Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenkolstjära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta stenkolstillgångarna finnas i S. i
England. Belgien, n. Frankrike och
Saarområdet, i sv. Tyskland,
Schlesien, s. Ryssland (Donetsbäckenet),
Kina, Spetsbergen samt Nordamerikas
öststater. Se vidare Stenkol.
Stenkol st jiira erhålles vid
torrdestil-lation av stenkol, fabriksmässigt
framför allt som biprodukt vid lysgas- och
koksverken. S. har stor användning
inom industrin, bland annat som
utgångsmaterial för framställning av
färgämnen, desinfektionsmedel,
läkemedel m. m.
StenmetcorPtcr, se Meteorer.
Stenmurkla, se Murkla.
Stenogrrafi’, snabbskrift, skrivsystem,
vilket med hjälp av tecken och
förkortningar möjliggör ett ordagrant
upptecknande av ett muntligt
anförande. Mycket kända äro M e 1 i n s och
Arends’ system. — Stenogr a’f,
person, som är kunnig i stenografi,
snabb skrivare.
Stensalt, koksalt, klornatrium (NaCl),
förekommer som mäktiga lager i vissa
geologiska formationer, ofta
tillsammans med gips, stundom med kali- och
magnesiasalter (se Stassfurt). S. är
avsatt ur instängda havsvikar el.
av-loppslösa sjöar genom vattnets
avdunstning. Koksalt ingår också till
omkring 3 % i världshavens vatten. I
avloppslösa sjöar, där avsättning av
salt äger rum, uppgår salthalten till
20 30 % (ex. Döda havet, Stora
saltsjön), huvudsakligen koksalt.
Stenslmvud, urbergsparti,
utskjutande vid Skånes ö. kust.
Stenskvätta, se Skvättesläktet.
Stenstorp, municipalsamhälle (sedan
1923) 2 mil. sv. om Skövde,
Västergötland. 800 inv. Järnvägsknut.
Stenström, K. J., f. 1869, jurist,
konsultativt statsråd 1911—14,
landshövding i Västernorrlands län sedan 1918.
Stensärt, se Ärter.
Stensöta (Polypodium vulgäre) hör
till ormbunkar. Den har en brun,
fjällig rotstock, som har sötaktigt
bitter smak. Från denna uppväxa
skaf-tade, pardelade, läderartade,
övervintrande, gröna blad. S. är vanlig pä
berghällar o. dyl.
Ste’ntor, en av de grekiska kämparna
vid Trojas belägring. S. hade en
stämma, som var lika stark som femtio
mäns tillsamman. Därav uttrycket
stentorsröst.
Stentryck, se Litografi.
Stemingrsund, municipalsamhälle
(sedan 1919) vid segelleden Göteborg—
Uddevalla, s. Bohuslän. 200 inv.
La-stageplats.
Stenåldern kallas den förhistoriska
period, då människan ännu tillverkade
sina redskap och vapen av sten samt
av ben och trä. S. brukar indelas i
p a 1 e o 1 i t i s k och n e o 1 i t i s k tid.
Den förra motsvarar en del av istiden
och dess slutfas. Den senare brukar i
Norden indelas i äldre och yngre S.
Under den äldre användes oslipade,
under den yngre slipade flintredskap.
S. inträffade vid olika tidpunkter i olika
länder och har för vissa naturfolk
fortsatt in i våra dagar. För
kulturfolken i Europa, Nordafrika och
Väst-asien växlar stenåldersepokens slut
ungefär mellan 4,000 och 2,000 år
f. Kr. Under S: s yngre delar började
kopparn användas och övergångstiden
till bronsåldern brukar benämnas
kopparåldern. I Skandinavien har man inom
den yngre S., som där började i 5:e
årtusendet el. tidigare, urskilt fyra
perioder: 1) Trindyxtiden, då de döda
begrovos i jordgravar. Från denna tid
har man funnit slipade flintyxor samt
trindyxor av annan sten. 2) Döstiden,
då de döda begrovos i stendösar el.
under flat mark. Verktygen voro
tunn-nackiga flintyxor. 3) Gånggriftstiden,
då de döda begrovos i gånggrifter,
täckta av stora hällar, el. jordades
under flat mark. Verktygen voro
tjock-nackiga flintyxor, dubbeleggade och
båtformiga skafthålsyxor, dolkar av
flinta samt flata yxor av koppar. 4)
Hällkisttiden, då de döda begrovos i
hällkistor el. jordades. Verktyg voro
tjocknackiga stenyxor, dolkar av flinta
etc. Man bedrev åkerbruk (vete, korn,
hirs). Husdjur voro nötkreatur, får,
getter, svin. Den nordiska S. räknas
fram till år 1800 f. Kr.
Stenåldershavet. Under nordiska
stenåldern voro de nutida
kusttrakterna och de lägre delarna av vårt land
(t. ex. Upplp.nd) sänkta under
havsytan ; man har betecknat den dåtida
östersjön som S. Jfr Litorinahavet
och Nivåförändringar.
Stephenson [stiv’nsffin], G., 1781—
1848, och R., 1803—59, berömda
engelska järnvägsbyggare. Jfr Lokomotiv.
Stereoisomeri’, se Isomeri.
Stereometri’, elementär
rymdgeometri.
Stereosko’p. En vanlig form av S.
består av en träställning, i vilken
fästs tvenne positiva linser, den ena
avsedd för vänstra ögat, den andra
för högra ögat. Genom linserna,
använda som förstoringsglas, betraktas
tvenne fotografier av t. ex. en
rums-interiör, som tagits på ett sådant sätt,
att den ena återger rumsinteriören
sådan den ter sig för ett liögeröga,
den andra interiören sådan den ter sig
för ett vänsteröga. Bilderna
sammansmälta för åskådaren till en enda
fristående bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
