rande Salöniki, under Pauli andra missionsresa. Tessi’n (Ticino), kanton i s. Schweiz mellan S: t Gotthard och nordändan av Lago Maggiore och Luganosjön 2,820 kvkm. 152,000 inv. Språket är alldeles övervägande italienska. I n. delen boskapsskötsel, i s. delen fruktvin- och silkesodling. Tessi’n. — 1. Nicodemus T. d. ä., 1615—81, svensk arkitekt av tyskt ursprung. T. var på sin tid Sveriges förnämste arkitekt. Vid bygget av Skokloster medverkade T. liksom vid uppförandet av W r a n g e 1-s k a palatset på Riddarholmen i Stockholm. Han uppförde även ett flertal slott och herresäten, bland vilka främst märkes Drottningholm. Av T : s kyrkliga byggnadsverk må nämnas Kalmar domkyrka samt Karolinska gravkoret i Riddar-holmskyrkan. — 2. Nikodemus T. d. y., 1654—1728, den förres son, arkitekt. T. studerade i Italien, London och Paris och utnämndes vid faderns död (1681) till hov- och slottsarkitekt samt f. å. till Stockholms stadsarkitekt. T. hade ett ledande inflytande på utvecklingen av den svenska arkitekturen. Under flera år var T: s verksamhet knuten till Stockholms slott. Bland hans övriga mera kända arbeten märkas ombyggandet av Gustavianum i Uppsala samt uppförandet av det vackra Sten inge slott. Åt sig själv uppförde T. ett litet palats vid Slottsbacken (nu överståthållarhuset), ett arkitektoniskt mästerverk med elegant och smakfullt utförda interiörer. T: s arkitektur är påverkad av den italienska renässans- och barockstilen. — 3. Karl Gustaf T., 1695— 1770, den förres son, statsman, konstvän. T. slöt sig 1723 till holsteinska partiet och blev sedermera en av hattpartiets mest lysande representanter. Han bekämpade ivrigt Horn och valdes av hattarna till lantmarskalk vid 1738 års riksdag. Tidigt användes han i diplomatiska beskickningar och var 1739—42 svenskt sändebud i Paris. 1745—54 var T. överstemarskalk vid Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas hov, 1747—52 kanslipresident och 1747—54 guvernör för prins Gustav (sedermera Gustav III). 1754 inträffade en brytning mellan T. och hovet, varefter T. drog sig tillbaka till privatlivet. T. var en av landets mest lysande vältalare. Test (eng. prov, försök), försök, som utföres för att klargöra en persons individuella psykiska beskaffenhet el. en särskild psykisk egenskap hos någon. Testakten, en engelsk lag av 1672, som upphävdes 1828 och som stadgade, att ämbetsmän måste bekänna sig till engelska högkyrkan. Andra liknande lagar funnos i Skottland och Irland. Testamente, en rättshandling, varigenom en person förordnar om sin förmögenhet med avseende på sin död. T. innefattar vederbörandes yttersta vilja och kan vid sådant förhållande av testator när som helst ändras el. återkallas. Möjlighet att upprätta T. inträder till fullo vid uppnådda 21 års ålder och vid giftermål, om detta ingås tidigare. Den, som fyllt 16 år, äger dock testamentera över vad han el. hon genom eget arbete förvärvat. T. kan upprättas såväl skriftligt som muntligt. För att ett T. skall kunna göras rättsligen gällande, måste det visas, att det av testamentsgivaren upprättats med sunt och fullt förstånd samt av fri vilja. Vidare erfordras, att testamentsgivaren inför tvenne ojäviga, pä en gång närvarande vittnen förklarat förordnandet om förmögenheten innefatta hans yttersta vilja. För vittnena skall det dessutom ha stått klart, att det varit testators vilja, att de skolat fungera som vittnen. Vittnena skola även väl känna testator samt kunna uttala sig om huruvida T. blivit upprättat vid sunt och fullt förstånd samt av fri vilja. För det fall att bröstarvingar finnas, kan man genom testamente ej bortgiva el. annorledes förordna om mer än hälften av kvarlåtenskapen. Den del av förmögenheten, som man ej kan förfoga över, kallas arvinges laglott. Ett särskilt slag av T. är inbördes T., varmed man förstår ett av två el. flera personer upprättat T., varigenom de med avseende på sitt frånfälle ömsesidigt tillägga varandra förmögenhets-rättigheter. Det vanligaste slaget av inbördes T. är det, som upprättas äkta makar emellan. Vanligtvis stadgas däri antingen att den efterlevande skall med full äganderätt erhålla all den avlidnes kvarlåtenskap, el. ock att den efterlevande skall äga att fritt disponera över den avlidnes kvarlåtenskap. 1 inbördes T. bör även angivas, huru med egendomen skall förfaras efter bådas död. Den, som vill njuta T. tillgodo, har att i stad inom 6 månader samt å landet sist å det ting, som infaller näst efter 6 månader, sedan han erhöll kunskap om givarens död och om T., i bevakningsändamål uppvisa det för domaren. Är det ett muntligt T., kan protokollsutdrag över förhör med testamentvittnena företes. Sker bevakning ej i rätt tid, blir T. ogiltigt. Sedan bevakning-skett, skola eventuella arvingar delgivas testamentets innehåll. Vilja de klandra T., skall detta ske inom ett år, efter det delgivning ägt rum. Sker ej så, står T. fast. T. kan emellertid