rande, dels genom att vid sårbehandlingen användas orena förbandsartik-lar, genom att man petar med fingrarna i såret etc. Vid behandling av S. bör man pensla omgivningen men e.i själva såret med jodsprit. Misstänker man, att S. är förorenat, kan man skölja ur såret med vätesuper-oxidlösning (vanlig 3-procentig, som spädes med fyra delar kokt och varmt vatten). Starkare antiseptika, såsom sublimat, böra ej användas. De döda ej blott bakterierna i såret utan fräta även på själva vävnaderna och göra därför mera skada än nytta. Till förband använder man vid större sår bakteriefria gaskompresser (kunna erhållas å apotek). Finnas ej sådana, kan man använda nybykt linne, som man lämpligen först stryker med ett hett strykjärn. Man lägger gas närmast, därefter bomull och slutligen bindan. Det är ej lämpligt att lägga bomull direkt på såret, då bomullen klibbar fast och sedan är besvärlig att få bort. Såve’ra, se Sauvera. Säckpipa. Säckpipa, urgammalt folkligt musikinstrument, ännu använt bland allmogen i Skottland och Italien samt i den skotska militärmusiken. S. består av en lädersäck samt flera pipor. Luften inblåses genom ett rör i säcken och pressas sedan ut genom piporna. Säcksvampar, Ascomycétés*. Sädesbroddflyet (Agrotis sogetum), en till nattflyen hörande fjäril, vars larv angriper sädesbrodd (särskilt höstsäd) och kålblast. S. har särskilt i s. Sverige tidvis orsakat svåra härjningar. Sädescell, se Spermier. Sädesrost, se Rost. Sädesärla (Motacilla alba), fågel, hörande till tättingarnas ordning (Pas-seres). Den har svart och grå dräkt och är en av våra täckaste småfåglar. Den tillbringar vintern i Afrika. På våren kommer den till oss. Den finnes över hela Sverige. S. lever av insekter. Sädgås, se Gåssläktet. Säffle, köping vid Byälvens utlopp i Vänern och S. kanal, sv. Värmland. 3,100 inv. Stor sulfitfabrik (Billerud). Sägen, kortare, mer el. mindre overklig berättelse, vilken dock gör anspråk på en viss trovärdighet. S. knyter sig oftast till en historisk person el. händelse, till en plats, en byggnad el. dyl. Säkerhetsakten, se Förenings- och säkerhetsakten. Säkerhetständstickor, se Tändstickor. Knubbsäl. Sälar (Phocidie), en underordning av säldjur, vilka sakna ytteröron och ej ha särskilt långa hörntänder (jfr Sjöbjörn-, Sjölejon- och Valrossläktet). Till S. hör Grönlandssälen (Phoca groenlandica), som är grå med mörkare fläckar (fläckarna äro särskilt utvecklade hos hannen). S. finnas i stort antal i n. Ishavet, där de äro föremål för storartad fångst. Knubbsälen (P. vitulina) är gråvit med sammanflytande, mörkare fläckar. Kroppslängden uppgår liksom hos föregående till 1.8 m. Den finnes i östersjön samt i Nordsjön och n. Atlanten och i Stilla havet. Då den lever av fisk, gör den skada. Den jagas liksom de andra arterna för späckets och hudens skull. Ringlade s ä 1 e n (P. liispida) har ljus undersida och svartaktig översida med ljusgula ringar. Den når en längd av omkring 1 m. och förekommer i östeiv sjön och i nordliga hav samt i en del insjöar, såsom Ladogasjön och Kaspiska havet. Storsälen el. storkobben (P. barbata) är till färgen tämligen enfärgat grå. Den når en längd av omkring 3 m. och förekommer i n. Ishavet. Gråsälen el. liavssälen (Ilallichserus grypus) är på undersidan gråvit, på översidan mörkare grå med svarta fläckar. Den har jämförelsevis stor nos. Hannen kan nä en längd av omkring 2 m. Den förekommer i östersjön, Nordsjön och n. Ishavet och är föremål för givande