Tiglatpileser, namn på assyriska konungar, bland vilka särskilt märkes T. IV (se Assyrien). Tigre’, provins i n. Abessinien, ö. Afrika, ett utpräglat högland, genomdraget av bergskedjor, taffelberg och djupa dalar. Huvudstad är Adua. T. liar tidvis varit ett självständigt rike. Tigre’rad, tigertecknad. Ti’gris, flod, upprinnande i Arme-niens högland och efter förening med Eufrat utfallande i Persiska viken. Jfr Mesopotamien. Tik, honhund. TiTburg, stad i provinsen Nord-Bra-bant, s. Holland. 63,000 inv. Ylle- och klädesväverier. TiFja, golvplanka, särskilt teater-golv; ”uppträda på tiljan”, spela teater. Tillberga, viktig järnvägsknut vid Stockholm—Västeråsbanan, nära Västerås, ö. Västmanland. Till Eulenspiegel, se Eulenspiegel. Tillräknelighet, se Sinnesbeskaffenhet. Tillståndsbevis, hinderslöshetsbevis. Jfr Tryckfrihet. TiTly, J. T., 1559—1632, kejserlig fältherre, överbefälhavare för den katolska ligans armé under Trettioåriga kriget. T. slog Fredrik av Pfalz i Böhmen (1620), den danske konungen Kristian IV (1626) och intog Magde-burg (1631). Vid Breitenfeld s. å. besegrades han emellertid av Gustav II Adolf, som även tillfogade honom ett-nederlag vid Lech f. ä., då T. dödligt sårades. TiPsit, stad i Ostpreussen. I T. avslöt Napoleon 1807 freden med Ryssland och Preussen. Samtidigt ingick han ett hemligt fördrag i T. med kej-sar Alexander av Ryssland, vilket innebar en allians. Genom freden i T. förlorade Preussen mer än hälften av sitt område. Såväl Ryssland som Preussen förbundo sig att biträda kontinentalsystemet. Tima’nbergen, en omkring 50 km. bred och 900 km. lång, med skog och sumpmarker betäckt, tämligen låg (högsta höjden 260 m.) bergskedja i nö. Ryssland, löpande i nv. riktning från mellersta Ural till Norra ishavet. Timbre [täng’br], fr., klang, klangfärg; stämpel. Timbuk*tu, stad nära floden Niger, Franska Västafrika. 10,000 inv. T. är av vikt såsom centrum för karavan-handeln i v. Sahara. Times, Tlie [tajms], Englands förnämsta tidning, sedan 1785 utgiven i London. T. är till färgen konservativ. Timga’d, ruinstad i Algeriet, i den forna romerska provinsen Numidien. Staden grundlädes av kejsar Trajanus år 100 e. Kr. och genomgick en rik blomstringsperiod. År 69S förstördes den av araberna. Då fransmännen pä ISOO-t. blevo herrar över Algeriet, återupptäcktes T. och utgrävdes, varvid synnerligen intressanta ruiner kommo i dagen, vilka rikt vittna om stadens gamla kultur. Timglas. Timglas, sandglas, sandur, tidmätare, bestående av två päronformiga glasskålar, vilka äro förenade genom en smal hals och vända med spetsarna mot varandra. Det ena av dessa glaskärl innehåller så mycket fin sand, att en bestämd tid åtgår, för att den skall rinna ned i det undre glaskärlet. Glasen äro inmonterade i en ställning av trä el. ben. Inom konsten är T. dödens attribut. Timi’d, blyg, försagd, skygg. — T i-m i d i t e’t, blyghet, rädsla. Timjan (Thymus), ett till de läpp-blomstrigas familj hörande växtsläkte, som har rödvioletta blommor i huvudlika blomställningar. I Sverige är B acktimjan (T. serpyllum) vanlig. En annan art odlas som kryddväxt. Timjan sirap, pertussin, ett socker-haltigt extrakt, som beredes av timjan och som användes att lindra hostan vid kikhosta. Timmerbröt, anhopning av timmer, som fastnat i en flottled. Timmermansorden, ett 1760 i Sverige infört ordenssällskap, vilket har sitt centrum i Stockholm, där det äger ett ordenshus. T. äger även egendomen Nya Eriksberg i Bromma, där den har upprättat ett hem för pensionärer. Timmersvampar, sammanfattande beteckning på svamparter, vilka angripa