varma länder och ha blivit beryktade därigenom, att de överföra frossa. I vårt land äro Culexarter vanligare, ehuru även Anophelesarter förekomma. Stiernhielm, Georg, 1598—1672, lärd, skald. S. har fått namnet ”den svenska skaldekonstens fader”. Hans största betydelse ligger på metrikens område, i det han övergav den medeltida knit-telversen och efter antikt mönster skrev på välklingande hexameter, som ypperligt framhävde det svenska språkets skönhet. H e r k u 1 e s är namnet på S: s förnämsta dikt, som av honom själv benämnes hjältedikt men snarare är en allegorisk lärodikt. I skildringen av den antika fabeln om Herkules vid skiljovägen har S. inlagt livfulla bilder av dåtida svenskt samhällsliv. S. införde även sonetten i svensk diktning samt skrev bland annat talrika matematiska och språk-vetenskapliga arbeten. Stiftelse, se Fromma stiftelser. Stiftelsen kronprinsessan Margaretas minnesfond bildades 1920 och har till uppgift att understödja välgörande föreningar' och stiftelser. Stiftsfröken, se Stiftsjungfru. Stiftsjungfru, stiftsfröken, ogift adlig kvinna, inskriven i Vadstena adliga jungfrustift. Stig’ma, plur. stig’mata, grek., märke, tecken; särmärke. Stigmatise’ring, en företeelse, som särskilt omtalas i helgonlegender, då, genom uppgående i betraktelser över Kristi lidande, sår, som motsvara Kristi sår, uppstått utan yttre anledning. I många fall beror väl S. helt enkelt på simulation. I andra fall är det kanske fråga om rena tillfälligheter. Om sådana sår kunna uppstå på rent psykisk väg genom självsuggestion, är mycket omstritt. Stik’lestad, namn på flera gårdar i N. Trondhjems amt i Norge. Till denna trakt förlägger traditionen det slagfält, där Olof Haraldsson stupade i strid mot bönderna (1031). Stil, boktryckstyper hörande till viss klass. Olika S. skilja sig i avseende på höjd i förhållande till bredd, grovlek av linjerna och mönstertyp m. m. De vanligaste formerna äro Antikva och gtöftur. Inom de olika S. skiljer man på storleksgrader, t. ex. Nonparelj, Petit, KorpUS, OlCGl’0 m. fl. Vidare skiljer man på mager och fet S. Lutande stil kallas kursiv. Stilett’, ett slags dolk med fin, tre-eggad el. sylformig klinga. Stilform, se Tryckform. Stilise’ra, framställa i medvetet förenklad form. Uttrycket användes speciellt om teckningar och målningar. Stilisti’k, stillära. Stilkast el. kast, en låg låda, i vilken tryckerityperna äro inordnade i fack. Vid sättningen plockar sättaren typer från kasten samman till rader och kolumner (motsvarande sidor). Efter tryckningen plockar han vid avläggningen tillbaka typerna i resp. fack. Stilla bältet, en smal zon vid ekvatorn, som skiljer sydostpassaden pä södra halvklotet från nordostpassaden på det norra och utmärker sig genom vanligen rådande vindstilla. Pä Atlanten faller S. mellan 1—2° och 10— 12° n. bredd. Det förskjutes något med årstiderna, ligger längst mot n. i juli och längst mot s. i januari. Stilla havet, Stora oceanen (eng. Pacific ocean), det största av världshaven, beläget mellan Asien, Ostindiska arkipelagen och Australien i v. och den amerikanska kontinenten i ö. I n. för-bindes S. med Norra ishavet genom det smala Berings sund, i s. övergår det oförmedlat i Södra ishavet. Utmed Asiens kust avgränsa en del ögrupper (Japanska ökedjan, Filippinerna etc.) flera randhav, från n. till s. Berings liav, Ohotska sjön, Japanska havet, östra kinesiska sjön och Södra kinesiska sjön. Utanför Australiens kust ligga öarna Nya Guinea och Nya Zeeland. S. är synnerligen rik på smäöar, till stor del korallöar (jfr Oceanien). S. är djupare än de övriga världshaven. Stora djup nås särskilt ö. om Japanska ökedjan. Det största djupet, 9,788 m., har uppmätts ö. om Filippinerna. Utmed Japanska ökedjan rinner en varm havsström, Kuru Sivo. Utmed mellersta delen av Sydamerikas kust löper den kalla Peruströmmen. StilFeben (ty. still, orörlig, 1 e-b e n, liv), konstnärlig framställning av livlösa föremål (frukter, matvaror, liusgeråd m. m.). Stillebensmotiv forekommo redan i antikens konst. I det moderna måleriet utvecklades S. till en självständig konstart av 1600-t: s nederländska målare. Stilmetall, en legering, vanligen hållande omkring 55 % bly, 40 % antimon och 5 % tenn, som användes vid gjutning ( av tryckerityper. Sammansättningen av legeringen är dock olika; ibland ingå även andra metaller. I sättmaskiner användes en S., som är något mjukare än vanlig S. Den brukar vara sammansatt av omkring 85 % bly, 7 % antimon och 8 % tenn. Stilsättningsmaskin, se Sättmaskin. Stilfje, vindstilla. Stim, förkortning för Svenska tonsättares internationella musikbyrå, en 1923 bildad förening u. p. a., som har till uppgift att bevaka tonsättares ekonomiska rättigheter. S. är au§Uiten