Strutsar. kross-) struktur, klastisk ock kristal-linisk struktur. Vissa författare använda termen textur ungefär i samma betydelse. Struktu’rformel, konstitutionsformel, se Kemiska tecken och formler. Struma [stro’-], flod på Balkanhalvön. Upprinner i Bulgarien, sv. om Sofia och utfaller i Egeiska havet. 330 km. lång. Stru’ma, förstoring av sköldkörteln, i vanliga fall av tämligen oskyldig art. Jfr Basedows sjukdom. Vanlig S. kan genom tryck på mat-och luftstrupe någon gång orsaka besvär. Orsaken till S. är outredd. Möjligen spela en del ämnen i dricksvattnet en viss roll. Härför talar, att S. särskilt förekommer i begränsade områden, i Sverige t. ex. i Falutrakten. Ett konstitutionellt moment (ärftliga anlag) spelar möjligen också in. Härför talar bland annat, att kvinnor angripas betydligt oftare än män. Behandlingen är kirurgisk; även jodmedicin användes. Strumpebandsorden el. Engelska Ge-orgsorden, Englands förnämsta orden, stiftad omkring 1350. Strupsjuka, en halsinflammation, som orsakar svårighet att andas på grund av förträngning av luftväggarna i strupe och svalg. Inflammationens orsak är vanligen (ej alltid) difteri. Strutsfåglar (Ratitse) omfattar fåglar, vilka sakna flygförmåga men i stället springa snabbt. De sakna bröstbenskam och ha förkrympta vingar. Benen äro kraftigt utvecklade och ha 2—4 starka tår. Till S. höra Egentliga strutsar (Stuthioni-dse), som omfattar ett släkte med tvä afrikanska arter. De ha ofantligt stora ägg (längd 15 cm.). Plymerna äro mycket värdefulla. Amerikanska strutsar (Rheidse) omfattar tre sydamerikanska arter, bland annat N a n d u el. pampasstrutsen (Rhea americana), vars längsta fjädrar även kunna användas till prydnader. Till S. höra även Kasuarer och K i v i. Stryj, stad i Galizien, s. om Lemberg, Polen, vid en biflod av samma namn till Dnjestr. 30,000 inv. Tänd-sticks-, järn- och trävaruindustri. Strykfåglar kallas fåglar, vilka stryka vida omkring, sökande efter föda, i motsats till stannfåglar, vilka hålla sig till en mera begränsad trakt, och flyttfåglar, som till vintern från våra trakter flytta söderut. Strykni’n är en växtbas, som är det verksamma ämnet i rävkakor, d. v. s. frön från Sti*ychnosarter, vilka förekomma i Ostindien och Sydamerika. S. bildar lättlösliga och färglösa kristaller. Det har skarpt bitter smak och orsakar redan i liten mängd vid intagning krampanfall, vilka kunna föra till död. S. användes i ytterligt små doser i medicinen. Strykning, ett horisontellt avskuret, lutande bergartslagers riktning el., med andra ord, riktningen av en horisontell linje, dragen på ytan av ett lutande lager. Med stupning (geol. term) el. sidostupning (gruvterm) menas lutningen av en linje på lagrets yta, dragen vinkelrätt mot stryknings-linjen. Strykningen anges genom väderstrecket, t. ex. NV—SO, N10°0— S10°V; stupningen genom avvikelsen från horisontalplanet i grader, t. ex. 20°, 35°, 70°, el. mera obestämt med uttrycken flack, brant, lodrät. Stry’pa, biflod till Dnjestr. Skådeplats för långvariga strider mellan österrikare och ryssar 1915. Strypsjuka, se Strupsjuka. Stråke, en smal trästav, vars ena ände är nedböjd och vid vars andra är fästad en ebenholtskloss (frosch) med tagelstrån spända mellan de båda ändarna. S. strykes mot strängarna på ett musikaliskt instrument för ätt frambringa tonen. Den anses härstamma från Indien. Den infördes genom araberna till västerlandet. * Stråkinstrument, gemensam benämning på de instrument, som spelas med stråke, varibland särskilt märkas violinen, altfiolen, violoncellen och kon-trabasen. S. härstammar från österlandet el. möjligen från n. Europa. Troligen ha S. oberoende av varandra uppfunnits på flera ställen. Stråkkvartett, ensemble av två violiner, en altfiol och en violoncell; tonstycke för sådan ensemble.