avmagring, stinkande diarré ocli skorvigt hudutslag. Svinstcn, se Stinkkalk. Svipdag, fornnordiskt namn. Flera av de fornnordiska legendernas hjältar buro namnet S. Svir, flod i nv. Ryssland. S. bildar avlopp för Onegasjön till Ladogasjön. 218 km. lång. Segelbar under hela sitt lopp. Svirvel, beteckning för en del fiskdrag. Sviskon, se Prunus. Svit. — 1. En furstlig el. annan liögt uppsatt persons följe. — 2. Sammanhängande följd av kort i viss färg el. dyl. — 3. Mus. en kompositionsform, som särskilt användes under 1600- och 1700-t. S. bestod av flera danser i samma tonart men med olika tempo och taktart. De vanligaste danserna voro allemande, courante, sarabande, gigue. Ibland dansas gavott, menuett, rigaudon, polonäs el. chaconne m. fl. Bland S:s äldre mästare märkas Bach och Händel. Ur S. utvecklades sonaten och symfonin. Svi’tjod, poetisk benämning på Sverige; egentligen- svearnas folk, sedermera svearnas land. Svolder el. Svold, ö mellan Rugens och Pommerns kust i östersjön. Jfr Olof, norska konungar 1. Svullnad, se Vattusot och Inflammation. Svulst. Normalt sker nybildning av vävnader i kroppen för att ersätta skador t. ex. utfylla en lucka, som orsakats genom våld (sårläkning). Denna nybildning inpassar sig i kroppens byggnadsplan och har reparatorisk karaktär. Emellertid kan nybildning av vävnad ske även av obekant anledning och utan anpassning till kroppens byggnadsplan. En sådan nybildning kallas S. Reparatoriska nybildningar kunna i enstaka fall skjuta över målet och få svulstliknande karaktär. Gränserna äro därför ej alltid lätta att draga. Vid mikroskopisk undersökning kan man dock som regel skilja de bägge slagens nybildningar. S. kunna ta sin utgångspunkt från vilken vävnad som helst, frånsett nervceller. S. i nervsystemet härstamma ej från egentliga nervceller utan från stödjeceller. Till karaktären kunna S. vara godartade el. elakartade. De förstnämnda uppbyggas av mogna, normala celler och äro jämförelsevis väl begränsade. De sistnämnda intränga förstörande i omgivande vävnad och äro uppbyggda av omogna celler, vilka i tillväxtenergi och utseende påminna om vävnaderna på fosterstadiet. De elakartade S. sprida sig i kroppen ej blott därigenom, att de intränga i omgivningen, utan även på så sätt att enstaka celler lossna och Mikroskopisk bild av kräftvävnad, cellsträngar som tränga fram mellan ljusare bindväv. följa med blod- el. lymfströmmen. I andra kroppsområden kunna dessa celler fastna och ge upphov till s. k. dottersvulster el. metastaser, vilka ha samma karaktär som modersvulsten. De flesta elakartade S. härstamma från epiteleeller. Dessa kallas kancer el. kräfta i egentlig mening, och de uppstå alltså på hud, slemhinnor el. körtlar (t. ex. magkräfta, bröstkräfta). De elakartade S., som uppstå från andra vävnader, kallas sarkom el. i folkspråket blodkräfta. De egentliga kräftsvulsterna sprida sig framför allt på lymfvägarna och uppträda mestadels hos äldre personer (över 40 år). Sarkom däremot sprida sig framför allt på blodvägarna och uppträda mera ofta hos yngre personer. Orsaken till S: s uppkomst är som nämnt ännu ej utredd. På senare tid har man dock kunnat visa, att vissa yttre retningar gynna S.-bildning. Så t. ex. har man genom pensling med tjära på öron av kaniner kunnat framkalla kräfta. Svyck (zvyck), studentfest, examens-fest. Sviiltorna, ett område i mellersta Västergötland, n. om Borås, utmärkt av stenbunden jord och ljunghedar. Svämlera, sötvattenslera, som avsätter sig vid åmynningar; vanlig jordart i strandängar. Svämtorv, se Torv. Svänghjul äro jämförelsevis stora och tunga hjul, vilka användas i maskiner för att ge dessa en mera jämn gång. Om drivkraften orsakar en periodisk rörelse, medför nämligen S. på grund av sin tröghet, att rörelseökningen resp. minskningen ej blir fullt så märkbar. Svängningsrörelse, se Oscillationsrö-relse. Svängningstal, se Oscillationsrörelse. Svängningstid, se Oscillationsrörelse och Pendel. Svärddans utföres av män med svärd i händerna och förekom redan hos de