande med lera
och sandsten. Flera tätt på varandra
följande lager, som brytas som ett,
benämnas flöts. S. är företrädesvis
bildat av sumpmarksväxter (ormbunkar,
fräknearter, lummer m. fl.), som blivit
betäckta av sand och slam och
därigenom skyddade för lufttillträde.
Kemiskt och tekniskt urskiljas flera
olika, för olika ändamål användbara
sorter. Brunkol* är ett växtkol, som
ännu ej hunnit samma omvandlingsgrad
som stenkol. Det är därigenom att anse
som en mellanform mellan S. och torv.
Det förekommer rikligt i n. och
mellersta Tysklands tertiärformation och
har för detta land en utomordentlig
ekonomisk betydelse. Antracit* är
också en art stenkol. Kannelkol
kallas en art S., som användes till
prydnadsföremål. Jfr även Jet. Världens
stenkolsproduktion uppgår per år till
omkring 1,360 miljoner ton, varav
omkring 500 milj. i Nordamerika och 250
i Tyskland och i England. Sveriges
kolprorluktion är endast 3—400.000 ton
(sv. Skåne), medan dess förbrukning
uppgår till 3—4 milj. ton per år.
Stenkolsformationen, en av jordens
äldre geologiska formationer (se
Geologiska perioder), utmärkt genom
Sin rikedom på stenkolslager. De stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
