Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sympati ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig syrgas, vars molekyl [O2] består
av två syreatomer, kan grundämnet
uppträda i en annan modifikation, ozon
[O3], vars molekyl är uppbyggd av
tre atomer S. Ozon är en egendomligt
luktande gas, som bland annat
uppkommer vid elektriska urladdningar;
den karakteristiska lukten i närheten
av elektricitetsmaskiner beror på
ozonbildning. Syrets märkligaste egenskap
är, att det kan underhålla förbränning.
I själva verket menas i allmänhet med
förbränning just ett ämnes förening
med syre under värme, ofta också
under ljusutveckling (eld). Eftersom en
långsam förbränning karakteriserar
allt organiskt liv, är syret i luften (och
löst i vattnet) den nödvändiga
betingelsen för förekomsten av allt levande
på jorden. Syrets föreningar med
andra ämnen kallas oxider. — Förutom i
fritt tillstånd i blandning med kväve
i luften, som till en femtedel utgöres
av syre, förekommer det i vattnet
[H2O] förenat med väte, och förenat
med andra grundämnen ingår det i de
flesta såväl organiska som oorganiska
ämnen. I den fasta jordskorpans olika
mineral beräknas syre ingå till 46 %.
Grundämnet syre upptäckteö först av
den svenske kemisten Scheele och
något senare av den engelske kemisten
Priestly.
Syreanhydri’der, kemiska föreningar,
som kunna anses ha uppkommit ur
syror genom förlust av vatten eller som,
med andra ord uttryckt, med vatten
giva syror. Exempel: svaveltrioxid,
kem. formel SO3, som med vatten ger
svavelsyra, kem. formel H2SO1.
Syron (Syringa), ett busksläkte, som
hör till familj Oleaceae. Blommorna
äro trattlika med fyrkluvet bräm.
De äro anordnade i sammansatta
klasar. Mest odlad är den Vanliga
syrenen (S. vulgaris), som
härstammar från Medelhavsländerna.
Dessutom odlas hos oss ofta en
hybrid mellan föregående och Persisk
syren (S. chinensis). Den haj’
ljusare, mindre blommor och mindre blad
än vanlig syren och kallas oftast
felaktigt persisk syren.
Syresyror, syror, där den positiva
vätejonen är bunden vid syre. En
dy-, H—Ds. c/0
lik syra ar svavelsyran h_0-^ -^O.
Syrgas, se Syre.
Sy’rien, sedan 1922 franskt
mandatområde n. om Palestina. 130,000 kvkm.
Inemot 3 milj. inv. Gränsar i v. till
Medelhavet, i n. till Turkiet, i ö. till
Mesopotamien och i s. till Palestina.
— Landet är en av dalar sönderskuren
bergplatå. Libanon och Antilibanon
begränsa Jordandalen, som med sjön
Genesaret bildar det nordligaste
partiet av en lång gravsänka. Mot n.
avskäres dalen och bergplatån av ett
öst-västligt veckberg Alma-dag. I
Medelhavet utskjuter berget Karmel i en
udde och på dess n. sida utmynnar
floden Kison. Klimatet är torrt i v.,
dock under vinterhalvåret med
regnförande havsvindar. På Libanons v.’
sluttningar förekomma skogar. Inåt
landet blir klimatet mera kontinentalt
med stäpp och öken som rådande
terrängtyp. Slätter (t. ex.
Damaskus-slätten) och bäckdalar äro bördiga.
Mullbärsträd, oliver, fikon, oranger
och vin, vete, hirs, tobak, majs äro
föremål för odling. I ö. driva
beduiner en nomadiserande boskapsskötsel.
Befolkningen är en blandning av
kringliggande länders (syrer, turkar,
araber, judar, greker och ”franker” =
västeuropéer). Islam omfattas av det
stora flertalet; judar och kristna
komma därnäst. Städer: Damaskus,
Alep-po, Beirut, Antiokia. Sedan ett par år
pågå upproriska rörelser, som bereda
Frankrike stora svårigheter. —
Historia. I forntiden bodde i S. flera
olika folkstammar, vilka grundade
självständiga stater. Vid kusterna
bodde fenicier, i n. S. hettiter, i
mellersta S. arameer och i s. S.
kanani-ter och hebreer. På 1000-t. f. Kr.
erövrades S. av assyrierna och landet
hörde sedan i tur och ordning under
babyloniska, persiska och
macedoni-niska rikena. Omkring 300 f. Kr.-
bildade S. under seleukiderna ett eget
rike med Antiokia som huvudstad.
Riket underkuvades 69—63 f. Kr. av
romarna. Vid romerska rikets delning
kom S. att höra under östromerska
riket. På 600-t. erövrades landet av
araberna och på 1500-t. av turkarna.
Under världskriget besattes landet av
de allierade. Efter världskriget sökte
S. frigöra sig från utlänningarnas
övervälde. Nationalisterna besegrades
emellertid 1920 av fransmännen, som
1922 av N. F. erhöllo uppdrag att
förvalta S. som mandat.
Sy’rinx, rörpipa, panflöjt*.
Syrjä’ner, en folkstam, som tillhör
den finsk-ugriska språkgruppen. S.
äro bosatta i nö. Ryssland, särskilt i
det autonoma Komi-området, och leva
söderut av jordbruk och norrut av
jakt och fiske samt renskötsel.
Syror, kemiska föreningar, som i
vattenlösning avdissociera positiva
vätejoner. En S: s styrka mätes av
dis-sociationsgraden, d. v. s. av den del
av syran, som i vattenlösning
disso-cieras. Jfr Elektrolytisk dissociation.
Syrsor (Gryllidse), familj, hörande
till rätvingarnas ordning. Bakbenen
äro hoppben. Antenner mångledade.
Hannarna ha förmåga att genom att
gnida vingarna mot varandra
framkalla höga toner. På frambenen har
man funnit egendomliga organ, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
